Theodore Kaczynski är mest känd under pseudonymen UNA-bombaren. Han skickade ett antal bomber till människor han kopplade till det teknologiska samhället, tre dog och över tjugo skadades. Bakom detta låg ett glödande hat mot det teknologiska samhället, och Kaczynski har därför kommit att vinna ett växande antal sympatisörer i vissa primitivistiska och miljökretsar. Hans handlingar är oacceptabla, men hans analys av det teknologiska samhället är inte ointressant. Denna analys samlas i antologin Technological Slavery.

Autonomi och antropologi

Kaczynskis människosyn bygger på att frihet, autonomi och oberoende värderas högt. Han syftar här inte på ”friheten” att välja mellan Cola eller Pepsi, eller ”friheten” att rösta på Obama eller Romney. Tvärtom menar han att ”even under the harsher forms of servitude many slaves and serfs had more freedom – the kind of freedom that really counts… – than modern man does”.

Själv avbröt han en akademisk karriär för att flytta ut i vildmarken och leva där. När civilisationen började göra intrång i den vildmark han gjort till sitt hem slog han tillbaka med sin bombkampanj. Hans val att leva där antyder något om hans definition av autonomi. Kaczynski talar om ”the power process”, med fyra element: goal, effort, attainment of goal, and autonomy. Detta innebär att en människa som får allt han eller hon önskar sig utan att behöva anstränga sig, kommer att uppleva livet djupt meningslöst. En människa som istället flyttar ut i vildmarken, och tvingas kämpa för att överleva, kommer inte att drabbas av liknande existentiell ångest. Detta är en central del av Kaczynskis antropologi, och en förklaring till det moderna samhällets många anomier. Vi konsumerar för att slippa konfrontera tomheten i vår tillvaro, tillväxt och existentiell kris är därför intimt knutna till varandra.

Här måste man hålla med honom, och hans antropologi ligger i detta nära en högerradikal. Kontrasten till det Nietzsche kallade ”the last men” är tydlig, att leva utan att anstränga sig är hedonistiskt, ovärdigt och deprimerande. En civilisation som har ett sådant tillstånd som mål är problematisk.

Kaczynski tangerar också en traditionell antropologi och kosmologi när han teoretiserar kring en naturlig mänsklig känsla för rätt och fel. Han talar om de sex principerna, där det ingår sådant som ”do not harm anyone who has not previously harmed you, or threatened to do so”, ”the strong need to have consideration for the weak” och ”do not lie”. Att skicka brevbomber till datorförsäljare är inte förenligt med dessa principer, men de är nära nog universella.

Civilisation och sociologi

Every major technological advance is also a social experiment.
– Kaczynski

Kaczynskis analys av historien är närmast deterministisk, och har mycket gemensamt med historiematerialismen. Historiens motor är produktivkrafterna, alltså teknologin. Förändringar i teknologin förändrar samhället, och de är närmast irreversibla. Förändringen av samhället är dessutom till det sämre, graden av frihet och autonomi minskar medan antalet civilisationssjukdomar ökar.

Bland hans intellektuella inspirationskällor återfinns Ellul och Lewis Mumford, men det är också tydligt att han studerat många såkallade ”primitiva” folk (dock utan att romantisera dem till den grad många anarkoprimitivister gör, Kaczynski är öppen med att de ofta levde våldsamma och hårda liv, och att det fanns inslag av allt från sexism till djurplågeri bland dem). När det gäller revolution och social förändring är den franska och den ryska revolutionen de två exempel han studerat mest, och de är därför modellerna för den kommande.

In living close to nature, one discovers that happiness does not consist in maximizing pleasure. It consists in tranquility.
– Kaczynski

Kaczynskis beskrivning av den moderna, teknologiska civilisationen är dyster. Miljön skadas, men civilisationen är också onaturlig för människan. Detta gör att antalet amerikaner som behöver medicineras för att alls fungera ständigt växer, antalet krav och normer växer likaså. Kaczynski jämför den moderna amerikanen med ett djur i en bur. Det fokus han lägger vid civilisationens skadliga effekter för människor gör att man kan tala om en radikal humanism snarare än en ekologisk radikalism. Han menar rentav att civilisationen står inför teknologiska genombrott som kommer göra det möjligt att förändra människorna på ett sådant sätt att de inte längre är mänskliga utan finner sig även i omänskliga villkor.

Vänsterister

When we speak of leftists in this article we have in mind mainly socialists, collectivists, ”politically correct” types, feminists, gay and disability activists, animal rights activists and the like. But not everyone who is associated with one of these movements is a leftist.
– Kaczynski

Kaczynski är synnerligen skeptisk till det han kallar vänsterister, leftists. Han gör en psykologisk analys och finner att vänsterist blir man på grund av en viss psykologisk profil (det hela påminner alltså om en omvänd version av Adornos ”auktoritära personlighetstyp”). Kaczynski menar att man blir vänsterist på grund av två faktorer: känslor av underlägsenhet och översocialisering. Den första faktorn är lättbegriplig, vänsteristen identifierar sig med grupper som anses svaga eftersom han eller hon själv betraktar sig som svag. Detta gör också att de är lättkränkta å dessa gruppers vägnar, och att de avskyr allt som associeras med styrka eller framgång (allt från företagare och militärer till den vita rasen och staten Israel). Bakom talet om solidaritet döljer sig inte sällan känslor av misslyckande, avund och hat.

Fenomenet översocialisering förklarar Kaczynski med att vårt samhälle är så komplext och har så många sociala koder och normer som måste internaliseras att många människor riskerar att ta skada av det. Dessa människor anstränger sig i så hög grad att agera och tänka på ett socialt accepterat vis att de för att slippa känslor av skuld tvingas ljuga om sina motiv för sig själva. Detta innebär att vänsteristens rebelliska pose är en illusion, då han eller hon i själva verket angriper civilisationen med utgångspunkt i dess egen ideologi. Kaczynski skriver om detta: leftists, especially those of the oversocialized type, usually do not rebel against those principles but justify their hostility to society by claiming (with some degree of truth) that society is not living up to these principles.

Hans analys av den moderna vänsterismen som psykologisk och social typ är av betydande värde, och det är ingen slump att Breivik rakt av kopierade delar av den i sitt manifest (de ideologiska likheterna mellan de båda är annars begränsade). Kaczynski menar att vänsterister kommer att attraheras av de flesta rörelser som förefaller vara systemkritiska, och de gör det i sådana antal och med sådan intolerans att de tenderar att ta över dem (jämför miljörörelsen). Han varnar därför sina sympatisörer för att acceptera dem överhuvudtaget.

Sammantaget är det alltså en värdefull och intressant analys av det moderna samhället Kaczynski gör. Hans antropologi, med fokus på oberoende och strävan, och beskrivningen av civilisationssjukdomarna, är av intresse, liksom beskrivningen av vänsteristen som typ. Samtidigt är han själv fast i den modernitet civilisationen idag befinner sig i. Hans modell för revolution är den franska och ryska, och hans kosmologi är mycket modern och materialistisk. Där Hakim Bey talat om behovet av en grön hermeticism, och där traditionalister som Hossein Nasr visat hur den ekologiska och antropologiska krisen bottnar i en metafysisk kris, befinner sig Kaczynski fortfarande i hög grad inom ramarna för en upplysningsmaterialism. Hans historiesyn är också nära besläktad med den marxska historiska materialismen, även om fokus ligger på produktionskrafterna som motor. Detta sammantaget gör att hans råd vad gäller metoder framstår som svagheten i hans analys. Beskrivningen av den antropologiska krisen har betydande värde, men någon lösning erbjuds varken i hans teori eller praktik. Där har bland annat Bey och Nasr mer att erbjuda.

En översättning av Kaczynskis avsnitt om Översocialisering till svenska återfinns här.

Relaterat

Relaterat

Pentti Linkola – Can Life Survive?
Lästips: Intervju med Dave Foreman
Aftermath – Population Zero
de Benoist och den ekologiska frågan
Människan och naturen
Edward Abbey – Desert Solitaire
Agalloch
Reaktion – Ständig ekonomisk tillväxt – historiens värsta utopi
Rimfaxe – Skogen som drängstuga
Wodinaz – Visenten
Wodinaz – Kantarellen och nordbon
Wodinaz – Ålen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.