Det norrländska industrimetalbandet Raubtier har beskrivits som ett ”Rammstein på norrländska”. Bandet har det senaste året haft flera framgångar, bland annat har Kamphund spelats flitigt på radiostationen Bandit.

Raubtier påminner på många sätt om tyska Rammstein musikaliskt, det är alltså tämligen hårt, inorganiskt och teatraliskt, med inslag av både repetition och melodi. Många av deras låtar är välgjorda och fastnar snabbt, även om det inte rör sig om tidlösa klassiker. Bandet är apolitiskt, men valet av teman är ändå intressant ur ett metakulturellt perspektiv. Detsamma gäller den militäriska estetiken, och den anda av missnöje med den pacificerade moderna tillvaron som målas upp. Med undantag för Hjärteblod, med dess mer eller mindre misogyna inslag, är det också en manlig tillvaro som framträder både i texter och musik.

Låten Dobermann är en hyllning till en av de mest aristokratiska och germanska hundraserna, Legoknekt och Det finns bara krig målar upp en värld där ”det finns bara krig, och livet är kamp”. Särskilt sympatiska är de kopplingar som görs till en nordisk mytologi i Götterdämmerung, som också förmedlar en särskilt suggestiv och apokalyptisk stämning. Här får också den poetiska ådra som kan anas i flera andra låtar fritt utlopp.

Sammantaget kan man alltså betrakta Raubtier som en trevlig och intressant bekantskap. Om det går att sjunga om ämnen som krig och bråd död på svenska utan att det blir löjeväckande är en öppen fråga, Raubtier lyckas i varje fall tämligen bra. Om de sedan gör det med glimten i ögat eller inte är svårare att avgöra. Man skulle kunna utveckla teman som vargens och hundens roll i nordeuropeisk psykologi vidare, Raubtier får i varje fall tre indo-europeiska trollkarlshattar i betyg av fem möjliga. Det är trevligt och lovande, och har potential att bli riktigt bra i framtiden. Några klassiker är det dock ännu inte.

Kamphund

KAMPHUND, ALFADRÖMMAR, LEDARARV
EN TELNING AV DEN FORNA ERANS TIDEVARV
TRE SEKUNDER IFRÅN BESTENS STUND
MÖTER SKRÄMDA BLICKAR VITÖGAT AV EN KAMPHUND

NÄR ALFAVARGEN LEDER FLOCKEN FRAMÅT MOT DET VILDA
HJÄLPER EJ ATT GNÄLLA SOM EN VALP
VINTERNS VIND OCH TUNDRANS KARGA STORMBLÅST
KRÄVER SIN TRIBUT I ÄN ETT BYTE ÄN EN SKALP

Götterdämmerung

Dödsdömd irrande i natten
Dränk dig med eldvatten
Drick bort din skräck
Masslakt pest och militärmakt
Enats i en ny pakt
Hat har blivit väckt
Ingen ånger, ingen nåd undergången kommer hell domedagen
Eter svavelos och tarmar
Ingen gud förbarmar
Vomeringar och träck

Stormar river röda strimmor
Dödens dunkla dimmor
Beslöjar våran värld
Liemannen för sina bila
Sänker evig vila
Till jordens oroshärd
Ingen ånger, ingen nåd undergången kommer hell domedagen
Hör hur skriken liknar grisars
När undergången visar
Sitt skarpa svarta svärd

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.