USA är enligt den Nya Högern på många sätt ett projekt för att fly från det gamla Europa, att lägga mångtusenåriga traditioner och identiteter bakom sig. Samtidigt kan man hitta euro-amerikanska folkkulturer som bevarar mycket av den europeiska kulturen (från Söderns aristokratiska gentlemannakultur till Ozarks rika folkkultur som bevarat inslag av gammal vidskepelse som knappt ens återfinns i dagens Europa). På samma vis har traditionellt europeiska teman infiltrerat även den officiella amerikanska mytologin. Ett exempel är när den typiskt amerikanska individualismen tar sig former som påminner om det europeiska krigaridealet, eller den oberoende familjefadern som samtidigt är försörjare, vapenför, och en organisk del av sitt samhälle. Man kan också nämna sådana amerikaner som Jack London, Ezra Pound och Thoreau. De traditioner och ideal dessa tidvis förde vidare kan kallas det andra Amerika.

Man påminns om detta andra Amerika när man ser Into the wild.

Into the Wild

Filmen bygger på verkliga händelser, och följer en ung amerikan, Christopher McCandless, som under 90-talet beger sig ut i Alaskas vildmark för att leva i naturen, på sina egna villkor. Detta kan vid första anblicken låta ganska tråkigt, men filmen växlar mellan olika delar av McCandless’ liv. Vi får därför en bra inblick i hans historia, och vad som fick honom att göra de val han gjorde. McCandless växte upp i en välbärgad amerikansk familj, som härjades av konflikter mellan föräldrarna och lögner. Detta bidrog till att han anammade en sträng livsfilosofi, som utgick från ett krav på äkthet och ärlighet. Samtidigt ska man inte psykologisera och förklara detta med en ”taskig barndom”. McCandless var redan tidigt en viljestark individ, och fann inspiration hos författare som Tolstoj, Jack London och Thoreau. Alltså existentialistiska författare som fokuserar på relationen mellan individ och natur, eller individ och Gud. Även de tankar som umgänget med dessa filosofer väckte kan bidra till att förklara hans motvilja mot det amerikanska samhället, där allt tycktes handla om att skaffa sig en karriär och tjäna mycket pengar.

Efter universitetstiden valde han därför att bryta med sin familj, och ge sig ut på de amerikanska vägarna. Han förde därefter under två års tid en nomadiserande tillvaro, där han ibland levde på vad naturen kunde ge, ibland arbetade på fälten eller Burger King. Han färdades ihop med hippies, träffade danska turister, tog sig med kanot till Mexico, och mycket annat.

Målet var dock att bege sig till Alaskas vildmark, för att ensam kunna möta naturen, och leva i den. Detta framstår som en prövning av rent andliga dimensioner, McCandless uttrycker ofta i filmen en form av religiositet eller andlighet. Friheten finns i Väster, i den outforskade vildmarken, menar McCandless, och gör sig därmed till talesman för en sida i den amerikanska mytologin.

Och nu, efter två års lösdriveri, väntar det största äventyret. Den kulminerande striden som dödar det falska innanmätet… och segerrikt fullbordar den själsliga revolutionen. För att aldrig mer förgiftas av civilisationen flyr han. Och strövar ensam omkring för att bli vilse i vildmarken.

Alexander Supertramp. Maj 1992.

Existentialism

Into the Wild är en existentialistisk pärla, en film som är djup utan att bli tråkig eller pretentiös. McCandless bryter med det omgivande samhällets normer och förgivettaganden, i sökandet efter en mer äkta tillvaro. Han ser samhället som förljuget och falskt, och ger därför bort sina pengar till välgörenhet innan han vänder det ryggen. Under sina resor tar han tidigt namnet Alexander Supertramp, vilket symboliserar att han skapar sig en helt ny identitet som inte definieras av det falska samhället, hans förflutna, eller hans problematiska familj. Symboliskt för hans utveckling under resorna är att avsnitten har namn som ”Barndom”, ”Att vara man” och ”Familj”, vilket antyder de slutsatser och lärdomar han drar.

Bara vara där. Berg. Floder. Himmel. Vilt. Bara vara där, i vildmarken.

Man lever, i den stunden, i det speciella ögonblicket. När jag återvänder kan jag skriva en bok om mina resor. Hur man lämnar det här sjuka samhället. Jag fattar inte varför människor beter sig så illa mot varandra hela tiden. Jag begriper det inte. Omdöme. Behärskning. Allt sånt.

– Vilka människor pratar vi om?

Föräldrar. Hycklare. Politiker. Skitstövlar.

Man kan alltså säga att McCandless börjar med ett barns idealism och känsla av att det omgivande samhället och den egna familjen inte lever upp till idealen, men gradvis uppnår försoning och en insikt i att en människa ingår i ett socialt sammanhang. Om detta varit filmskaparnas avsikt så har de lyckats väldigt väl med det, för varje steg skildras ärligt och hederligt, och blir trovärdigt utifrån sina egna förutsättningar. McCandless reser genom Amerika, och träffar människor som på olika sätt hjälper honom och även får honom att växa som människa. Något som i flera fall även är ömsesidigt, McCandless framstår överhuvudtaget som sympatisk (utan att man döljer hur hans övergivna familj lider under hans långa frånvaro).

Omdöme

Into the Wild är en lång film, och bitvis handlar det bara om McCandless och hans överlevnad och äventyr i naturen. Berättarstilen är också långsam och behärskad, så det är ingen film man ser med chips och musik i bakgrunden. Trots detta är det en mycket spännande film, man kan inte sluta se den när man väl börjat, eftersom man måste veta hur det går för McCandless, vad som fått honom att göra de val han gjort, och så vidare. Det är också en filosofisk och existentialistisk film, som behandlar några grundläggande frågor om förhållandet mellan människa och natur, mellan individ och samhälle, på ett väldigt bra sätt. Faktum är att filmen har goda förutsättningar att bli ännu en klassiker bland McCandless’ inspirationskällor, ännu ett verk i traditionen från Jack London, Tolstoj och Thoreau.

Det är också en väldigt vacker film. Naturscenerna är ofta hisnande, och man upplever verkligen hur McCandless blir en del av naturen. Även musiken är passande, och bra, och man har fångat 90-talskänslan väl. Alltför mycket kan inte sägas om hur filmen slutar, men den är spännande in i det sista, och en filmupplevelse man tar med sig länge efter att man sett den. Into the Wild är därför värd fem i betyg av fem möjliga. Det är inte en film för alla, men för den som tillhör dess målgrupp är det en stor filmupplevelse som får en att tänka efter flera gånger både om livet och samhället.

Det finns lockelse i orörd skog
och njutning längs enslig kust

Vid havet och musiken det ger
älskar jag människan, blott naturen mer.

Lord Byron

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.