Bland de mest fascinerande gestalterna i europeisk historia hittar vi John Dee (1527-1608). Dee var ett vetenskapligt och matematiskt underbarn, och redan i tjugoårsåldern föreläste han vid europeiska universitet. Han var bland annat matematiker, astronom och rådgivare till den engelska kronan. Dee var samtidigt en av sin tids ledande ockulta auktoriteter, eftersökt och inbjuden till ett flertal furstliga hov för sina kunskaper. Bland annat ägnade han många år åt att tillsammans med den mediale Edward Kelley kontakta och kommunicera med ”änglar”. Dessa änglar delade rentav med sig av ett angeliskt språk till Dee och Kelley, ett språk som under namnet enochianska kommit att spela en inte obetydlig roll i modern ockultism (”änglarna” informerade även Dee, genom Kelley, att han måste dela sin hustru med sin kompanjon). Sammantaget är hans liv ett fängslande uttryck för den faustiska mentaliteten. Han utforskade änglarnas värld och språk lika ivrigt som avancerad algebra, han förespråkade en brittisk kolonial expansion i Nordamerika, byggde ett imponerande privat bibliotek, och umgicks med många av tidens mest inflytelserika personligheter (inklusive drottning Elizabeth och kejsar Rudolf II).
En spännande biografi om denne renässansmänniska och livslånga sökare skrevs av Gustav Meyrink, annars mest känd för Golem. Meyrink använder sig i boken, The Angel of the West Window, av ett oväntat men effektivt litterärt grepp och låter dåtid och nutid flyta ihop. Huvudpersonen är således en samtida ättling till Dee, som på mystiska vägar ärver en samling dokument, föremål och anteckningar som tillhört förfadern. Huvudpersonen är en litterärt intresserad ungkarl och en relativt typisk företrädare för det ekonomiskt oberoende borgerskapet. Till skillnad från den namnkunnige Dee, men i likhet med Meyrink, är han också tysk.
Under sina studier av Dees kvarlåtenskap dras huvudpersonen in i en serie händelser där det är svårt att skilja dröm från verklighet, dåtid från nutid. Det hela visar sig också vara betydligt allvarligare än han först trott, gestalter från Dees liv dyker upp och arvet hotar att bli hans undergång. Så visar det sig att Dee var ättling till en walesisk furstlig blodslinje, kung Rhodri den Store och Hywel Dda. Meyrink för in det välkända nordiska temat med återfödelse inom ätten, liksom ett vapen som är intimt knutet till det walesiska furstehuset och dess ättlingar. I bakgrunden finns det rentav alver.
Det som börjat som huvudpersonens försök att sortera Dees kvarlåtenskap utvecklas snart till en ockult thriller, där han hotas att förgöras av de krafter han själv, och före honom Dee, satt i rörelse. Samtidigt antyds ett möjligt pris, om han överlever de hotfulla krafterna kan han vinna evigt liv i enlighet med de ockulta och religiösa traditioner Meyrink var intresserad av.
I centrum för den ockulta konflikten står en traditionell syn på relationen mellan könen, ”himmelska bröllop” och magisk hermafroditism. Detta tema känns igen från Golem, och är av värde för att till fullo förstå varför den heterosexuella, romantiska relationen har ett sådant betydande värde. Hermafroditen som traditionell symbol representerar att en ensam man eller kvinna inte är fullständig, utan först blir det i en relation med någon av motsatt kön. Meyrinks Dee plågas av denna insikt i hela sitt liv. I ungdomen har han en mycket komplex relation till drottning Elizabeth, och drivs i samband med detta till en osund kontakt med den demoniska guddom som i romanen kallas Black Isais och förknippas med en särskild form av Isiskulten. Meyrink för här in både en succubus, kattdemoner, självkastrerande präster och det synnerligen osympatiska skotska kattoffer som är känt som taighairm.
Så är historien om John Dee och hans ättling samtidigt en ockult idéroman, där olika sätt att betrakta människan ställs mot varandra, representerade bland annat av den svarta Isais kult. Överhuvudtaget för Meyrink in ett flertal fascinerande individer. Där finns historiska gestalter som kejsar Rudolf II, en ockultist i sin egen rätt med ett tamt lejon, och rabbi Lööw, den mytiska skaparen av golem och en av Dees få verkliga välgörare. I nutiden för han bland annat in ett antal ryska emigranter, däribland en tjerkessisk prinsessa och en gammal antikvitetssamlare. Man känner också igen Meyrinks språk från Golem.
Sammantaget är det en riktigt spännande ockult och historisk thriller, samtidigt som Meyrink för in historiska fakta och sin egen världsåskådning i handlingen. Det senare är inte minst av intresse då han betraktades som en auktoritet av en ung Julius Evola. Uppskattar man romaner som berör psykologiska och transpersonella gränstillstånd, i stil med Strindberg, Hesse och Burroughs, rekommenderas The Angel of the West Window varmt.
Relaterat
Meyrink – Golem
Strindberg – Inferno
Julius Evola bortom existentialismen
Paschal Beverly Randolph
Om skribenten: Joakim Andersen
