Den amerikanske författaren Thomas W. Chittum har ett förflutet som veteran från krigen i Vietnam, Rhodesia och Kroatien. Han har också skrivit Civil War II, en obehaglig men nykter analys av det kommande amerikanska inbördeskriget.
Chittum bygger sin analys på jämförelser med historiska imperier och stater, och de etniska konflikter han bevittnade på nära håll i Jugoslavien. Han skiljer på nationer och imperier. Nationer har en högre grad av demokrati och stabilitet, medan imperier består av flera olika grupper och därför inte kan ha samma grad av demokrati och fred. Ett imperium som går under är borta för alltid, medan nationer kan undertryckas under långa perioder men ändå komma tillbaka.
Chittum menar att USA länge var en nation, dominerad av en europeiskättad majoritet. Grupper inom eliten har idag bestämt sig för att göra landet till ett imperium. Chittum har ett tydligt klassperspektiv, även om han kombinerar det med ett etniskt perspektiv (utan vänsterns rutinmässiga moraliserande och självhatande sentiment). Det är de allra rikaste och mäktigaste som ligger bakom den förda politiken. Ett led i den är att urholka medborgarskapet, då det är något som skiljer en nation från ett imperium. Detta åstadkoms bland annat genom att ge illegala invandrare samma rättigheter som medborgare.
Andra inslag i politiken är skapandet av ett privilegiesamhälle baserat på grupptillhörighet. Chittum identifierar inte minst ”affirmative action” som ett led i detta. För att bryta den vita arbetarklassens motstånd har eliten också börjat angripa vapenlagarna, vilket effektivt avväpnar den potentiella oppositionen. Den massiva invandringen, både laglig och illegal, är också led i skapandet av ett imperium. Chittum identifierar också framväxten av en polisstat, med exempel som stormningen av Waco och Ruby Ridge. Han noterar också att redan idag är 40% av militären medlemmar av såkallade ”minorities”. Eftersom historien visat att soldater har svårare att vända sina vapen mot sina egna menar Chittum att detta är ett led i en medveten strategi riktad mot den vita arbetarklassen. Han beskriver också exempel på vita som i hemlighet vänt sig mot den förda politiken, både i polismakten och elitförbandet Green Berets. Dessa subversiva grupper verkar av nödvändighet i det fördolda.
Elitens mål är att USA ska bli ett nytt Brasilien, med låga löner, en hopplöst splittrad arbetarklass, diffusa gränser mellan polis och militär, och befästa enklaver för de allra rikaste. Chittum menar att det snarare är 1990-talets Balkan som antyder den amerikanska framtiden.
Han visar hur demografiska trender gör att USA alltmer splittras i tre etniska block. Den massiva invandringen av hispanics har gjort att de redan dominerar stora delar av södra och sydvästra USA, och många ”angles” från dessa områden har samtidigt flytt till de nordliga stater de dominerar. Media hånar dessa flyktingar för deras ”valhallaisering”, men Chittum menar att även journalisterna på sikt kommer följa dem. En förklaring till flykten är att den vita arbetarklassen inte kan konkurrera med de illegala invandrarnas löner, medan den vita medelklassen i många fall trängs ut från sina sektorer av kvotering i olika former. När icke-vita kontrollerar en förvaltning använder de sin position för att gynna sina egna.
Till detta kommer det svarta blocket i södra USA, växande på grund av deras högre fertilitet och flykten från de svarta städer i norra USA som i många fall är infernaliska att bo i. Norra USA domineras av vita, även om det också finns svarta enklaver i flera städer liksom vita enklaver i sydstaterna.
Chittum beskriver hur konfliktlinjerna blir allt tydligare mellan dessa grupper. Hispanics och svarta agerar kollektivt för att ta över sina bostadsområden, och i samband med de återkommande upploppen står de olika grupperna ofta mot varandra. Som exempel tar han hur beväpnade koreaner under upploppet i Los Angeles 1992 framgångsrikt försvarade sig mot andra grupper, eller hur den svarte borgmästaren och de svarta poliserna under upploppet i Crown Heights 1991 underlät att försvara den judiska minoriteten.
En oroväckande trend här är att de amerikanska gängen blir större, mer välbeväpnade, och mer politiska. Etniskt baserade är de i normalfallet redan från början. Chittum beskriver hur dessa gäng söker stöd hos politiker, ibland rentav hos polischefer, från sina egna grupper (återigen rör det än så länge bara svarta och hispanics, vita gäng som Pagans och Aryan Brotherhood har inte mycket att hämta hos sina fränder). Han förutspår att det bara är en tidsfråga innan upploppen kantas av bilder på lokala krigare som höjer andra flaggor än den amerikanska över utbrända militärfordon. Chittum noterar också att gängen infiltrerat både polisen och militären, och att etniska sammanslutningar blivit vanligare i de senare. Han ser det som sannolikt att vi relativt snart får se amerikanska poliser skjuta mot varandra (exempelvis poliser från svarta städer och omgivande vita förorter).
Civil War II ger en detaljerad beskrivning både av hur vägen mot det amerikanska inbördeskriget sannolikt kommer att se ut, och de tecken man bör hålla utkik efter. Med sin erfarenhet från andra inbördeskrig menar han också att det inte kommer att vara ett ”gentlemannakrig” som den amerikanska revolutionen, utan tvärtom riskerar att bli väldigt barbariskt.
Chittum ger också råd till läsaren för hur han eller hon ska kunna förbereda sig för det kommande inbördeskriget. Dels måste man analysera sitt geografiska läge. Lever man i ett område som domineras av en annan etnisk grupp gör man bäst i att flytta, detsamma gäller om man lever i en enklav omgiven av dem. Detta torde vara applicerbart även för många svenskar i delar av Malmö. Man bör också förbereda sig med mat, vapen och liknande. Om man idag är ung bör man också vara medveten om att vissa karriärval kommer visa sig mindre användbara i en inbördeskrigssituation. Arkeologer är exempelvis mindre efterfrågade än bilmekaniker.
Sammantaget är det en intressant bok. Chittums sakliga beskrivning av hur invånarna i inringade enklaver sannolikt kommer slaktas kan framstå som obehaglig, men skillnaden mellan en amerikan och en jugoslav är trots allt inte så fundamental att vi bör tro att andra historiska lagar gäller i det amerikanska imperiet än på Balkan. Han citerar både forskare och journalister som stödjer hans tes, som den israeliske militärteoretikern och professorn Martin van Creveld. Boken är också intressant, och oroande, ur ett svenskt perspektiv, eftersom politikerna i det amerikaniserade Sverige på kort tid försöker återskapa den demografiska balansen från ”over there” även här. Som vi ser i exempelvis Holland börjar konfliktlinjerna dras upp även här, samtidigt som den europeiskättade eliten även här aktivt förämrar de egnas förutsättningar inför den dag strider bryter ut. Chittum kan ha fel i sina förutsägelser, men det är uppenbart att det han skildrar är ett historiskt fullt möjligt scenario. Att då fortsätta den förda politiken får beskrivas som mycket oansvarigt. Både för att det ökar risken för storskaliga etniska konflikter, och för att det minskar våra möjligheter att stå som segrare.
Civil War II finns tillgänglig som PDF här: Civil War II
Relaterat
Neil Strauss som survivalist
Amy Chua – A World on the Edge
Om skribenten: Joakim Andersen
