Att genomskåda det system i vilket man lever är inte enbart av godo. Många gånger kan det leda till känslor av äckel, maktlöshet och rent hat. Ett exempel på detta är medias och det officiella Sveriges reaktion efter att David von Arnold, en ung sverigedemokrat, utsatts för vad som efter morden på Palme och Lind måste ses som det grövsta politiska överfallet hittills. Två män, enligt uppgift vänstersympatisörer och av utom-europeisk härkomst, har trängt sig in i hans bostad, skurit in ett hakkors i hans panna, och därefter avvikit med hans dator och pengar. Kopplingen till den bisarra våldsorgien Inglorious Basterds är tydlig, liksom till en lång tradition av såkallade vänstergruppers våld och trakasserier av invandringskritiker.
Detta är i sig obehagligt. Men varje samhälle har små grupper av galningar, och det förekommer att de utsätter sin omgivning för våld. Ibland eftersom de tror att människor runt dem är ”troll”, ibland för att de är ”nazister”. Men i normalfallet leder sådana individuella våldsdåd till reaktioner från samhället. Icke så i fallet med Sverigedemokraterna. Det är här känslan av äckel börjar växa sig stark, en stark känsla av olust inför hela det officiella Sverige. När en sverigedemokrat utsätts för detta övergrepp tycks nämligen det officiella Sverige främst vara intresserat av att begränsa de eventuella skadeverkningarna, skadeverkningar i form av ökat stöd för offrets parti.
Expressen
Han blev bland annat rispad med en kniv på halsen och huvudet.
– Claes Carlson, Expressen
Vi ser således hur Expressen på ledarplats går till hårt angrepp mot Jimmie Åkesson, och beskriver den sverigedemokratiske partiledaren som ”en farlig man”. Artikeln säger sig riktas till ”hela det vuxna och anständiga Sverige”, men genom att reducera ett helt parti och de komplexa skäl som kan ligga bakom invandringskritik till att handla om ”hat” avslöjar man sig som antingen mycket infantila eller redo att anpassa sitt språkbruk efter en infantil målgrupp. Alltså knappast som ”det vuxna Sverige”.
Samtidigt upplåter Expressen plats åt Expo, genom artiklar om Sverigedemokrater med kopplingar till mer ”extrema” rörelser. Bland annat avslöjas Sverigedemokrater som varit medlemmar på internetcommunityt Nordisk.nu, information som Expo fått tillgång till efter att Nordisk.nu utsattes för datorintrång. Kort sagt information som bygger på att någon eller några begått lagbrott. Men detta tycks inte bekymra vare sig Expo eller Expressen.
Med tanke på Expos kopplingar till den våldsbetonade och utomparlamentariska vänstermiljö som kan misstänkas för angreppet i den unge sverigedemokratens hem får det hela en än mer olustig smak. Samma dag som man rapporterar om att en sverigedemokrat överfallits och knivskurits upplåter man alltså plats åt en grupp som delar attentatsmännens ideologi, plats som används för att angripa Sverigedemokraterna. I förbigående sagt med hjälp av information som bygger på ett lagbrott. Om man ska skratta eller gråta är i en sådan situation oklart. Värt att notera är också att Expressen på sin internetplats placerar sin Expo-artikel mer lättillgängligt än den allmänt hållna artikeln om attentatet.
I fallet med Expressen och Expo har vi kort sagt inte att göra med ett tragiskt misstag. Här har vi att göra med en ren cynism, som bör leda till bojkott. Normalt skulle det ha stort nyhetsvärde att en politiker får ett hakkors inskuret i ansiktet. Men icke så när det gäller Sverigedemokraterna. Då väger andra hänsyn tyngre än både lönsamheten och försvaret av demokratin.
Övriga tidningar avviker från den verkligt osmakliga journalistik vi finner i Expressen, men det rör sig om gradskillnader. Aftonbladet kompletterar exempelvis nyheten med flera artiklar om Sverigedemokraternas ”kopplingar”, men rapporterar ändå om vad som skett. SvD har en synnerligen kort artikel där vi främst får veta att ”Mannen ska ha klarat sig utan allvarliga skador”. Denna kompletteras dock av en ledarartikel där Per Gudmundson på ett föredömligt tydligt vis tar upp det ”antifascistiska” våldet.
Demokratins tanke och media
Det inträffade är alltså obehagligt av flera skäl. Inte minst sätter Expressens rapportering den demokratiska processen ur spel. Denna process bygger på att det finns olika politiska grupper som tävlar om väljarnas gunst. När en grupp fullständigt skämmer ut sig, har det konsekvenser. Bland annat i form av sympatiröster för andra partier. I en normal demokrati är detta också vad som skulle skett efter överfallet på von Arnold. Den utomparlamentariska vänstern hade då genom sitt agerande straffat ut sig, och väljarna hade reagerat med avsky. Etablerade partier hade i detta läge haft att välja mellan att ge läpparnas bekännelse till sådana saker som att man inte skär meningsmotståndare i ansiktet med kniv, eller att förlora betydande antal väljare. Detta är simpel självsanering, och leder också till att antalet våldsdåd i en normal demokrati kan hållas på en låg nivå. Undermänskligt beteende straffar sig.
Men media i allmänhet, och Expressen i synnerhet, sätter käppar i hjulen för självsaneringen. Man gör sig på så vis, genom kopplingen till Expo inte ens särskilt indirekt, medskyldiga till det våld som drabbar sverigedemokrater.
Avslutningsvis kan något sägas om de känslor det hela väcker. Det är inte fel att känna både äckel, maktlöshet och hat i en sådan här situation, tvärtom är det ett tecken på att man är en normalfungerande människa med normala reaktioner på det abnorma och undermänskliga. Viktigt är dock att dessa känslor kanaliseras på ett konstruktivt sätt, på det sätt som gör mest nytta. Vilket i nuläget bland annat är att man sprider kunskapen om kopplingen mellan media, Expo och den våldsfokuserade ”vänstern”, och på så vis bryter dessa gruppers oförtjänta moraliska hegemoni. För den som har sådana ambitioner finns en del av värde nedan:
Solguru – Nytt spännande bolag: Piscatus
Den danska antifascismens uppgång och fall
SolGuru – Dags att torka Expos krokodiltårar
Info-14: Danska ”Expo” åtalas för stöd till terrorgrupper
Politiskt Inkorrekt – Ung sverigedemokrat torterad i sitt hem av vänsterextremister
Pappans murslev – Blod och hat
Avslutningsvis vill vi också uttrycka våra sympatier och vår respekt för von Arnold. Det är inte första gången han utsatts för liknande angrepp, vilket också gör hans beslutsamhet än mer värd respekt.
Om skribenten: Joakim Andersen
