Vissa filmskapare är mer intressanta än andra, och mer kapabla att skildra sin samtid. David Cronenberg är en av dem. Han har i sina filmer ofta identifierat modernitetens demoniska aspekt, de undanträngda sfärer där gränserna mellan människan och hennes skapelser på ett brutalt och äckligt vis bryter samman. Cronenbergs senaste film, Cosmopolis, avviker endast ytligt sett från detta tema. Gränsen mellan den ordnade och rena världen, och Kaos, uttrycks där genom en limousine, och i längden kan inte heller den hålla det oregelbundna och oberäkneliga utanför.

Cosmopolis bygger på romanen med samma namn av Don DeLillo. Filmen följer en medlem av den rika procent, ”the 1%”, som kontrollerar USA och resten av världen. Eric Packer, spelad av Robert Pattinson, är en ung miljonär som i sin limousine ska ta sig till en frisör och klippa sig. Eftersom presidenten är i staden tar resan en hel dag, och under den dagen möter Packer flera människor. På ett plan händer ganska lite i filmen, på ett annat plan är det en livsavgörande dag för honom.

Packer är en man utan egenskaper, en representant för den kapitalistiske kosmopoliten utan historia, identitet eller framtid. Han lever på att hantera information, i skärningspunkten mellan vetenskap och kapital. Bland annat spekulerar han mot valutor. Men hans tillvaro är meningslös. Till skillnad från en barnmorska eller en lärare saknar han i grund och botten en funktion, han tillför ingenting. Detta genomsyrar också hans dag, där vi följer hans alltmer absurda resa genom staden.

Where is your office? What do you do exactly? You know things, I think this is what you do. I think you acquire information and turn it into something awful.
– Elise Shifrin

Packer träffar både sin hustru och diverse kvinnor under resan. De senare har han sex med, på ett repetitivt, oengagerat vis, den förra vägrar honom sex. Någon kärlek finns inte i hans tillvaro, endast biologisk kopulering. Nära relationer saknas likaså, den enda gången han visar känslor är när hans favoritrappare har dött. Han har en hotfull stalker, en på många vis misslyckad man som tidigare arbetat för honom. Misslyckandet och utanförskapet gestaltas här rent biologiskt, stalkern menar bland annat att han förlorat sin plats för att han stinker och antyder att han drabbats av det asiatiska fenomenet bang-utot. Men stalkern är, trots deras diametralt olika platser i den socio-ekonomiska hierarkin, Packers tvilling (vilket antyds av Packers svar på hans uppmaning ”smell me”… ”smell me”). De saknar båda en plats i världen, en mening och en identitet, och båda lockas av absoluta handlingar som lösning på detta. I en värld utan myter är dessa absoluta handlingar destruktiva, mord och självmord, Packer berör också fenomenet potlatch i sammanhanget.

På så vis rör sig Cronenberg med Eric Packer i samma tradition som Kafka och Musil. Packer är en representant för människan ”utan egenskaper”, utan historia och framtid, homo oeconomicus i all sin existentiella fattigdom.

The rat has become the unit of currency.
– Zbigniew Herbert

Under resan för Packer flera samtal med människor i sin omgivning om den cyberkapitalism han verkar i. Här berör han bland annat hur cyberkapitalet påverkar vår relation till tiden, och skapar en ohållbar situation som naturen kommer revoltera mot. Det är också här vi känner igen Cronenberg, hur kaos, de mörka naturkrafterna, återvänder genom det hyperrationella och ordnade. Packer stöter flera gånger på ”anarkister”, vilka bland annat kastar råttor omkring sig och återanvänder det marxska citatet ”a specter is haunting the world”. Under cyberkapitalismens ultrarationella yta finns en ktonisk, demonisk verklighet, med en helt annan logik. Denna logik är självdestruktiv, och cyberkapitalet framstår här som ett levande väsen. DeLillo och Cronenberg för in detta kapitalismens andra ansikte i handlingen genom Herberts råttpoem. Pengarna jämförs då med en promiskuös, smutsig råtta. Packer noterar också likheten mellan anarkism och kapitalism, då båda tror på kreativ förstörelse (här citeras rentav Bakunin).

Sammantaget är det alltså en fängslande film. Det är inte överdrivet spännande, men blir aldrig tråkigt och för rätt publik är det en mycket intressant film. Något positivt alternativ till cyberkapitalet presenteras inte, utan antyds snarare genom allt det som inte finns i Packers liv.

Relaterat
Eastern Promises
Yage Letters
Wall Street 2 – Money Never Sleeps

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.