I dagarna har vi nåtts av nyheten att var tredje ung invandrare saknar arbete, och att arbetslösheten bland invandrare dessutom växer kraftigt. Sverige har också de största skillnaderna i sysselsättning mellan in- och utrikesfödda av alla länder i OECD (skillnaden i sysselsättningsgrad är nästan 15 procentenheter). Detta tolkas dock inte som ett tecken på att vår invandringspolitik är kostsam eller extrem, utan tvärtom som ett tecken på att det finns stora summor att tjäna på att minska skillnaden (gissningsvis genom att öka sysselsättningsgraden bland utrikesfödda). I Dagens Nyheter nämns att de offentliga finanserna skulle ha 34 miljarder kronor att vinna per år om klyftan utraderades. Återigen tolkas detta inte som att invandringen av människor för vilka det inte finns arbete i Sverige kostar 34 miljarder per år, utan den tolkning som görs är att här finns stora pengar att tjäna.
Intressant är att man inte beskriver hur denna utradering av sysselsättningsgapet rent konkret skulle kunna åstadkommas, en någorlunda nykter bedömare inser att vi här talar om ett systemskifte av gargantuanska proportioner. Exempelvis skulle planekonomi kunna införas, eller så skulle det sociala skyddsnätet och den lönenivå som förknippas med ett i-land anpassas till u-landsnivå. Detta är i förbigående sagt något en del borgerliga röster använt de utrikesföddas högre arbetslöshet för att föreslå, i form av bland annat krav på betydligt lägre löner och avskaffat anställningsskydd. Om detta är det pris man måste betala för att integrationen ska kunna stå i proportion till invandringen kan man dock fråga sig om fortsatt massinvandring verkligen är önskvärt, eller medför några som helst fördelar för undertecknad.
Reinfeldt som falsk statsman
Det här är en grupp som sannolikt är försörjningsstödsberoende och där behöver vi fundera på om vi kan ha en tydligare jobblinje.
– Integrationsminister Erik Ullenhag spekulerar fritt om socialbidragssystemets otydliga ”jobblinje”. De flesta torde nämligen veta att ingen fått avslag på en ansökan om försörjningsstöd på grund av att den inte sökt arbete
Man kan i rapporteringen om sysselsättningsgapet identifiera några mediala tendenser. En av dessa är att låta vissa påståenden från individer utan någon direkt kunskap om helheten stå oemotsagda. Så låter man exempelvis ”Lana” och ”Priscilla” spekulera om varför de som invandrare inte lyckats få arbete.
Helt klart föredrar arbetsgivarna svenska sökande framför personer med utländska namn, anser de.
De vill ha någon som har samma intressen. De tror att vi har vår kultur, våra regler.
Att Lana och Priscilla fått detta intryck, och sprider det vidare, är olyckligt men på ett mänskligt plan begripligt. Mindre begripligt är det när även statsminister Reinfeldt sprider liknande illa underbyggda myter. Reinfeldt har sin vana trogen gripit tillfället att imitera Barack Obamas retorik, och kommenterat de nya rönen. Han uttrycker sig på följande vis:
Vi har fortsatta integrationsproblem även om vi börjar förändra detta. Och det är därför vi har ändrat på förutsättningarna för arbetskraftsinvandringen och på asylansökningsprocessen så att man får arbeta. Men det är också avgörande att få bättre kvalitet i den svenska skolan – och att inse att vi har diskrimineringsproblem på den svenska arbetsmarknaden.
Det hela är ett ovanligt tydligt exempel på den reinfeldtska retoriken, med en blandning av hans förkärlek för ordet ”vi” (som i hans retorik aldrig betyder ”vi”, utan normalt används istället för ”jag” eller ”ni”), och rena märkligheter som att man ändrat på förutsättningarna för arbetskraftsinvandrare så att de nu får arbeta. Märkligast är dock den avslutande bisatsen, där Reinfeldt påstår att ”vi” (mer sannolikt ”ni”) måste inse att ”vi” har diskrimineringsproblem på den svenska arbetsmarknaden. Detta trots att de experter som uttalat sig om det växande gapet i sysselsättningsgraden beskriver den som en följd av ökad invandring och bristande utbildning.
I dag krävs väldigt hög kompetens för alla arbeten. Även för att jobba i affär måste man ha gymnasieutbildning, säger Susanne Urban som forskar om invandrarungdomar och arbetsmarknaden vid Linköpings universitet.
Man frestas därför besvara Reinfeldts påstående om diskrimineringsproblem med ett hånfullt ”ja, när invandrare genom såkallade instegsjobb får 80% av sin lön betalad av skattebetalarna kan man tala om diskriminering”. I förbigående kan man också konstatera att Reinfeldt genom den lilla bisatsen anklagar en av sina viktigare väljargrupper, de egna företagarna, för att genom sin diskriminering prioritera sina främlingsfientliga impulser framför den rationella strävan efter att gå med vinst. Den företagare som efter detta fortsätter att rösta med Moderaterna är lika svår att respektera som den socialbidragstagare eller socialsekreterare som röstar med dem efter Ullenhags spekulationer om avsaknaden av ”jobblinje” i deras sfär. Med Arne Anka tvingas man fråga sig om man lever i ett land eller ett skämt.
Relaterat
Reinfeldts jultal
Alla dessa dagar…
Robsten – Svenska företagare diskriminerar enligt Reinfeldt
Sverigedemokraterna i Partille- Ja, hur går det för analfabeterna på arbetsmarknaden?
Om skribenten: Joakim Andersen
