Yukio Mishima räknas som en av de främsta japanska författarna i modern tid. Han var också japansk traditionalist, och avslutade sitt liv genom harakiri efter ett misslyckat kuppförsök som avsåg att återge kejsaren makten. Man kan märka ett ökande intresse för Mishima, bland annat genom artiklar i etablerad press. Ett tecken är också att hans bok Den gyllene paviljongens tempel getts ut i svensk nyutgåva.
Den gyllene paviljongens tempel baseras på verkliga händelser. 1950 brände en förvirrad zen-novis ner det femhundraåriga zentemplet Kinkakuji. Mishima studerade noga bakgrunden till den tragiska händelsen, och byggde sedan boken på sin egen tolkning av det.
Mishimas verk är framförallt en inkännande psykologisk studie, som skildrar gärningsmannens bakgrund och tankar. Den unge novisen utmärks av sin stamning och sitt fula yttre, något som reser en mur mellan honom och omvärlden. Mishimas skildring för här tankarna till det samspel mellan kropp, språk och medvetande som han utforskade på ett mer positivt sätt i Sol och stål. Novisens far är munk, och förmedlar tidigt en bild av det underbart vackra Kinkakuji till sin son. Redan innan sonen ens sett templet har det vuxit till mytiska proportioner i hans medvetande, som en symbol för allt det han själv inte är. Den gyllene paviljongens tempel är evigt och vackert, novisen är ful och kan på grund av sin stamning inte kommunicera på ett omedelbart sätt med andra människor. Han lockas också av ondskans problem, av möjligheten till verkligt onda handlingar. I hans personliga ekvation finns alltså fröna till något förvridet, och hur detta utvecklas skildrar Mishima skickligt.
Men för mig var Det Gyllene Templet aldrig blott och bart en idé. Bergen skymde det för mina ögon, men om jag ville se det låg templet alltid där, så att jag kunde färdas dit och se. Skönheten var alltid ett föremål som man kunde röra vid med fingrarna, som klart kunde speglas i ens ögon. Jag visste och jag trodde att i världens alla skiften förblev Det Gyllene Templet kvar där, tryggt och oföränderligt.
– Mishima
Den unge huvudpersonen växer upp under och strax efter Andra världskriget, och Mishima ger en realistisk bild av sådant som fattigdomen, svartabörshajarna, och den amerikanska ockupationen med dess förnedrande inslag. Det faller sig naturligt att huvudpersonen följer i sin fars fotspår, och blir munknovis. Han slits då mellan sina två dominerande tendenser. Å ena sidan älskar han Det Gyllene Templet, å andra sidan har hans distansering till verkligheten och andra människor sått ett giftigt frö i hans själ. Novisen lockas därför att begå onda handlingar, och när han träffar den nihilistiske novisen Kashiwagi, som har klumpfötter, är han ett mottagligt kärl för dennes budskap. Kashiwagi utnyttjar zenbuddhismens paradoxer på ett sinnrikt vis, bland annat de ryktbara orden i Rinsairoku:
Då du möter en Buddhas lärjunge, döda lärljungen! Då du möter din fader och moder, döda din fader och moder! Då du möter din frände, döda din frände! Endast på så vis skall du uppnå befrielse.
Samtidigt börjar novisens manliga drifter vakna till liv, men när han försöker tillfredsställa dem genom att gå till glädjeflickor dyker visionen av Det Gyllene Templet upp mitt i akten och får honom att misslyckas. Han börjar uppleva en olöslig konflikt mellan Det Gyllene Templet och allt det symboliserar, och sig själv.
Mishimas bok ger en spännande inblick i livet och filosofin i ett zenbuddhistiskt tempel, samtidigt som skildringen av novisens i genuin mening förvridna psyke är skickligt gjord och bidrar till spänningen även den. Likheterna med Sol och stål är tydliga, i båda böckerna berör Mishima sådant som kopplingen mellan kropp och själ, kropp och språk. Sol och stål antyder också hur novisen kunde ha övervunnit sin sämre tendens. Det finns också likheter med de existentiella frågorna i The Sailor who fell from Grace with the Sea, och dess krav på kompromisslös konsekvens mot sina ideal. För den som uppskattar Mishimas författarskap är det därför en bok som rekommenderas varmt. Det poetiska språket i exempelvis Sea of Fertility saknas dock, liksom den politiska relevansen i verk som Patriotism och Runaway Horses. Men som psykologisk och filosofisk thriller är det ett litet mästerverk.
Relaterat
Nordanvind – Bruset av vågor
Sol och stål
The Sailor who fell from Grace with the Sea
The Sea of Fertility
Yukio Mishima och döden
Om skribenten: Joakim Andersen
