2002 mördades den holländske politikern Pim Fortuyn av en holländsk antirasist. Mordet hade föregåtts av en medial kampanj riktad mot Fortuyn, som regelmässigt demoniserades och beskrevs som en främlingsfientlig och farlig man. Med tanke på den hets som riktats mot Sverigedemokraterna både före och efter riksdagsvalet kan det vara av värde att påminnas om Fortuyns öde. Massiv hets kan kort sagt ha konsekvenser, vilket antyds av den ökade säkerhet som krävts efter valet.
Så riktade sig Fortuyn månaden innan mordet direkt till premiärminister Wim Kok, med orden:
….when I am killed or wounded then you are responsible because you give me no protection and you make the atmosphere in this country so poisonous that people want to hurt me….
Mördaren, djurrättsaktivisten och antirasisten Volkert van der Graf har å sin sida mer än antytt att den beskrivning av Fortuyn som etablerade politiker spred bidrog till att motivera honom. Särskilt ska deras jämförelser av Fortuyn med Jörg Haider och Benito Mussolini i hög grad ha påverkat van der Graf.
Steve Sailer på Vdare har skrivit om etablissemangets roll i Fortuyns död här: Vdare
Vi ser liknande oroväckande tendenser i Sverige, där etablerade politiker och mediala personer vägrar erkänna den påverkan deras kampanjer mot oliktänkande kan ha på lättpåverkade element. Ett inslag i detta är den begränsade mediala och politiska uppmärksamheten kring överfallet på sverigedemokraten och kristne syrianen Issa Issa i Hjällbo. Issa angreps av en större grupp, knivskars, och har som följd av angreppet övergett sitt politiska engagemang. Såvitt känt har ingen politiker eller ledarskribent ens kommenterat angreppet, och media har varit betydligt tystare än när Fredrick Federley slogs ner av en grupp apolitiska ungdomar. Det kan inte uteslutas att överfallet hade etno-religiösa motiv, då kristna med rötterna i Mellanöstern i flera fall närmat sig Sverigedemokraterna och detta inte alltid ses med blida ögon av muslimer från samma region. Men ett angrepp på en politiker är det oavsett.
Detta är en föraktansvärd och motbjudande medial och politisk hantering, som ger allt finstämt tal om demokrati och allas lika värde en besk eftersmak. Vi har kort sagt makthavare som inte bryr sig om att politiskt engagerade tvingas att lämna politiken efter knivöverfall, makthavare som inte ser det som ett problem med flera, vid det här laget minst tre, knivöverfall på Sverigedemokrater (och till detta ska läggas det nedtystade knivöverfallet på nationalister i Hallstahammar tidigare i år).
Samtidigt kan inget stoppa en idé vars tid har kommit. När hetsen mot Pim Fortuyn lett till att han mördades, röstade en stor del av väljarna på hans parti och det politiska landskapet förändrades för gott. Något liknande lär ske i Sverige när/om hetsen krävt sitt första dödsoffer. Men det är milt sagt tragiskt att vi har sådana makthavare att detta är en utveckling man alls ska behöva ha med i beräkningarna. Med de unga nationalisterna i Hallstahammar, von Arnold i Malmö, den misstänkte sverigedemokraten som knivskars i Stockhoilm, och nu Issa Issa i Hjällbo, har makthavarna och deras bräkande medlöpare redan blod på sina självgoda händer.
Vidare läsning
Den danska antifasismens uppgång och fall
Solguru – Urartning
Om skribenten: Joakim Andersen
