Nepotism är i ett individualistiskt och universalistiskt samhälle en problematisk företeelse. Det är å ena sidan djupt rotat i vår biologiska natur, å andra sidan svårförenligt med vårt samhälles ideologiska grundval och självbild. Det liberala samhället har på många sätt abstraherat bort den biologiska verkligheten från sin självbeskrivning, vilket gör ett fenomen som nepotism svårhanterligt och till något av en paradox. Adam Bellow, son till den framgångsrike judisk-amerikanske författaren Saul Bellow, utforskar i boken In Praise of Nepotism denna paradox från ett tämligen nytt perspektiv. Saul Bellow, författaren till bland annat klassiska Adventures of Augie March, rörde sig under sin karriär gradvis från vänster mot en alltmer konservativ position präglad av motstånd mot collegeradikalismen, och tidvis även en ansträngd relation till den afro-amerikanska folkgruppen. Hans son, Adam Bellow, har under sin karriär inte heller ryggat tillbaka från kontroverser, och har bland annat gett ut The Bell Curve. Relationen till den framgångsrike fadern har väckt funderingar hos den yngre Bellow kring fenomenet nepotism, och dessa har resulterat i den intressanta boken In Praise of Nepotism.
Bellow definierar nepotism som ”favoritism based on kinship”, alltså tendensen att man gynnar sina egna framför utomstående. Det klassiska exemplet är föräldern som anställer sina egna barn (eller låter dessa ärva sina tillgångar), men Bellow noterar att vilka som betraktats som de ”egna” varierat historiskt och geografiskt. Nepotismen har som beteende ytterst en biologisk grund, men det kan också gynna individer som adopterats eller gifts in i gruppen av ”egna”. Det är alltså ofta, mer eller mindre, en social och politisk konstruktion.
I USA är nepotism något som inte ses med blida ögon, och Bellow går igenom hur negativt den beskrivs av allt från ekonomer och feminister till svarta och fattiga. Samtidigt påpekar han att den amerikanska självbilden här är tämligen verklighetsfrämmande, och ger många exempel på ärftliga dynastier i allt från politik till näringsliv. Han ger också exempel från idrotten, från konstens värld, från den akademiska världen, maffian och militären. Slutsatsen är att nepotism är synnerligen svårt att utradera från ett samhälle, såvida man inte skapar en människotyp för vilken familjen inte spelar någon roll (han ger exempel på sådana människor från bland annat det tidiga kommunistiska Kina, men beskriver dem inte som några föredömen).
Bellow nämner som olika sidor av nepotismen tvång, ”kin selection” (val av släktingar) och reciprocitet (ömsesidighet, exempelvis med gåvor och annan hjälp). Vilken aspekt som är dominerande varierar också historiskt och geografiskt, och In Praise of Nepotism innehåller en lång historisk genomgång av nepotism i så skilda kulturer som det gamla Rom och Kina, judendomen, Indien, det medeltida och det tidigt moderna Europa, samt dess olika faser i USA. Hans genomgång påminner inte minst om hur familje- och äktenskapsformer förändrats historiskt. I det förkristna Europa var klan- och stambaserade former av släktskap dominerande, och reciprocitet spelade en central roll exempelvis för våra egna förfäder. Med kristendomen kom däremot gradvis den mindre familjen att öka i betydelse.
Intressant är inte minst Bellows beskrivning av det indiska kastväsendet, som han har en nykter och relativt positiv syn på. Han konstaterar bland annat att det var ett livskraftigt system, som lyckades hantera en situation där en stor mängd etniska, religiösa och sociala grupper skulle samexistera. Efter att Indien moderniserats har etniskt och religiöst våld blivit epidemiskt på ett sätt det inte var i kastsamhället. Likaså påpekar han flera gånger att som nutida amerikan är det lätt att utan att ens reflektera ta avstånd från de kulturer han beskriver, med inslag som arrangerade äktenskap eller polygami, men att de också fungerade bra och hade flera goda sidor. Bland annat tar han upp familjen Borgia, som idag ses som hänsynslösa nepotister, men som samtidigt lyckades stärka påvedömets makt parallellt med den egna familjens. Detta tycks också vara Bellows ideal, möjligheten att förena omsorg om den egna familjen med statens eller samhällets bästa. Genomgången innehåller också en del intressant fakta, bland annat att Napoleon och Lincoln överdrev ordentligt när de i sina biografier beskrev sig som ”self-made men” från en svår bakgrund. I själva verket var Napoleons far mycket ambitiös, och Lincoln tillhörde en betydelsefull lokal familj. Bellows beskrivning av de polygama mormonerna är också intressant.
De tre generationerna
Ett intressant fenomen, som också varit välkänt i elitstudier och traditionella civilisationer, är regeln om de tre generationerna. Denna regel kan följas i ett flertal sammanhang, där den första generationen kommer från mer eller mindre svåra förhållanden och därför har en hänsynslöshet och ambition som gör att den når stor framgång. Den andra generationen lyckas sedan förvalta arvet, medan den tredje generationen är bortskämd och överbeskyddad och förlorar allt. Exempel på detta finner han i den atenska republiken med Alchibiades som företrädare för den tredje generationen, i ätten Borgia, liksom i viss mån i släkten Rothschild.
Samtidigt beskriver han exempel på eliter som lyckats överleva längre än tre generationer, genom att skapa en miljö med gynnsamma värderingar och institutioner. Här utgår han från teorin om att USA koloniserades i vågor även från England, och att de dominerande fyra grupperna också hade skilda kulturer. Där fanns de tidiga puritanerna med sin stränga tro och kapitalistiska etos, där fanns de egalitära kväkarna, där fanns de skotska höglandsklanerna som förde med sig en brutal individualism och klankänsla, liksom de aristokratiska kavaljerer som kom att lägga grunden för Sydstaternas hedersbaserade kultur. Läsningen om dessa grupper, deras familjestrategier, och de utmaningar deras lösningar mötte, är mycket spännande.
Politiskt inkorrekt judenhet
The isolation of the modern individual reminds us of the pitiable condition of king Lear. Stripped of his sustaining kin connections, he stood naked to the elements in the same way that the citizen of a modern society, stripped of his extended family ties, stands naked to the power of the market and the envy and hostility of his fellows.
– Adam Bellow
Adam Bellow tillhör själv ett nygammalt fenomen, den konservative av judisk börd. Under tidigt 1900-tal var detta relativt vanligt, med företrädare som Kantorowicz, Weininger, Michelstaedter, Amery och Wolfskehl. Denna trend bröts dock genom nationalsocialismen och Andra världskriget, och den västerländska judenheten kom därefter att associeras med vänstern. Som ett resultat av en kollektiv klassresa och de alltmer uppenbara negativa följderna av sådant som politisk korrekthet och massinvandring har dock växande delar av judenheten åter rört sig högerut. Det kanske mest tragiska exemplet på detta är neo-konservatismen, som domineras av föredetta trotskister och står för en aggressiv imperialism. Men det finns andra, mer intressanta exempel, såsom miljöförkämpen Edward Goldsmith med sina kopplingar till den Nya Högern, ett antal akademiker kring American Renaissance och VDare, och paleolibertarianen Paul Edward Gottfried. Hit kan också räknas Adam Bellow och hans politiskt inkorrekta beskrivning av nepotismen.
Bellows tolkning av Gamla Testamentet som en historia om nepotism är fascinerande. Han konstaterar att de som hävdat att judar genom historien varit nepotister och gynnat sina egna har haft rätt i sak, och ser Bibeln som ett exempel på detta. Herrens framgångsrika försök att få Abraham att lämna Mesopotamien bygger exempelvis på ett nepotistiskt argument (många ättlingar), Esaus egentliga synd var att han valde kvinnor som inte tillhörde hans nära släkt, och historien om Moses kan tolkas som en historia om att blod är tjockare än vatten.
Slutsatser
Nepotism has been judged harshly in light of our ideological view that we ”ought” to love humanity more than our own family, that we ”ought” to value efficiency and merit over personal loyalty, or that we ”ought” to make it on our own instead of accepting help from relatives or friends. The truth is that very few people actually do this.
– Adam Bellow
Bellow kommer fram till att nepotism bygger på den mänskliga naturen, och är omöjlig att utplåna. Han menar därför att det är bättre att utforma en nepotism som samtidigt är till godo för samhället, en nepotism som samtidigt är meritokratisk. Alltså något i stil med vad de tidiga Borgias eller Rothschilds ägnade sig åt. Många dynastier har varit av godo, och kunnat forma generationer av dugliga individer. Samtidigt menar han att nepotismen får oss att närmare betrakta familjens roll i det moderna samhället, där den utgör en viktig källa till både mening och trygghet. När familjen nedmonterats är individen ensam inför staten och marknaden. Han menar därför att det är viktigt att stärka familjens position, och påpekar även att ”barbariska” seder som flergifte, kusingifte och intresse för de egna förfäderna fått ett uppsving i USA. En del av hans slutsatser är dock orealistiska, exempelvis anser han att USA i framtiden bör bygga vidare på reciprocitetsprincipen för att skapa en verklig nation som också inkluderar bland annat de svarta. Alltså att skapa en fiktiv gemenskap och sedan använda nepotismen för att få den att fungera. Om detta är realistiskt i ett imperium i sin nedgångsfas kan ifrågasättas, liksom om det ens är önskvärt. Bellows höger saknar dessutom en egentlig känsla för de traditioner och identiteter den europeiskättade världen bygger på. Metapolitiskt är det dock av stort värde att den abstrakta individualismen utmanas och att den biologiska verkligheten både beskrivs och värderas som något potentiellt positivt.
Intressanta är även de frågor Bellow inte själv ställer, men som följer naturligt av det perspektiv han skildrar. Om det är legitimt att värna om sina barn och släktingar, framstår den västerländska invandringspolitiken som irrationell. Att artificiellt skapa en situation där ens barn ska dela sitt land med medlemmar av andra etniska grupper, och där en stor andel av ens skatt går till att försörja dessa gruppers högre nativitet, kan inte beskrivas som annat än extremt anti-nepotistiskt. En etnisk grupp är en utökad familj, och ”diskriminering” är därför ett naturligt beteende. Lagstiftning om kvotering och liknande kan ur ett nepotistiskt perspektiv beskrivas som ett självskadebeteende. Man kan därför hoppas att Bellows perspektiv får mer spridning, då det ger ett fräscht och nyttigt perspektiv på saker som i den offentliga debatten alltför ofta ses som självklarheter. Känslan för familj och släkt leder i sin förlängning även till en uppskattning av etnicitet, och en realistisk insikt i konkurrensen mellan olika grupper.
Om skribenten: Joakim Andersen
