Den högerradikala sfären är relativt mansdominerad, och ger bland annat därför en något ensidig bild av synen på massinvandring. Det kan då vara av intresse med en närmare titt på de såkallade modebloggarna, unga bloggerskor som skriver flitigt om mer personliga fenomen som kläder, fester och pojkvänner. Inte minst då det samtidigt illustrerar den gradvisa förändring av attityder som bland annat gjort att utspel från ”Centrum Mot Rasism” och tidskriften Gringo idag är ett minne blott.

I dagarna har bloggerskorna tagits upp i en artikel i SvD. Vi läser där hur de på relativt kort tid uppnått stjärnstatus med sina bloggar om mode och privatliv, gärna med inslag av ”elakheter” riktade mot konkurrenterna.

Politiskt inkorrekta utspel

Förortsbarn: Mina fördomar är att dom är våldsamma, fattiga och har ett dåligt ordföråd: vilket leder till att dom blir våldsamma, det är väl lättare att slåss om man inte kan kommunicera? Som apor kan man säga..
– Kissie

Vad vi däremot inte läser om är hur flera av dessa populära bloggerskor flera gånger brutit flagrant mot de politiskt korrekta reglerna, och detta utan några sanktioner (utöver hot i kommentarsfältet, som på sitt sätt bekräftat de ”fördomar” bloggerskorna uttryckt). Dessa utspel bottnar ofta i försök att förstå sin omgivning, en process där man använder mer generella gruppidentiteter för att kategorisera de människor man möter. I amerikanska collegefilmer möter vi således ”jocks” och ”nerds”, men i ett mångetniskt samhälle dyker andra grupper också upp.

– Med absinth blir varje sammankomst en antiliberal fest

Jag kommer inte att åka till Heron City inom snar framtid igen. Och jag kommer aldrig igen att gå på bio där. Jävla blattar. Fan, det är helt obegripligt, vem är det som uppfostrar de här människorna? De har ingen respekt alls för andra i sin omgivning och sen undrar man varför det finns våld och slödder som försörjer sig på att kränga knark och stjäla prylar. Jag undrar inte. Om folk inte ens kan hålla käft i en biograf så är det ju klart som fan att de inte kan läsa en bok eller klara av en tenta. Det är ju solklart.
– Katrin Zytomierska

Inte minst är det gruppidentiteten ”blattar” som väcker bloggerskornas irritation. Med ”blatte” tycks de avse en socio-etnisk stereotyp av högljudda, ofta hotfulla men i övrigt resurssvaga, individer med ”invandrarbakgrund”. Dessa tycks också ha uppnått en såpass kritisk massa att de är ett återkommande inslag i bloggerskornas vardag. Gissningsvis är de inte ensamma om detta, i varje fall inte om man utgår från det stöd de får i sina kommentarsfält när de tar upp ämnet.

Hon blev brunett. Det är ändå Sverige vi lever i här ska man vara blond.
– Kissie

Samtidigt håller bloggerskorna sig undan de rent etniska resonemangen, och understryker att ”en utländsk person som beter sig som en svensk ser jag som en svensk”. Det rör sig alltså om attityder som ligger Sverigedemokraterna nära. Bloggerskan Paow har också uttryckligen uppmanat sina läsare att rösta på partiet (Paow har även kommit ut som republikan/icke-rojalist, och ger överlag ett av de mer begåvade och jordnära intrycken i sammanhanget).

– Ingen högerradikal är komplett utan sin doberman, matchar särskilt väl om man bär svart skjorta

Att vara ute på klubb bland italienare utan att ha manligt sällskap med sig är väldigt farligt och jag hade riktigt otur…
– Blondinbella

Det hela är av intresse dels då det illustrerar att man som bloggerska kan behålla en betydande läsarkrets trots att man angriper ”blattar” och flirtar med i andra sammanhang oacceptabla resonemang (”i Sverige ska man vara blond”). Detta hänger samman med det behov av gruppidentiteter man har som ung, samtidigt som det görs acceptabelt genom kulturnationalistiska förtecken, den personliga ansatsen, och avsaknaden av politiska kopplingar. Med tanke på att bloggerskorna har ett stort antal läsare och att manliga bloggar på liknande teman spås vara nästa stora trend, finns det förmodligen en hel del lärdomar att dra av det hela. Inte minst avseende den gamla insikten att ”det privata är politiskt”, ibland kan det ha politisk sprängkraft bara att beskriva sin vardag. Även om man som drygt 30-årig högerradikal bitvis funnit researchen inför dagens inlägg något enahanda.

Relaterat

Zytomierska-incidenten

Reflektioner kring ”näthatet”

Paow – Dagens fråga

– I den populära Corneliu Codreanutröjan slår man sina vänner med häpnad

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.