Vissa dagar kan man hitta intressanta artiklar även i etablerade media, detta är en sådan dag. Dagens inlägg kommer därför att innehålla så fascinerande ting som en krönika av Göran Skytte och proletär rättvisa i Guatemala.

Göran Skytte och queerideologin

Etablerade media, inte minst ”borgerliga” sådana, har på bred front kapitulerat inför anstormningen av det som med en bred term kallas ”identitetspolitik”. Värt att notera är att det bara är minoriteters politiserade identitet som räknas in i begreppet (råkar man tillhöra en majoritet är man alltså hänvisad till att bli identitär). Detta innebär att dessa media generellt har som grundläggande budskap att minoriteter är lite godare, och lite mer orättvist behandlade (oavsett om dessa minoriteter sedan är etniska, religiösa eller sexuella).

Det finns dock undantag, och ett av dessa är Göran Skytte. Skytte analyserar skickligt hur etablissemanget tillämpar en dubbelmoral. När Alexander Bard säger att han ”hatar kristendomen för att den är så dum”, så accepteras det utan egentliga följdfrågor, men skulle detsamma sägas om Pride eller queerteorin, så skulle reaktionen bli en annan. Skytte visar också att ”HBT-rörelsen” idag knappast kan sägas vara underground, utan snarare en del av etablissemanget.

Värd att läsa ihop med Skyttes krönika är Tobias Strucks analys av queerteorin och Fas’ analys av den dubbelmoral som gäller i samband med exempelvis ”kristofobin”. Vissa fobier tycks i den offentliga diskursen mycket riktigt vara värre än andra, gemensamt för dessa tycks vara att de inte sällan handlar om reella hot, snarare än vem som är ”dum” och inte.

Vila i frid, Solzjenitsyn

Mindre upplyftande är att den ryske författaren Alexander Solzjenitsyn gått bort, i den ärevördiga äldern av 89 år. Solzjenitsyn vann ursprungligen berömmelse genom att ha beskrivit det sovjetiska gulagsystemet. Under senare år kritiserade han dock både NATO:s politik i Kosovo och den moderna västerländska kulturen, och beskylldes för ”antisemitism” på grund av sin beskrivning av judiskt inflytande under den ryska revolutionen. Dessa antimoderna och politiskt inkorrekta ståndpunkter har dock tonats ner under rapporteringen av hans frånfälle, det är trots allt en antisovjetisk mysfarbror med skägg som ska hyllas, inte en traditionalist.

Until I came to the West myself and spent two years looking around, I could never have imagined to what an extreme degree the West had actually become a world without a will, a world gradually petrifying in the face of the danger confronting it…All of us are standing on the brink of a great historical cataclysm, a flood that swallows up civilization and changes whole epochs.

– Alexander Solzhenitsyn

Stuff White People Like

Den som är intresserad av det som kan kallas den ”vita erfarenheten”, och särskilt då den specifikt medelklass-vita dito, kommer att finna artikeln om bloggen Stuff White People Like värdefull. I intervjun med namnet Den vita viljan att vara unik tar Christian Lander upp sådana typiskt medelklassvita fenomen som viljan att äta ekologiskt och att tillhöra en (lagom) ”rebellisk” subkultur när man är ung. Lander har på sin blogg ibland tangerat fenomenet etnomasochism, och gör det i någon mån även i intervjun:

De är ute efter ­bekräftelsen på att allt de gör är rätt. Det finns definitivt ett visst mått av självhat där, de måste liksom gottgöra allt ont vita människor har gjort historiskt, men samtidigt ser de ner på andra människor som inte gör lika rätt som dem själva.

– Christian Lander, SWPL

Proletär rättvisa i Guatemala

Ett intressant fenomen är det som kallas ”proletär rättvisa”, och som i korthet innebär att mer eller mindre fattiga människor i sina lokalsamhällen handgripligen tar itu med antisociala individer. Historiskt har detta inte varit särskilt ovanligt (fenomenet har också till och från ingått i komplexa symbiostillstånd med makthavarna, där mobben tillåtits lyncha oliktänkande med maktens goda minne). I Guatemala har staten inte förmågan att upprätthålla sin allra mest primära uppgift, nämligen trygghet för medborgarna, och därför har dessa tagit lagen i egna händer. Detta tas upp i en intressant artikel, som också tar upp de problem som uppstår när massans psykologi blir det som avgör rättskipningen.

Samtidigt illustrerar detta vad vi i Europa förlorat. Många, från vänster till höger, fantiserar gärna om att liknande ting ska ske i Sverige, att folket ska ”vakna” och ”göra motstånd”. Inte sällan bidrar dessa (och särskilt då vänstern) dock till just det som omöjliggör sådant i vårt land. För att ett lokalsamhälle ska agera kollektivt på detta vis krävs det nämligen en delad värdegrund, en känsla av gemenskap och identitet. Detta har välfärdsstaten och konsumtionssamhället, med den sociala atomisering som följer i deras spår, omöjliggjort, ivrigt påhejade av etnomasochism och politisk korrekthet. På sikt kan man hoppas att förmågan till kollektivt politiskt handlande kan återskapas (och då inte nödvändigtvis i form av lynchningar), men det kommer i så fall att kräva att grundförutsättningarna, i form av delad identitet och värdegemenskap, byggs upp från grunden.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.