När det gäller individer eller partier som av journalisterna som grupp ses som suspekta, sätts alla regler kring pressetik och neutralitet ur spel. Detta märks inte minst tydligt i den artikel om den österrikiske politikern Jörg Haiders bortgång som publiceras i dagens SvD. Sannolikt beror detta journalistiska lågvattenmärke åtminstone delvis på att ingen enskild individ signerat artikeln, utan att den härrör från TT-Reuters.

Ad hominems

Artikelförfattaren visar redan tidigt åt vilket håll det kommer att barka, när texten inleds med orden ”Högerextremisten Jörg Haider, som körde ihjäl sig rattfull förra helgen, begravdes på lördagen”. Genom valet av termen ”högerextremist” markeras från början att det handlar om en oacceptabel individ. Exakt vad som var så extremt med Haiders politiska inriktning, utöver att han hade en annan syn på massinvandringens omfång än andra politiker, redogör man heller inte för. Men uppenbarligen skiljer sig frågan om invandringens nivå från andra politiska frågor som skattenivån eller betygsystemen, på så vis att den som här avviker från en viss ståndpunkt blir ”extrem”.

Denna distansering bekräftas sedan med orden ”som körde ihjäl sig rattfull förra helgen”, en respektlös formulering som inte hade använts om någon annan politiker.

Det sägs att ett rykte som upprepas tillräckligt många gånger blir en sanning, och detta belyser artiklarna om Haider väl. Vi får bland annat veta att den döde politikerns ”främlingshat… delades av många av hans landsmän”. Exakt hur detta hat yttrade sig får vi däremot inte veta (att en av Haiders nära partimedarbetare var jude får förmodligen ses som en ren slump, Haider var sannolikt för upptagen av sitt hat för att inse detta). Vi får också veta att hans karriär kantades av ”bisarra uttalanden”, som hyllningar av Hitlers arbetsmarknadspolitik. Även detta är en sanning med modifikationer, men en sanning som upprepats så många gånger av media nu att alla modifikationer fallit bort.

Artikeln avslutas med att ytterligare misstänkliggöra den dödes minne, genom orden ”Just före bilolyckan ska ha han supit sig full på en nattklubb, känd för sitt homosexuella klientel”. Även här noterar vi hur mediadiskursen i fallet med Haider och andra icke uppskattade personer skapar en distans. Om ingen annan död politiker hade man använt ordvalet ”supit sig full”, och om ingen annan död politiker hade man försökt antyda en suspekt läggning genom att notera att det förekom homosexuella på den nattklubb han besökte.

Den som fortfarande tror att media inte har en bestämd vinkling av nyheterna efter att ha läst TT-artikeln om Haider torde alltså ha ett problem. Detsamma gäller den som inte anser att det är djupt ovärdigt att försöka skända de dödas minne på det sätt som artikeln gör.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.