Statsminister Reinfeldt utvecklar under sitt tal i Europahuset den 7 mars sin syn på det europeiska samarbetet. Man kan dra flera slutsatser av hans tal, och urskilja konturerna av hans världsbild genom det. Skillnaderna mot en identitär syn på Europa är stora.

Man kan inledningsvis förvånas över den uppenbara klyftan vad gäller upproren i Nordafrika, mer specifikt i Libyen, mellan den reinfeldtska retoriken kring ”hur EU kan stödja denna historiska omvandling” och den bildtska, relativt sett passiva, praktiken. Annars lägger statsministern stor vikt vid ekonomin och klimatet. Han varnar för en utveckling där de europeiska länderna ekonomiskt passeras av tidigare utvecklingsländer, och vill därför se en modernisering av de europeiska ekonomierna. Bland annat inkluderar hans förslag på lösningar sunda offentliga finanser, ett fullbordande av den inre marknaden, ökat kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden, och minskat stöd till jordbruket. Reinfeldt lägger också fokus på klimatpolitiken, där han vill se en enad europeisk position internationellt för att lösa ett internationellt problem. Här framstår han som relativt oproblematisk, även om generella önskemål som ”sunda offentliga finanser” alltid bör brytas ner och analyseras utifrån vilka som vinner och vilka som förlorar på dem. I Sverige har som bekant den förda politiken lett till ökade klyftor mellan fattiga och rika.

Att en stark europeisk ekonomi och ett hållbart klimat är viktigt är annars något man inte behöver vara moderat för att instämma i. Det är därför i synen på migration och den transatlantiska värdegrunden Reinfeldts tal blir som mest intressant.

Migration och Europas gränser

För mig finns ett viktigt värde att hämta i människors frihet. Den fångas inom EU inte minst i människors möjlighet till fri rörlighet. Att diskutera fri rörlighet inom EU är samtidigt inte ett fullgott svar på de frågor vi i dag brottas med. Till den fria rörligheten måste också fogas tre andra delar: Människors möjlighet att söka sig till EU, Europas behov av arbetskraft och vår skyldighet att ta emot människor i behov av skydd.
– Reinfeldts tal

Statsministern kopplar människors rörlighet till frihet, och gör här också en av annars ytterst få referenser till svensk inrikespolitik i talet. Denna referens är dessutom polemisk (”Därmed stängde vi dörren till påverkan för de politiska krafter som vill stänga Sverige från omvärlden”). Uppenbarligen är det för honom en viktig fråga, vilket antyder en liberalt individualistisk antropologi. Lika intressant som det han här säger är det han inte säger, i detta fall bristen på en definition av Europa och det europeiska. För Reinfeldt tycks Europa inte vara en historisk och kulturell identitet och gemenskap, ett ”Europa av folk” som för den nationalistiske eller identitäre betraktaren. Istället ger hans tankar kring migration intryck av att det rör sig om ett Europa av individer, en ekonomisk gemenskap. Reinfeldts européer framstår inte som väsenskilda från den mer universella homo economicus.

Jag är övertygad om att det i morgon knappast kommer att vara möjligt att tänka sig EU som stark global aktör utan Turkiet som medlem.
– Reinfeldt

Reinfeldt varnar också för att ett åldrande Europa kommer att behöva arbetskraftsinvandring, och gör gällande att även Turkiet måste bli medlem i EU. Att detta på ett avgörande sätt kommer att förskjuta den demografiska, politiska och kulturella balansen i Europa är inget Reinfeldt ens bevärdigar med en kommentar, vilket också antyder vilka icke-frågor identitet och kultur är för honom. Om man jämför hans inställning med den svenska borgerlighet som fanns för bara ett par decennier sedan är det tydligt hur stora förändringarna varit. Man kan ifrågasätta att han, utöver lojaliteten till USA och skattepolitiken, alls kan beskrivas som höger. Detta inte minst då han i sitt tal så tydligt ger uttryck för en ekonomisk, feministisk och migrationsvänlig hållning.

Universalism och transatlantisk axel

Men EU:s utrikespolitik handlar också om att stå upp för värderingar och principer på den globala arenan. Den utveckling som nu pågår i Nordafrika påminner oss om vikten av EU:s värdegemenskap. Med en stärkt roll kan EU tydligare och med en klarare röst föra fram och arbeta för våra grundläggande värderingar – för demokrati, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, frihet och öppenhet.

Det är värderingar som vi delar med Förenta staterna. I ljuset av den politiska och ekonomiska omdaningen i världen är det viktigare än någonsin att EU och USA gör gemensam sak och står upp för dessa universella värden och gemensamt agerar röst för frihet och demokrati. En stark transatlantisk länk måste därför fortsätta att vara en central del i EU-samarbetet.
– Reinfeldt

En bedömare som Robert Steuckers har varnat för att Europa i praktiken är koloniserat av USA, och att våra ledare i hög grad identifierar sig med amerikanska politiska projekt (oavsett om det sedan rör sig om radikalfeminism eller neokonservatism). Även i ljuset av detta blir statsministerns tal av intresse. Sverige framstår i nästan lika hög grad som Storbritannien som en amerikansk ”femte kolonn” i Europa. Det har redan antytts genom Wikileaks avslöjanden om neutraliteten och om påtryckningar från amerikansk filmindustri, Reinfeldt demonstrerar genom sitt tal i hur hög grad han påverkats av amerikanska värden.

Geopolitiskt förespråkar statsministern en fortsatt intim relation med USA, baserat på de gemensamma värden han representerar. Det kan låta tilltalande, men verkligheten kan inte alltid bedömas utifrån retoriken. I praktiken innebär de delade värderingarna alltså lika gärna gemensamt ockupationskrig i Afghanistan och acceptans för ockupationen av Gaza som ”frihet och demokrati”. Som bland annat Alain de Benoist visat är också den universalistiska abstraktionen ”mänskliga rättigheter” hårt knuten till en specifikt modern, europeisk verklighet, och kan vara svår att förena med andra kulturer utan att samtidigt förgöra dem. Detsamma gäller ideal som ”öppen ekonomi”, vilket ofta innebär att länder öppnar sina marknader för amerikanska intressen, och ”demokrati”, vilket i praktiken ofta innebär att en resursstark och pro-amerikansk elit ersätter en annan. Det finns flera sätt att förverkliga frihet och folkstyre, den modell Reinfeldt vill förverkliga globalt är inte alltid den optimala.

Oavsett vilket är det tydligt att ett Europa som ingår i en transatlantisk axel med dagens amerikanska ledarskap fortsatt kommer att sätta sina egna intressen i andra rummet. De ”värderingar” som ett sådant samarbete bygger på har negativa effekter både vad gäller demografi och utrikespolitik, och de eliter som internaliserat dem bör bytas ut. Statsminister Reinfeldts tal kan därför vara väl värt en närmare bekantskap för den som insett att de ideal han förespråkar är skadliga för varje genuint europeiskt samarbete. Den nuvarande europeiska eliten är de europeiska folkens fiende, och det skadar inte att veta hur fienden resonerar.

Reinfeldts tal återfinns här: Tal av statsminister Fredrik Reinfeldt om Sveriges aktuella Europapolitik

Relaterat

de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
Reaktion – Nobelpriset, Kina och de mänskliga rättigheterna
Interview with Robert Steuckers (part 2)
Perspektiv på Turkiet och Europa

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.