Det finns flera affiniteter mellan libertarianism och konservatism. Det kan bero på att de människotyper som dras till dessa världsbilder har vissa gemensamma drag, såsom en vilja till oberoende och självständighet. Detta till skillnad från den arketypiska vänstern. Samtidigt finns det givetvis flera skillnader, liksom det finns likheter mellan alla de tre sätten att betrakta världen.

Intressant i sammanhanget är den amerikanske libertarianen och anarko-kapitalisten Murray Rothbard. Anarko-kapitalism förutsätter en hög grad av delade normer för att fungera, och kan beskrivas som en antipolitisk utopi. Men Rothbard hade en hel del insikter av värde, inte minst i jämförelse med många samtida och svenska libertarianer och nyliberaler.

Rothbard och egalitarismen

…the goal of equality has for too long been treated uncritically and axiomatically as the ethical ideal… If an ethical ideal is inherently “impractical," that is, if it cannot work in practice, then it is a poor ideal and should be discarded forthwith. To put it more precisely, if an ethical goal violates the nature of man and/or the universe and, therefore, cannot work in practice, then it is a bad ideal and should be dismissed as a goal. If the goal itself violates the nature of man, then it is also a poor idea to work in the direction of that goal.
– Rothbard

Rothbards analys av egalitarismen har likheter med Alexander Dugins beskrivning av postmodernismen som en ”satanism”. I grunden handlar det i båda fallen om ett hat mot verkligheten som sådan. Han konstaterar att människor av naturen är olika, och att egalitarismen förutsätter att de tvingas bli likadana. Han argumenterar mot föreställningen att skillnaderna mellan individer och grupper beror på ”kultur”, eller med dagens språkbruk är ”sociala konstruktioner”.

Since egalitarians begin with the a priori axiom that all people, and hence all groups of peoples, are uniform and equal, it then follows for them that any and all group differences in status, prestige, or authority in society must be the result of unjust “oppression" and irrational “discrimination."
– Rothbard

Med utgångspunkt i modern forskning visar han att detta helt enkelt är felaktigt, skillnader i framgång kan bero på djupare skillnader. Förlängningen av detta är att egalitarismen är en revolt mot verkligheten: ”a deeper revolt: against the ontological structure of reality itself, against the “very organization of nature"; against the universe as such”. Detta gäller uppenbarligen det mesta av 1968 års politiskt korrekta ideologier, från likhetsfeminismen och queerteorin till ”antirasismen”. Rothbard summerar egalitarismen som en verklighetsfrämmande, antimänsklig och ond ideologi.

Vidare läsning

Murray Rothbard – Egalitarianism as a revolt against nature and other essays

Rothbard och högerpopulismen

…the entire Establishment, the ruling elite, was at stake, and in that sort of battle, all supposedly clashing wings of the Establishment weld together as one unit and fight with any weapons that might be at hand.
– Rothbard

Vad gäller egalitarismen som en revolt mot verkligheten kan man som antiliberal instämma med Rothbard. Verkligt intressant blir han när han resonerar kring hur den frihetligt sinnade kan agera för att vända den negativa utvecklingen. Han visar här en förståelse av både vår samtids maktrelationer och politik som sådan. Rothbard var väl medveten om att bakom förklenande termer som ”rasist” döljer sig verkliga maktrelationer och intressen. Han sammanfattade dessa intressen med termen Etablissemanget. Detta innefattar:

…big government, big business, and the New Class of bureaucrats, technocrats, and ideologues and their numerous dependent Groups…

Likt en marxist försöker han sedan identifiera de grupper vars intressen är motsatta Etablissemanget. Detta är av naturliga skäl inte det Rothbard beskriver som en ”parasitic Underclass”, utan de arbetar- och medelklassväljare vars skatter finansierar hela systemet. För att nå dessa rekommenderar han en högerpopulism som bland annat inkluderar kraftigt sänkta skatter och lag och ordning. Han inser också att en sådan högerpopulism kan innebära allianser och kompromisser med bland annat konservativa. Detta resonemang innebar att Rothbard, själv med judisk bakgrund, kunde beskriva David Duke som ett exempel på hur sådan högerpopulism kan vinna brett folkligt stöd och hur etablissemanget förenas i sitt motstånd mot en populistisk utmanare. Detta trots att Duke tidigare varit Grand Wizard i Ku Klux Klan.

I vår tid ser vi flera exempel på hur motstånd mot höga skatter kombineras med invandringskritik, både i USA och Europa. I Sverige ser vi däremot hur en nyliberal Center lägger fokus på fri invandring och månggifte. Även om man inte helt delar Rothbards åsikter, vilket man inte gör, är de klart överlägsna en sådan Center.

Vidare läsning

Rothbard – Right-Wing Populism

Relaterat

von Kuehnelt-Leddihn – excerpter
Hans-Hermann Hoppe och demokratin

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.