I kretsen kring den Nya Högern återfinns ett antal intressanta tänkare och konstnärer. En av dessa är BNP:s tidigare kulturansvarige, Jonathan Bowden. Bowdens hemsida innehåller en hel del givande läsning för identitärer och andra systemkritiker, även om en del texter håller en hög teoretisk nivå. Det är för sin målgrupp mycket läsvärt, och erbjuder ett avbrott från både politiskt korrekt dynga och förenklad politisk propaganda.

Bowden analyserar bland annat den tyske regissören Hans Jurgen Syberberg, som han kallar Leni Riefenstahls arvtagare. Han recenserar bland annat neofolkgruppen H.E.R.R:s album Winter of Constantinople, och den nationalistiske poeten Raymond Tong. Han försvarar också modernismen (även om det då tycks begränsas till den riktning inom konsten som bär namnet).

Läsvärd är också intervjun med Bowden, där han bland annat går in på relationen mellan ett folkligt parti som BNP och en mer radikal och antiliberal strömning som New Right. Behovet av att skapa en metapolitisk elit innan varje verklig samhällelig revolution tas också upp av Bowden:

Yet, I say again, one thing that we must deliberate upon is the power of conception. A man who possesses an idea or a spiritual truth is the equivalent of fifty men. Every pundit, tame journalist, academic or mainstream politician is mouthing hand-me-down ideas from a philosopher of yesteryear. At one level artists and intellectuals have no power whatsoever; undertake a parallax view or examine it in a reverse mirror, then you will see that they are masters of the universe. For those who have heard of Mosley, Degrelle, Jose Antonio Primo de Riveria, Mussolini, even at a push Julius Caesar; the figures of Bardeche, Thomas Carlyle, Spengler and Lawrence R. Brown will remain forever arcane and mysterious. But fate’s mysterious witching hour knows that you can never have one without the other.

Bowden tar också upp sådant som relationen mellan postmodernism och historierevisionism, och mellan socialdarwinism och traditionalism (där han inser att båda är sanna på sitt plan):

Why so? Because all that’s wrong with primitivism, brutalism and what Ragnar Redbeard called Might is Right has to be an absence of culture. That’s the salient point to remember. No Sistine chapel ceilings would ever have been painted without a systematic metaphysic to master gold. Put it in its proper place, why don’t you? Yet you can only do so after its creation.

Intervjun rekommenderas varmt, men Bowdens hemsida innehåller också konst, filmer och tal.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.