I dagens SvD kan man läsa om den antinazistiska grevinnan Amelie Posse och hennes kamp för klassiskt humanistiska europeiska värderingar. Detta är naturligtvis intressant. Samtidigt är det ett exempel på hur den mediala världsbilden alltid är något efter. ”Nazismen” har nämligen inte varit ett egentligt hot mot någonting sedan 1940-talet, idag är det andra grupper som hotar klassiska värderingar (en av historiens ironier är att de gör det i namn av kamp mot just nazism). Det rör sig om de såkallade antifascistiska grupper som finns i de flesta länder, grupper som medvetet arbetar med brottet som metod. Det kan röra sig om krossade fönster som hos Sverigedemokraten Thoralf Alfsson, det kan också röra sig om rena mordförsök som nyligen i Hallstahammar. Man kan också nämna att den holländske politikern Pim Fortuyns mördare var en djurrättsaktivist som drevs av vad han själv beskrev som ”politicians who compared Fortuyn with Austrian far-right leader Jorg Haider and Italian dictator Benito Mussolini”. Något Fortuyn förövrigt själv förutsett, demoniseringen av invandringskritiker har kort sagt effekter.
….when I am killed or wounded then you [föredetta premiärministern Wim Kok] are responsible because you give me no protection and you make the atmosphere in this country so poisonous that people want to hurt me….
– Pim Fortuyn
Den danska situationen
I många länder har de organiserade ”antifascisterna” en specifik arbetsfördelning. Å ena sidan finns anonyma lokala grupper av aktivister, vars mer uppseendeväckande handlingar på grund av avsaknaden av officiella ledare alltid kan avfärdas som verk av ”individer”. Å andra sidan finns alltid en mer respektabel avdelning, som ägnar sig åt att ”dokumentera högerextremism”. Dessa kan ha namn som Expo och Researchgruppen i Sverige, KAFKA i Holland, eller Redox i Danmark. Anmärkningsvärt är att dessa inte sällan kan samarbeta med etablerade media, som Expressen och Strix Television, trots de nära kontakterna med de mer anonyma grupperna. Sådan har situationen i varje fall varit sedan decennier. Insider, Expo och Expressen ”hänger ut”, och förstör på så vis oliktänkandes karriärer, de lokala aktivisterna kompletterar sedan detta arbete med bilbränder, yxor i dörrar och så vidare. En bakgrund till detta ges i artikeln Street Fighting Man i Occidental Quarterly.
Intressant är att vid en europeisk jämförelse ser vi att dessa grupper i många länder förlorat mycket av sitt moraliska kapital, och numera ses som antidemokrater och kriminella. Enligt Europols 2009-rapport är såkallade vänstergrupper den mest brottsliga politiska miljön, näst efter islamisterna. Någon högerterrorism finns överhuvudtaget inte i Europa idag, enligt Europol. Även den holländska säkerhetspolisen har reagerat på de såkallade antifascisterna, och gör en intressant analys av KAFKA:s koppling till den mer våldsbenägna delen av rörelsen.
Något liknande har skett i Danmark, där kopplingen mellan inhemska ”antifascister” och Redox, motsvarigheten till Expo, tydliggjordes i samband med en serie arresteringar. Bland annat grep man just en medlem av Redox, och beslagtog en dator där man fann ett personregister och tydliga tecken på dataintrång. Intressant är att i Danmark har terrorparagrafen använts i åtalet, och säkerhetspolisen har varit inkopplad. Mer om detta läser vi här: Balder och här: Junikredsen
Svenska tecken i tiden
Sverige är inte Danmark. Vårt södra grannland har exempelvis en historiskt mindre dominerande socialdemokrati, en mindre grad av konformism, och en historiskt mer militant vänster. Förutsättningarna skiljer sig alltså åt på flera sätt. Man kan trots detta ana tecken i tiden, som indikerar att Expos era går mot sitt slut. Den organiserade ”antifascismen” har förlorat mycket moraliskt kapital även i Sverige, illustrerat bland annat genom att Pridefestivalen valt att utesluta Antifascistisk Aktion ur sitt demonstrationståg. Den som följer debattforum har också noterat en växande insikt i organisationens metoder. Deras världsbild och problemformulering framstår också som allt mindre relevant, både för svenskar och invandrare. Intressant var också att i samband med mordförsöken i Hallstahammar beskrev flera journalister att de hade velat göra ett mer objektivt reportage, men att chefredaktörer inte tillåtit detta. Detta antyder ett generationsskifte i journalistkåren.
Parallellt med detta ser vi ökade tecken på desperation från den ”antifascistiska” rörelsen. Mordförsöken först på nationaldemokraten Vavra Suk, därefter i Hallstahammar, kan knappast förstås annat än som förtvivlade handlingar i en situation där det offentliga klimatet snabbt rör sig i en mer europeisk riktning.
Samtidigt ser vi att även Expo är beredda att öppet bryta mot lagen, eller i varje fall använda information som uppenbart härrör från brottslig verksamhet. Man har fått en advokat avskedad för att han investerat i en traditionalistisk bokhandel, tillsammans med Expressen hänger man också ut tämligen okända Sverigedemokrater som varit medlemmar på internetforumet Nordisk.nu. I båda dessa fall är det tydligt att man bara kunnat få sin ”metadata” genom dataintrång. Att Expressen samarbetar med en sådan organisation kan få en att skratta högt, om man är mer allvarligt lagd är det däremot högst oroväckande.
Samtidigt är detta senaste tilltag att jämföra med det proverbiala ”sista skriket”. Det finns idag en mängd oberoende nyhetsförmedlare med betydligt fler läsare än Expo, läsare som nu bör göra vad de kan för att skapa opinion mot Expressens och övriga medias okritiska samarbete med brottslingar.
Länkar
SolGuru – Dags att torka Expos krokodiltårar
Info-14: Danska ”Expo” åtalas för stöd till terrorgrupper
Politiskt Inkorrekt har också återkommande artiklar om den mer anonyma ”vänstern”
Om skribenten: Joakim Andersen
