Den som följer svensk inrikespolitik vet vid det här laget att Folkpartiet inför varje val flirtar med en potentiellt sverigedemokratisk opinion genom att komma med utspel av olika slag. Tidigare har det varit talet om ”språktest” och Nyamko Sabunis reflektioner kring obligatoriska könsundersökningar på alla flickor i en viss ålder för att komma tillrätta med den faraoniska omskärelse som praktiseras i några östafrikanska kulturer. Gemensamt för dessa tidigare förslag har varit att det dels rört sig om relativt symboliska frågor, den som ifrågasätter massinvandringen och är normalbegåvad bör alltså inte se det som något stort framsteg att hans eller hennes döttrar skulle könsundersökas för att komma tillrätta med en kulturellt specifik praktik. Gemensamt för utspelen har också varit att de inte lett till några praktiska förändringar. Folkpartiet sitter idag i regeringen, men några ”språktester” har de inte verkat för under de senaste åren. Avslutningsvis har dessa utspel dock även det gemensamt att de genererat ett väljarstöd till Folkpartiet. Detta antyder också en del om den genomsnittlige väljarens förmåga att lära av sina misstag.

Även inför valet 2010 har Folkpartiet gett prov på denna beprövade strategi, nu i form av krav på lagstiftning mot heltäckande slöja i skolmiljön. Att sådana slöjor är mycket sällsynta är här ointressant, kanske rentav en fördel, då det återigen rör sig om en symbolisk fråga. Vad man här som invandrings- och systemkritiker bör fråga sig är två saker. För det första: är det roligt att gång på gång bekräfta Folkpartiets hypotes om ens egen idioti? Om svaret på denna fråga är ”ja”, kan man utan problem fortsätta att rösta på det Folkparti som ”minsann visar dom där muslimerna att här tar man seden dit man kommer”. Att partiet kommer leverera denna gång är lika troligt som det varit tidigare. För det andra bör man också ställa sig en mer substantiell fråga: upphör invandringen att vara ett problem om plötsligt alla klär sig likadant? Alternativt om det plötsligt inte fanns några muslimer, utan alla invandrare blev kristna eller sekulariserades?

Om svaret på den frågan är ”nej” kanske inte heltäckande slöjor är det stora problemet. Tvärtom kanske det underlättar för somaliska kvinnor att i framtiden kunna återvända till sitt hemland om de tillåts behålla sin kultur. Vad vi borde tala om är alltså snarare hur vi hjälper dem att återvända, istället för aldrig så känslomässigt tillfredsställande tal om ”krav” och ”vad som gäller”. Detta sätter också fingret på vilken återvändsgränd, vilken fälla för det rationella tänkandet, den kritik av religionen islam som växt sig allt starkare på internet och inom Sverigedemokraterna faktiskt är. Massinvandringen är ytterst ett etniskt problem, ett långsamt etniskt självmord. Detta skulle inte förändras om alla muslimska invandrare istället vore kristna, alternativt om alla svenskar för ett par hundra år sedan hade konverterat till islam (den som skrapar på ytan upptäcker snart att de stora skillnaderna inte är religiösa, mellan kristendom och islam, utan geografiska, mellan Europa och Mellanöstern).

I denna situation blir kritiken av ”muslimerna” snabbt både motsägelsefull, känslomässig och meningslös. Å ena sidan framstår många islamkritiker som väl så känslomässigt styrda som vi påstådda ”rasister”, å andra sidan motsvaras deras upprörda utläggningar sällan av konkreta förslag på exempelvis repatriering. Trots det stöd de har tycks deras världsbild alltså vara en återvändsgränd (därmed inte sagt att det inte kan vara trevligt att varje dag få sin dagliga hate fix tillfredsställd av att surfa runt på det islamkritiska internet och läsa om brott och hotfulla sekter). På sin höjd kan de för stunden tillfredsställas av kravinriktad retorik kring symbolfrågor.

Kort sagt, om man styrs av diffusa fördomar och ressentiment snarare än en världsåskådning kommer man fortsatt att vara ett lätt offer för Folkpartiet och liknande projekt. Och då får man också det man förtjänar.

Länkar
”Folkpartiet vill gärna ha en konflikt”
Fredrik Reinfeldt – Det kan bli lagstiftning
FP vill strama upp slöjregler

Relaterat
Farväl till ”realisterna”
Post-liberal slöjdebatt

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.