Charles Fourier (1772-1837) är idag mest känd som en av de tänkare Marx gav samlingsnamnet utopiska socialister och för att ha inspirerat flera av de försök att skapa utopiska gemenskaper som under 1800-talet florerade i Nordamerika. Han ska också ha varit den förste som använde termen feminism, och anammades av surrealisten Andre Breton efter att denne desillusionerats av realsocialismen. Fourier var en idéhistoriskt fascinerande gestalt, som förenade flera av de idéer som senare knutits antingen till fullt utkristalliserad socialism eller liberalism. Så kunde han exempelvis föreställa sig en framtid byggd på socialistiska gemenskaper där samtidigt konkurrens, vilja till status, och ojämlikhet spelade en viktig roll. Han står också med ett ben i 1700- och ett i 1800-talet, då han å ena sidan accepterar den upplysta despotin och å andra sidan tidvis betraktar människor som enheter som kan förflyttas och placeras ut enligt en överordnad plan (det förra hör hemma på 1700-talet, det andra förebådar en totalitär högmodernitet).
Fouriers världsbild är både originell och komplex. Det är därför intressant för läsaren med specialintressen inom kuriosa eller socialistisk idéhistoria att förlaget h:ström gett ut hans Teorin om de fyra rörelserna och de generella ödena på svenska.
De sju faserna – Fourier som mystiker
Den första fasen eller barndomsfasen är den enda vars varaktighet inte är bestämd i förväg och vars förlopp är oregelbundet. Den borde vara begränsad till femtusen år men eftersom Gud gett oss en fri vilja kan ingenting hindra att vissa klot låter sig vilseledas av osäkra vetenskaper… De klot som stagnerar på grund av filosofin kan framhärda länge i sin blindhet…
– Fourier
Fourier bygger sitt historiska och sociala tänkande på en mycket personlig gudstro, där allt har en tydlig avsikt och där mänskligt samhälle och natur hänger ihop. Han är kreationist, och menar att världen ännu är ung. Han är också polyregionalist, och menar att ”Gud skapade sexton människoarter” och placerade ut dem i världen. För Fourier är det självklart att Guds plan inbegriper alla dessa raser, han avviker alltså något från sin tidsanda genom sin positiva syn på alla rasers förmåga.
Kopplingen mellan Guds plan och världen tar sig för en sentida, och många samtida, läsare bitvis absurda uttryck. Så förklarar han att det finns så mycket landmassa på det norra halvklotet för att planeten ska kunna få en ”arktisk krona”, liknande Saturnus ringar, och de nordligaste länderna odlas upp. Detta kommer ske när mänskligheten inträtt i nästa fas, då kommer planeten sannolikt också att få fler månar, medellivslängden att bli 144 år och havet att smaka lemonad. Fourier menar också att himlakropparna kan kopulera både med sig själva och med varandra.
Hela skapelsen verkar genom föreningen av den arktiska vätskan eller vätskan, som är manlig, och den sydliga vätskan, som är kvinnlig. En planet är som ett väsen med två själar och två kön. som förökar sig på samma sätt som djur och växter genom föreningen av två alstrande substanser… den som tror på demoner måste tro att helvetet råder över denna värld när han ser Moloch och Belial förkroppsligade i tigern och apan.
– Fourier
Samtidigt kommer djurriket att förändras i grunden. För Fourier är zoologin alltid av intresse, inte minst för mystikern Fourier. Så finns de farliga rovdjuren och havsdjupens enligt Fourier äckliga invånare till för att symbolisera våra otäcka passioner, och de kommer därför dö ut och ersättas av andra djur efter planetens förändring. På liknande vis representerar trevliga djur olika positiva egenskaper, giraffen exempelvis sanningen. I den framtida världen kommer lejonet ersättas av ett fredligt anti-lejon, et cetera. Fourier står här samtidigt för en mysticism och en ultramodern humanisering av naturen. Detta då naturen och allt i den så uttalat finns till för människan, och då hans borgerliga smak gör att han inte alls kan se något positivt med rovdjur.
Fourier utgår från att himlakroppar är bebodda och genomgår samma faser. Vår himlakropp är ännu ung, och har genomgått fyra perioder sedan skapelsen. Först kom den harmoniska men primitiva urperioden av ”oorganiserade serier”, från vilken många religioner bär på paradismyter. Därefter har det vilda tillståndet, patriarkatet och barbarin följt, och nu genomlever vi civilisationen. Dessa perioder är för Fourier högst miserabla, detta gäller inte minst civilisationen. Normalt varar den en begränsad tid på himlakropparna, och ersätts av garantismen och lyckotillståndet, men på vår värld har den artificiellt förlängts av de förhatliga filosoferna och deras kollegor moralisterna och ekonomerna.
Man kan notera att Fouriers kosmologi har ett fåtal beröringspunkter med mer traditionella kosmologier, men dessa är så få att det hela måste betraktas som en högst personlig skapelse.
Fourier och hans antropologi
De första människorna var lyckliga då de lämnade Guds skaparhänder eftersom de hade förmågan att organisera ett samhälle av serier, och alla samhällen av den sorten är mer eller mindre lyckliga efterhand som de låter passionerna utvecklas.
– Fourier
Fourier representerar en i grunden positiv antropologi, då han utgår från att människans passioner i ett samhälle uppbyggt kring serier, gemenskap och frihet kan kanaliseras till förmån för alla. Passioner som i civilisationen ses som negativa, såsom vilja till lyx eller sexdriften, betraktas av Fourier som potentiellt positiva. I detta avseende befinner han sig nära liberalism och socialism, människan är för Fourier i grunden god och i rätt samhälle kommer detta att uppenbaras.
En sådan antropologi förenas idag ofta med jämlikhetsideologier, men jämlikhet är något Fourier vänder sig mot. Han menar att det finns ett stort antal olika sorters karaktärer och passioner, med olika begåvningar och intressen (antalet karaktärer är 800 eller 810 enligt Fourier). Ger man dem frihet kommer de mer eller mindre av sig själva att hamna på rätt plats i serierna. Fourier har heller inget emot ekonomisk ojämlikhet, och föreställer sig att både pengar och indelning mellan rika och mindre rika kommer finnas i framtiden. Däremot kommer den allmänna levnadsnivån att vara så god att fattigdom i vår mening inte kommer finnas (däremot det som idag kallas relativ fattigdom).
En progressiv serie består av människor som är olika på alla sätt, i fråga om ålder, förmögenhet, karaktär, förståndsgåvor, etc… den kommer att indelas i olika grupper, organiserade på samma sätt som en armé.
– Fourier
Man kan också notera att hos Fourier är våldet ständigt både när- och frånvarande. Han utgår från att våld inte kommer finnas i framtiden, men han skriver mot bakgrund av sådana katastrofer som krig och revolutioner och ett av hans mål är att beskriva ett samhälle som genom sin konstruktion slipper sådant. Hans inställning till krigaren som social kategori tycks påminna om hans inställning till rovdjuren.
Fourier ställer också kvinnans ställning i centrum för sin historieskrivning, han menar att det som skiljer olika faser åt är hur fri kvinnan är. Här vänder han sig mot äktenskapet, och vill ersätta det med ett antal sociala kategorier som människorna i hans samhälle kan välja mellan. Likheten med senmoderna teorier kring polyamori är uppenbara, under Fouriers tid talade man om ”free-lovers”.
Fourier och det sociala
I djurriket har sammanslutningen bävern som praktisk, och påfågeln som visuell symbol.
– Fourier
Fouriers syn på samhället uttrycks inte minst genom hans inställning till olika sociala grupper. Den främsta måltavlan för hans kritik är filosoferna, vilka genomgående gisslas för att de inget förstår och för att de orsakat revolutioner som den franska. Undergrupper av lika förhatliga sociala kategorier är ekonomerna och moralisterna. Fourier riktar också stark kritik mot handeln, denna kritik är oväntat modern (han tar upp sådant som spekulation och ocker, och hur en del av samhället gör sig till dess herre). Kopplat till detta är det som hos Fourier beskrivits som antisemitism, han kopplar judar och kineser till handeln och angriper därför aspekter av deras kulturer. Värt att notera är dock att han inte tycks utesluta att något av världens alla folk kan fungera i hans sociala ordning, så om detta ska kallas rasism är osäkert.
Grupper Fourier istället riktar sig till eller beskriver positivt är bland annat furstar och fabrikörer. Han hoppas att någon lämplig furste ska förverkliga hans sociala ordning, och menar att fabrikörerna är produktiva på riktigt i kontrast till handelsmännen. Detta skiljer Fourier från senare socialister, hans politiska subjekt är inte en viss klass utan samhället som sådant (representerat av en furste). Däremot föreställer han sig en världsregering, med säte i Konstantinopel.
Fouriers utopi kretsar kring det han kallar falangstärer och serier. Han menar att städer och landsbygd ska överges, istället ska människor bosätta sig i kollektiva gemenskaper påminnande om palats, såkallade falangstärer. Där ska man bo och arbeta tillsammans, i lagom stora grupper (runt 1600). Det gjordes flera försök att bygga falangstärer i Nordamerika, det kapital och stora antal deltagare Fourier utgått från skulle tillhandahållas av någon rik mecenat eller furste fanns dock aldrig tillgängligt för dem och överlag blev de ett fiasko.
Vad gäller arbetet menade Fourier att det skulle skötas av ett otal serier. Här ser man återigen tilltron till passionerna, genom att utföra dem i konkurrerande grupper skulle även tråkiga arbetsuppgifter bli givande. Viljan att briljera och beundras av andra skulle ersätta viljan att få en lön (även om sådan skulle finnas kvar). Fourier är mycket detaljerad i beskrivningen av serierna, vad gäller namn och annat. Här finns en spänning mellan en extrem vilja att kategorisera och detaljreglera å ena sidan och en mer frihetlig inställning å den andra. På många sätt är fourierismen en anarkism, serierna präglas av valfrihet och det politiska har mindre betydelse än det sociala.
Man kan också nämna att Fourier avser att inordna även barn och gamla i serierna, genom att göra arbetet socialt och spännande menar han att barn utan skolgång kommer vara mångkunniga när de blir vuxna.
Sammantaget är det alltså en idéhistoriskt fascinerande världsbild Fourier beskriver. I vår tid har den inspirerat en del anarkister som inte vill vara vänster, såsom Bob Black och Hakim Bey. På högerkanten har Fourier däremot inga efterföljare, vilket är logiskt mot bakgrund av att hans tankar är så utopiska och fantastiska. Det finns vissa beröringspunkter, bland annat Fouriers koppling mellan det sociala och det metafysiska och hans intresse för ett samhälle som med god vilja kan betraktas som organiskt snarare än en enskild klass. Hans antiegalitarism, kritik av handeln och angrepp på 1700-tals filosofer, ekonomer och moralister påminner också om teman i en genuin högertradition. Men då detta kombineras med fantasier om extra månar och kärlekskorporationer blir det mindre attraktivt för en högerpublik, vilket gör att Fourier förblir mer fascinerande än inspirerande.
Om skribenten: Joakim Andersen
