Ett intressant samtida fenomen är det växande intresset för japansk kultur och subkulturer. Detta kan i en märklig tid ta sig märkliga uttryck, som cosplay-fenomenet och det androgyna ideal som representeras bland annat av Tokio Hotel. Men det kan också ta sig mer konstruktiva uttryck, som antyder en längtan efter något annat än den västerländska senmodernitetens endimensionella nivellering och brist på estetik. Vi finner här intressanta filmskapare som Akira Kurosawa, Takashi Miike och Shinya Tsukamoto. Tecknade filmer är också av intresse, inte minst de som gjorts av Miyazagi. Vad gäller skönlitteratur är Yukio Mishima en odödlig japansk traditionalist. Även vad gäller musik är intresset för japansk kultur växande, representerat av såkallad ”j-pop” och ”j-rock”.

Detta intresse kan delvis förklaras med den estetiska dimensionens centrala position i Japans historia. Man kan också notera att den japanska kulturen präglas av en levande hedendom i kombination med en lika levande buddhism, vilket påverkar synen på naturen och dess mystik och väsen (särskilt tydligt hos Miyazagi men mer subtilt också hos Mishima och Miike). Den japanska synen på människokroppen och sexualitet präglas också av andra tabun än den moderna västerländska (något som inte nödvändigtvis är av godo). Det fokus på lojalitet och lydnad som uttrycks i bland annat yakuzagenren kan också upplevas som en fräsch kontrast till det egalitära och infantilt ”fria” Väst.

Avsaknaden av en dualistisk tradition är sannolikt det som gör den japanska kulturen mest intressant. Detta gör att många manga- och animeserier har en moralisk komplexitet och en psykologisk realism som kan tilltala (för att inte tala om den mörka verklighet som målas upp i exempelvis mangan Berserk). Man kan här också identifiera ett närmast nietzscheanskt, mer sällan traditionalistiskt, fokus på självförbättring, även när denna inkluderar en sensei-relation och en lång period av träning. Detta är tydligt i Kentaro Miuras Berserk, liksom i mindre grad Hiroaki Samuras Blade of the Immortal. Ett närmast faustiskt tema driver också handlingen i Tengen Toppa Gurenn Lagan. Huvudpersonerna drivs också av andra drivkrafter än kampen för det ”goda” eller ”demokratin”. Miuras Guts söker hämnd, Samuras Manji vill slippa odödlighetens förbannelse, Gungraves Brandon Heat drivs av lojalitet och sviken vänskap. Det visar sig också nästan alltid förr eller senare att de ”onda” har betydligt mer komplexa eller tragiska drivkrafter än man först kunnat ana, många gånger får antagonisten också lika mycket utrymme som huvudpersonen. Vanligt är den typ av ”tvillingskap” som Rene Girard beskrivit, där antagonist och protagonist är varandras spegelbilder (den hugade kan jämföra Griffith och Guts i Berserk). Ibland är det rentav osäkert vem som är antagonisten, som i Death Note där Yagami/Kira uttrycker en milt sagt misantropisk och auktoritär människosyn. Edward Elric i Full Metal Alchemist är i flera avsnitt en av ”führer Bradleys” alkemistsoldater. Synen på arketyper och symboler som i dagens Europa är tabubelagda är också mindre problematisk i Japan, samtidigt som det finns ett intresse för dem. Det var exempelvis först när Blade of the Immortal skulle exporteras till en västerländsk publik som det blev nödvändigt att förklara att hans symbol, svastikan, inte hade med Tredje Riket att göra, trots att detta borde vara uppenbart när mangan utspelas hundratals år innan dess. Gränsen mellan människa och icke-människa (monster och/eller övermänniska), är också ett tema i ett flertal serier (från Darker than Blacks ”contractors” till Claymores kvinnliga krigare med samma namn). Formatet, där antalet episoder inte sällan uppgår till hundratals, gör också att ett starkt fokus kan läggas på relationer och karaktärernas utveckling och val.

Ett intressant fenomen är också den livliga fan-aktiviteten, där fans bygger sin egen kreativitet på sina serier (med allt från fan-fics till egna youtubeklipp och musikvideor).

Nationalism and Mangas

There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs.

– Neoshinka

Intressant i sammanhanget kan då vara intervjun med den flamländske nationalisten Thierry Vanroy betitlad Nationalism and Mangas. Vanroy tar bland annat upp de beröringspunkter som finns mellan hans antiliberala världsbild och den manga som intresserar honom. Genom sitt eget exempel illustrerar han att intresset för japansk kultur ibland beror på en längtan efter ett sundare samhälle, även när man själv inte är medveten om det.

Vanroy tipsar också om bloggen Neoshinka, med en tydligt antiliberal profil. Värt att ta upp ytterligare är också den tendens med nationalistisk manga, som hyllar den japanska armén under Andra världskriget och kritiserar den amerikanska ockupationsmakten. Mest känd här är mangan Gomanism av Kobayashi. Nämnas kan även mer tveksamt chauvinistiska projekt som den anti-koreanska mangan Kenkanryu.

Relaterat

Min granne Totoro

Berserk

Tankar kring den japanska traditionen

Shinya Tsukamoto

Akira Kurosawa

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.