Vikingatiden och den nordiska mytologin har genom åren inspirerat ett flertal konstnärer och författare. Även serietecknare har funnit mycket av värde i vårt arv, ett välkänt exempel är danske Peter Madsens populära Valhallaserie baserad på den nordiska gudavärlden. Även japanska mangaskapare har fascinerats av den nordeuropeiska historien, Makoto Yukimuras Vinland Saga är väl värd en närmare bekantskap för manga- och seriefantasten. Man bör här även nämna Brian Woods Northlanders, Wood sammanfattar också mycket av fascinationen kring vikingen som gestalt med följande ord:

I hope everyone else finds them as fascinating at I do, though. I always found them interesting in a few different ways. They were these great, violent men who lived life completely on their own terms. They were religious but it didn’t rule their lives. They were fighters, explorers, craftsmen, and traders. They expanded their world in incredible ways in a short period of time.

Både Wood och Yukimura har gjort betydande research i samband med sina vikingatida serier, vilket också märks och bidrar till upplevelsen. Vinland Saga har jämförts med Kentaro Miuras mörka fantasymanga Berserk, och även om den senare förlagts till en vagt europeiskt medeltida miljö med betydligt fler övernaturliga inslag än Yukimuras verk finns det flera skäl till det. Likheterna i tecknarstilen är flera, båda bygger också i hög grad på en överlägsen krigare som inledningsvis endast är ett verktyg för en mer ambitiös realpolitiker. Parallellerna är långtgående, bland annat mellan Canute och Griffin, liksom mellan Zodd och Thorkell. I likhet med Berserk innehåller Vinland Saga också flera mer existentiella frågor kring sådant som lojalitet och meningen med tillvaron.

Här lämpar sig den vikingatida miljön särskilt väl, då Yukimura likt Wood kan utnyttja spänningen mellan de gamla gudarnas och Vitekrists läror. I centrum för handlingen står frågan om krigaren, eller med Thorkells ord ”what makes a good warrior?”. Huvudpersonen, Thorfinn, har vuxit upp på en isländsk gård med sin far Thors. Thors är pacifist, men det visar sig att han i sin ungdom var en Jomsviking och kallades ”trollet Thors” på grund av sin övermänskliga och överlägsna duglighet i strid. Hans förflutna hinner ifatt honom, och han kallas åter i tjänst av sina forna vapenbröder. Efter Thors död genom svek träder sonen i tjänst hos faderns baneman, piraten och äventyraren Askeladd, för att vinna möjligheten att utmana honom i envig. Till en början lever Thorfinn enbart för sin hämnd och Askeladd framstår på många sätt som hans fadersgestalt, gradvis inser man som läsare också att Askeladd är en betydligt mer komplex gestalt än man först trott. Yukimura intresserar sig också för huvudpersonernas motiv och det som format dem, i likhet med Thorfinn har både Canute och Askeladd formats av händelser under barndomen.

Yukimura skildrar den komplexa relationen mellan Thorfinn och Askeladd mot bakgrund av de kampanjer Askeladds män deltar i. De spelar ut frankiska herremän mot varandra, och ingår i Sven Tveskäggs invasion av England. Här stöter de för första gången på jomsvikingen Thorkell, en enorm krigare baserad på den historiske Torkel Höge. De dras också in i den blivande kung Canutes öde.

Yukimuras stridsskildringar är skickligt utförda, och med tanke på handlingen flitigt återkommande. I likhet med många andra mangaskapare låter han vissa kämpar höja sig orealistiskt över de vanliga dödliga, exempel på detta är bland annat Thorfinn, Askeladd, Thors och Thorkell vilka definitivt framstår som ”larger than life” och enbart kan besegras av varandra.

Ett centralt tema är också sökandet efter något bortom denna blodiga och brutala tillvaro. Några huvudpersoner söker det i den kristna tron, Thorkell och hans män strävar efter att strida mot ständigt mer dugliga fiender för att nå Valhalla. Thorfinn hör i sin barndom Leif Eriksson berätta om det paradisiska Vinland, och Askeladd får som barn av sin mor höra berättelsen om kung Artorius som väntar i Avalon för att återvända och befria de romerska kelterna. Canute å sin sida drömmer om att skapa en utopisk tillvaro i denna värld. Det är troligt att serien så småningom kommer att skildra hur Thorfinn söker sig till Vinland, som framstår som en värld fri från den blodiga relationen mellan krigare och slavar som löper genom serien. Både kristna och hedningar tror också att världen inom kort kommer att gå under, den värld Yukimura förmedlar är blodig, mörk och trovärdig.

Annars är lojalitet och relationer något som står i centrum i serien. Thorfinns vilja att hämnas sin far, samtidigt som han gradvis inser varför denne lade ifrån sig sitt svärd, är länge det som driver honom. Askeladd visar sig vara son av en walesisk drottning som tagits som slav till Danmark, och hatar därför de danskar som troget följt honom under årtionden. Det slutliga mötet mellan Askeladd och hans trognaste följeslagare, bärsärken Björn, blir därför extra laddat.

Sammantaget är det alltså en både spännande och välgjord manga, som rekommenderas inte minst för mangafantaster men även för den som har intresse för tidseran. Huvudpersonerna är fängslande och skildras väl, detta gäller inte minst den dödsföraktande Thorkell och den omänskligt listige och stridsduglige Askeladd med sin komplexa agenda. Serien visar också hur effektivt användandet av vikingatiden som miljö kan vara. Olyckligtvis förlorar den tempo efter att skeendet kring Askeladd och Canute fått sin upplösning, men tempot tycks i de senaste avsnitten åter öka något.

Relaterat

Slàine
Lästips: Nationalism och manga
Berserk

Vinland Saga kan läsas online här: Vinland Saga

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.