Den europeiska socialdemokratin befinner sig sedan flera decennier i en djup kris. Delvis beror detta på att man i hög grad infiltrerats av kulturradikala rörelser med tämligen perifer koppling till arbetarrörelsen, bland dessa rörelser återfinns bland annat mångkulturalister, immigrationister, radikalfeminister och HBTq-aktivister. I många fall för dessa en politisk och kulturell kamp som är oförenlig med svenska arbetares intressen, uppenbart exempelvis i fallet med massinvandringens effekter på skattetryck och lönenivåer.
Det finns dock tecken på att socialdemokratin försöker frigöra sig från dessa kopplingar, symboliskt viktigt är bytet av partiledare från Mona Sahlin till Håkan Juholt i svenska SAP. Sahlin förknippades i hög grad med kulturradikala projekt och ”antirasism”, Juholt har hittills legat mer lågt i dessa frågor.
The logic of capitalism is to turn human beings and their natural environment into commodities. The logic of democracy, and particularly the Labour movement, is to protect the human status of the person.
– Glasman
En antydan om vilken väg europeisk socialdemokrati kan välja, en väg som samtidigt innebär ett brott med liberalismens inflytande, ger den brittiske socialdemokraten och akademikern Maurice Glasman med sitt projekt Blue Labour. Glasman har utvecklat en samhällsanalys som har betydande likheter med den Nya Högerns och Alain de Benoists. Detta är dock inte ägnat att förvåna, då han influerats av den kristne socialisten Karl Polanyi och de brittiska gillesocialisterna. Polanyi skilde sig från marxisterna genom att betona samhället som historiskt subjekt, snarare än enbart klassen, och detta får betydande effekter för Glasmans socialism. Det förenar honom också på flera sätt med de Benoist.
The blue refers to the centrality of family life, a recognition of the importance of faith, a real commitment to the work ethic, a very casual but nonetheless profound patriotism that people feel about England.
– Glasman
Varje samhälle består av flera mindre gemenskaper, och från sitt arbete med att organisera lokalsamhällen är Glasman medveten om dessa gemenskapers betydelse på ett sätt många kulturradikala teoretiker inte är. I hans ”blå” labour spelar därför familjen, tron och nationen en viktig roll. Glasmans antikapitalism för här tankarna till Christopher Lasch, som menade att kapitalismens underminerande av familjen borde vara av intresse för varje konservativ och socialist. Här finns återigen likheter med de Benoist, särskilt då boken Den nya sociala frågan (både de Benoist och Glasman nämner således gemenskapen kring ett fotbollslag som ett exempel, något som får en att undra över varifrån Glasman hämtat sina idéer). Glasman betraktar, liksom de Benoist och de grekiska filosoferna, människan som en social varelse. Människan som ”individ” framstår då som en skadlig abstraktion, och Glasman är därför en av få moderna socialistiska tänkare som kan beskrivas som antiliberal.
Football clubs are a form of magic and a form of belonging, of hope, of glory, but fans are just being exploited by venture capitalists from a thousand miles away. It offends against the sacred sense of belonging. Ideally I would like to see the Labour party taking very strong support for mutual ownership of football clubs. I would like to see the endowment of local banks so there is regional capital and regional economies.
– Glasman
Glasman skiljer sig från mer statscentrerade socialister, och föredrar lokala och regionala lösningar. Han påminner här både om den historiska anarkismen och den kristna socialismen, liksom katolsk sociallära och de Benoists tankar om federalism och Imperium. Man kan också identifiera ett släktskap med Glasmans tankar om ”varufiering” och hur detta hotar människans värdighet och person. Marknadens logik är att förvandla allt till varor, inklusive människor, och som skydd mot detta ställer Glasman gemenskapen och det politiska.
Society as a functioning moral entity has, in effect, disappeared.
– Glasman
Verklig sprängkraft har Glasmans tankar om invandring och social rättvisa. Han avviker från den egalitära världsåskådning som innebär att en nyanländ åldring kan få mer i pension än en infödd fattigpensionär, och återknyter till en mer europeisk uppfattning uttryckt bland annat i tron på ”rättvisa löner” och ”rättvisa priser”. Glasmans utgångspunkt stämmer här också väl överens med de flesta människors sunda förnuft. Han menar att rättvisa inte enbart kan bygga på ”behov”, utan också på ”förtjänst” och ”historia”. Den som ett helt liv betalat skatt ska ha mer i pension än den som nyss anlänt.
Working-class men can’t really speak at Labour party meetings about what causes them grief, concerns about their family, concerns about immigration, love of country, without being falsely stereotyped as sexist, racist, nationalist.
– Glasman
Glasman har också uttryckt att den politiskt korrekta trenden att moralisera och demonisera över individer och grupper som kritiserar massinvandringen är både dum och farlig. Inte minst leder den till ett massivt hat från traditionella labourväljare mot partiet. I Sverige låg sannolikt denna känsla av svek och förräderi bakom det massiva missnöje som riktades mot Sahlin. Glasman menar att socialdemokratin måste ta även ”reaktionärer” på allvar, bland annat genom en dialog med medlemmar i English Defence League.
We have to put the people in this country first.
– Glasman
Sammantaget utgör Glasmans argument alltså en uppmaning till socialdemokratin att ta gemenskaper och socialt kapital på allvar, att bryta med politisk korrekthet och liberal individualism, och att inspireras av sina egna traditioner och även av socialkonservativa positioner. Det är inte säkert att hans tankar kommer att få fullt genomslag i de oligarkier dessa partier idag utgör, men de är mycket intressanta och sannolikt det bästa alternativet för framtida socialdemokrati.
Mer Glasman
Labour isn’t working
Maurice Glasman the peer plotting Labour’s new strategy from his flat
Britain must ban Migrants
Should the left go Blue? Making sense of Maurice Glasman
Relaterat
Socialdemokrati i kris
Karl Polanyi och den stora omdaningen
Gillesocialismen
de Benoist och den nya sociala frågan
Lästips: Henning Eichberg
Tipstack till Adam.
Om skribenten: Joakim Andersen
