Bland de mer mytomspunna gestalterna från 1900-talet återfinner vi Friedrich Hielscher (1902-1990). Hielscher beskylls bland annat av pseudo-vetenskapsmän som Trevor Ravenscroft i Spear of Destiny för att ha varit den svarta magiker som i princip stod bakom hela Tredje Riket. En beskrivning av Hielschers liv som är något mer trogen de källor som finns hittar vi i andra numret av den radikaltraditionalistiska tidskriften TYR, i en artikel av Peter Bahn. Kompletterande information finns också i Carl-Göran Heidegrens Preussiska anarkister och Ernst von Salomons Fragebogen.

Hielscher som ung

Hielscher växte upp i tyska Guben. Efter avslutade gymnasiestudier anslöt han sig till ett av de paramilitära Freikorps-förband som bekämpade polska trupper i det omstridda Schlesien. Han lämnade sedan militären, för att uppta en akademisk karriär. Under denna studerade han bland annat historia och tog aktiv del i ett av de duellsällskap som var vanliga bland studenterna (på sin ålders höst var han en eftersökt auktoritet på ämnet). Hielscher lärde också känna Nietzsches syster under sina många besök på Nietzschearkivet, och hans tänkande var överhuvudtaget starkt influerat av den ”olle Nitzschke” (som enligt von Salomon var hans dialektala uttal av namnet).

Hielscher som nationalrevolutionär

Först nu har nationalismen vaknat hos de asiatiska folken… Den tyska nationalismen och Asiens nationalistiska rörelser kommer att vara vänner – eller de kommer inte att vinna sin frihet.
– Hielscher

En byråkratisk karriär upplevdes av Hielscher som alltför kvävande, och han bestämde sig därför att leva sitt liv som oberoende skriftställare. Detta innebar ofta en kännbar fattigdom, men samtidigt en betydande frihet. Hielscher kom politiskt att röra sig i den nationalrevolutionära miljön, som förenade inslag från den socialistiska arbetarrörelsen och den tyska nationalismen. Några av de teman han själv förde fram var här behovet av en allians mellan det efter Versaillesfreden förtryckta Tyskland och andra nedtryckta nationer i världen. Han ägnade stort utrymme åt olika nationalistiska rörelser i sina skrifter, från Irland till Asien.

Under denna period gav Hielscher ut boken Das Reich, och en tidskrift med mycket liten upplaga. Gradvis tonade han ner behovet av politisk handling, och koncentrerade sig på den filosofi och världsbild som måste ligga bakom politiken. Den borgerliga världen var på väg att gå under, och innan den gjort det var det viktigare att formulera sin filosofi än att försöka påverka den. Vad gällde hur det framtida Riket konkret skulle ta form var han diffus, det skulle i varje fall vara ett förbund av de tyska folken, och privat egendom skulle ersättas av förläningar.

Vad som kan förstöras skall förstöras; ju grundligare desto bättre.

Han kom också att bli kärnan i en liten krets av likasinnade, och umgicks bland annat med samtida som Ernst Jünger, Ernst von Salomon och Armin Mohler. På grund av de mystiska inslagen i hans tänkande kallades han här Bogumil, och tycks också ha varit väl medveten om värdet av en mystisk framtoning där han rörde sig i bred, svart hatt och svart rock.

Med tiden tillägnade han sig en rad egenheter. Han hade samlat en krets av människor omkring sig i vars mitt han tronade som en profet. Han lade vikt vid distans och såg till att ett hemlighetsfullt töcken omgav honom. Han ville vara ”den gamle på berget” som överallt har sitt finger med i spelet och som med sin anhängarskara utgör ”jordens salt”.
– Ernst Niekisch om Hielscher

Hielscher och hans krets var redan från början kritiska till nationalsocialismen, som man ansåg saknade ett högre inslag som kunde vägleda politiken, vilket hängde ihop med att ideologin var materialistisk. Vad gällde antisemitismen menade han exempelvis att detta var det vilhelminska och borgerliga Tysklands försök att projicera sin egen växande girighet och kapitalism på ”juden”. För Hielscher var fienden Väst, och han menade att varje folk måste finna sitt eget väsen i kampen mot detta förtryckande system. Det tyska folket hade förlorat sitt väsen under påverkan av Västs kapitalism och liberalism, och detta skyllde många enligt Hielscher på juden.

Hielscherkretsen var alltså inte nationalsocialister, men det fanns ändå likheter i världsbilden. Den strategi man utformade var att påverka Tredje riket inifrån, och många i Hielschers krets fick positioner på mellannivå i bland annat SS. Med undantag för Ahnenerbe, där både Hielscher och hans vän Sievers var aktiva, var dock påverkan begränsad, man kunde i några fall hjälpa individer som utsattes för förföljelser men i stort påverkade man ingenting. Detta berodde inte minst på kretsens numerära litenhet.

Mot slutet av kriget fängslades också Hielscher anklagad för att ha varit inblandad i attentatet mot Hitler, och var efter tortyr nära att avrättas. Genom Sievers ingripande räddades dock hans liv (Sievers själv avrättades sedan efter Nürnbergrättegångarna anklagad för inblandning i SS medicinska experiment på människor).

Efter krigsslutet kom Hielscher och hans krets att koncentrera sig på sin hedniska kyrka.

Hielscher som hednisk mystiker

From Nietzsche’s understanding of the world as ”will to power,” he extrapolated the idea of becoming one ”with the eternally becoming world”.– Bahn

Om Heidegren och von Salomon beskriver den yngre, mer politiske Hielscher, tar Peter Bahn i sin artikel istället upp den hedniska filosofi han med utgångspunkt i Nietzsche gradvis kom att utveckla. Hielscher menade att Gud inte existerade åtskild från sin skapelse, utan att skapelsen finns i Gud, som konstant är skapande. Detta var en idé som också fanns hos kristna mystiker. Gradvis kom Hielscher att infoga polyteistiska element, där de hedniska gudarna framstod som aspekter av Gud och/eller budbärare till människorna. Även den enskilda människans själ sågs som en del av det högsta.

Med detta som utgångspunkt utvecklade Hielscher ett komplext tänkande, och en kyrka med ett växande antal ritualer för allt från dop till begravningar. Kyrkan ägnade sig inte åt utåtriktad verksamhet, och kom därför att krympa i takt med att Hielscherkretsen åldrades.

På senare år, i takt med att det åter vuxit fram en europeisk generation som kan uppskatta hans vision och verk, har Hielscher gradvis vunnit ett växande intresse. Hans dikt Wir rufen Deine Wölfe kom också att tonsättas, med ett flertal neofolkversioner som resultat.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.