Till och från publiceras intressanta artiklar även i etablerade media. Ett exempel på detta är professor Lars Ingelstams artikel Marknaden har tagit över våra liv.

Ingelstam tar i artikeln upp den vetenskapliga kritik som finns av marknadsidealet, och av mainstreamnationalekonomin som en ideologi. Han nämner flera historiska angrepp på denna ideologi och dess grundantaganden, från Marx via Schumpeter och Myrdal till Galbraith (han kunde även ha nämnt Thorstein Veblein och Polanyi). Mest utrymme ger han de samtida ekonomerna Richard Layard och Harvardprofessorn Stephen Marglin.

Centralt i kritiken av den nationalekonomiska ideologin är en insikt som påminner om Nietzsches gamla visdomsord: ”Den kristna föresatsen att finna världen frånstötande och usel har gjort världen frånstötande och usel”. Hur vi ser på världen kommer att förändra världen till att bli sådan. Utgår vi från att alla är egoister kommer vi exempelvis både att handla på ett sätt, och att stödja en politik, som gör att det också blir sant. Nationalekonomernas föresats att se människan som en isolerad, nyttomaximerande homo economicus har gjort henne till en isolerad, nyttomaximerande homo economicus.

Ingelstam citerar här professor Marglin:

Marglins huvudtes är att ekonomiskt tänkande ger övertag åt marknaden som organiserande princip för människors inbördes förhållanden. Detta försvagar banden mellan människor och riktar deras tankar mot abstrakta ting som pengar och äganderätt snarare än mot människor och grannrelationer. Marglin ger eftertryck åt sina teser med ett par slående exempel. Ett handlar om familjen vars hus brunnit ner. Förr i världen var det naturligt att vända sig till grannarna i byn som hjälpte till att bygga upp huset: det fanns en naturlig förväntan att den som kom i svårigheter kunde lita på sina närboende medmänniskor. I dag litar vi på försäkringsbolag, och har ingen anledning att vårda sammanhållningen i närmiljön för att gemensamt parera olyckor och förluster.

Detta kan jämföras med den franske samhällsfilosofen Benoists ord att han gärna lever i ett samhälle med en marknad, men inte i ett marknadssamhälle.

Intressant är också insikten att ju mer denna amoraliska och individualistiska inställning breder ut sig, desto mer undergrävs förutsättningarna för marknadsekonomin som sådan. I ett samhälle där vi alla är nyttomaximerande kommer vi således dels att använda valsedeln för att tillskansa oss andras egendom så snart det är lönsamt för oss, dels att snatta och försnilla på våra arbeten så snart risken att åka fast är tillräckligt liten. Pliktkänsla och heder är alltså föråldrade värden ur homo economicus perspektiv, samtidigt som de är förutsättningar för att en marknadsekonomi ska fungera tillfredsställande.

Med tanke på att den i grunden ideologiska nationalekonomins ställning är en bidragande faktor bakom globaliseringens ”oundviklighet” är det alltså en värdefull artikel Ingelstam sammanställt.

Individualism som ideal och funktion

Karl Polanyi och den stora omdaningen

Marknaden och kontramarknaden

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.