När de europeiska folken återupptäcker sin identitet och sin historia spelar inte minst film, musik och litteratur viktiga roller. Det är därför så gott som alltid positivt när skandinaviska miljöer, epoker och teman används som bakgrund i moderna kulturalster, inte minst när det sker på ett innovativt och kreativt sätt.

Ett exempel på sådant användande av skandinaviska miljöer är filmen Outlander från 2008. Bakgrunden är relativt innovativ såtillvida att den är en hybrid av science fiction och fornnordisk saga. Ett rymdskepp kraschlandar i norra Europa under tidig järnålder, och dess två passagerare fortsätter sedan den strid de inlett på en annan värld.

Manusförfattarna låter i filmen antyda att Jorden är en sedan länge övergiven utpost i ett mänskligt rymdimperium, något som förklarar varför den ena överlevande passageraren är en människa. När han lämnar fartyget och sina döda kamrater visar det sig att han kommit till ett forntida Norge. Det visar sig dock även att han fört med sig ett blodtörstigt och övermänskligt kraftfullt rovdjur till den teknologiskt primitiva planeten, en såkallad moorwen.

I likhet med andra filmhistoriska rovdjur som alien och predator är denna moorwen en fascinerande varelse, genuint bortom gott och ont, och den del av filmen som är mest originell. Den är ett monster som var svår att bekämpa redan med högteknologiska vapen, och i en järnåldersmiljö är den snart sagt oslagbar. De forntida norrmännen slaktas därför som boskap, samtidigt som de slåss inbördes.

Vad gäller den fornnordiska miljön är denna främst baserad på diverse klyschor som redan etablerats i andra filmer, och filmen kunde alltså utan problem lika gärna ha placerats i någon annan för-modern kultur. Trots detta är det en överlag positiv bild av det fornnordiska samhället som framträder, särskilt i jämförelse med den högteknologiska och bolagsstyrda värld huvudpersonen lämnat. Gradvis förs det in ett element av ambivalens i filmen, och den eviga frågan om vem som egentligen är monstret ställs. För mycket kan inte sägas om handlingen, men ett oväntat inslag av vemod och mänsklighet framträder här även hos monstret, vilket förmodligen också är det man främst bär med sig från Outlander.

Som film är det annars en ganska genomsnittlig upplevelse. Bakgrundshistorien är ganska innovativ och rymmer ett par överraskningar, stridsscenerna är också ganska uppfinningsrika och välgjorda. Skådespelarinsatserna är däremot ganska intetsägande, och det fornnordiska inslaget baserat på klyschor. Betyget blir därför tre indo-europeiska trollkarlshattar av fem möjliga.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.