I dagarna har domarna fallit i den turkiska Ergenekonprocessen. Processen bör vara intressant även för européer, då det rör sig om en oroväckande utveckling i det land som hoppas att inom kort bli medlem i EU.

Ergenekon är en mytisk plats i det turkiska folkets historia, kopplat till både smeder och vargar. På så vis är det en påminnelse om släktskapet mellan indo-europeiska och turkiska myter. Det är också det namn som getts en påstådd hemlig sammanslutning av sekulära nationalister. I spetsen för deras konspiration ska den tidigare generalen Ilker Basbug ha stått, och han har nu dömts till livstids fängelse bland annat för att ha lett en terroristorganisation. I beskrivningarna av Ergenekon som målats upp under rättegången framstår det som en snart sagt allsmäktig sammanslutning, med kontroll över bland annat PKK, Hizbollah och Hizb ut Tahrir.

Bland de åtalade finns ett flertal militärer och journalister, liksom vänsternationalisten Dogu Perincek. Perincek är intressant av flera skäl. Han leder det lilla Arbetarpartiet, som kombinerat bland annat maoism, kemalism och nationalism. Perincek är också neo-eurasianist, och har en god relation till Aleksander Dugin. Hans rörelse har av Thierry Meyssan beskrivits på följande vis:

Although they represent only a tiny minority of the opposition to the AKP, they form a movement which is ideologically capable of fighting Turkey’s membership in NATO and opposing their country’s commitment to the secret war against Syria.

Sammantaget tycks de flesta som närmare studerat Ergenekonprocessen vara överens om att den inte uppfyller de krav man kan ställa på en rättsstat, och att det snarare rör sig om en kupp för att neutralisera oppositionen mot islamistiska AKP och Erdogan. Man kan notera att reaktionerna från omvärlden varit svala, den historiskt sekulära militären tycks alltså ha ersatts av AKP som USA:s allierade i regionen. Samtidigt kan man misstänka att det växande missnöjet med Erdogan inom en inte alltför avlägsen framtid kan leda till att domarna rivs upp.

Lästips

Jürgen Elsässer – Erdogans Schauprozess: Die Ergenekon-Säuberung
Voltairenet – Turkey : The AKP’s Judiciary Coup
Stato & Potenza – Il Processo Ergenekon: Un’analisi giuridica e politica in ordine cronologico
Todays Zaman – Alexander Dugin and the teachings of traditionalism
Mark Sedgwick – Dugin in plot to topple government of Turkey?!

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.