Michel Houellebecq är en författare vars böcker genomsyras av en antiliberal grundsyn. De har trots, eller kanske tack vare, detta kommit att bli storsäljare. I Elementary Particles följer han två halvbröder, Michel och Bruno. Vi får följa dem ända från barndomen, vilket ger Houellebecq tillfälle att nämna både förlusten av Algeriet och de allierades bombräder och dessas civila offer. Det händer inte så väldigt mycket, utan vi följer deras liv under en tidsperiod. Detta är dock ingalunda tråkigt, för dels är Houellebecq en skicklig författare, dels är hans romaner ”idéromaner” vilket innebär att han tar upp olika sidor av vår moderna värld och analyserar dessa. Genomgående ur ett antiliberalt perspektiv, vilket gör att man kan ana att hans popularitet antyder att många människor är tämligen trötta på politiskt korrekta floskler och vill ha litteratur som återvänder till verkligheten. En och annan kanske skulle protestera mot benämningen, men personligen ser jag också Houellebecq som en av de verkliga moralisterna. Han låter sig inte begränsas i sitt skrivande av puritanska eller politiskt korrekta hänsyn, vilket innebär att huvudpersonerna kan hitta på tämligen smaklösa saker, men samtidigt genomsyras hans böcker av en kritik mot det senmoderna samhället och dess livslögner. De genomsyras också av en järnhård konsekvens vad gäller orsak och verkan som påminner om österländsk karma-filosofi.
Metafysiska mutationer och Västerlandets död
Houellebecq är tämligen beläst, och hans huvudpersoner nämner allt från Kafka till Nietzsche. En historiker som genomsyrar Elementary Particles är Oswald Spengler, mest känd för sin omfattande beskrivning av högkulturers liv och död. Denna genuint europeiska kulturpessimism tas upp flera gånger i boken, och det nämns att den utspelar sig under Västerlandets nedgång och död. Det behöver kanske inte ens nämnas att liberaler sällan är kulturpessimister, utan tror att just deras liberala civilisation uppnått en sådan perfektion att den aldrig kommer att dö. Mer Nietzscheinspirerade är Houellebecqs tankar om det han kallar metafysiska mutationer, alltså att samhällen ibland drabbas av helt nya sätt att se på världen. Kristendomen var en sådan metafysisk mutation, med genomgripande effekter både socialt, kulturellt och politiskt. Materialismen var en annan, och Houellebecq låter oss ana att kvantfysiken kan vara en kommande. Denna tolkning av historien har hur som helst likheter med den traditionalistiska historiebeskrivningen, inte minst i Julius Evolas tappning.
Houellebecq tar också upp andra intressanta teman, såsom dödens centrala roll i vårt ateistiska samhälle, behovet av religion, och människan som ett tämligen ont djur (”man is a beast of prey”, som en annan gammal antiliberal uttryckte det hela). Sociobiologiska betraktelser av den mänskliga naturen dyker också upp flitigt, liksom buddhistiska citat.
Familjens död och marknadens invasion
I sina tidigare böcker har Houellebecq påpekat att i det moderna samhället har familjeskapandet gått från att vara något som sköttes av större kollektiv, och som skulle vara livet ut, till att bli något som äger rum på en marknad. Som alla marknader har denna vinnare och förlorare, Houellebecq tycks mena att med kärnfamiljens och monogamins försvinnande så blir förlorarnas antal betydande. Detta tema återvänder han till i Elementary Particles, men nu går han än mer in på hur det var en kombination av socialistisk propaganda och marknadskrafter som slog sönder den traditionella europeiska familjen. Det var 68-orna som propagerade för ”fri kärlek” och liknande, men marknadens ekonomiska aktörer var inte sena att haka på den trenden och erbjuda allt från flicktidningar med manualer kring dating, till pornografi. Houellebecq är här snubblande nära en klassisk antiliberal insikt, nämligen att ”högern” och ”vänstern” delar i stort sett samma vision och samma ideal, även om metoderna ibland kan skilja sig åt något.
Han menar i varje fall att den traditionella familjens försvinnande ingalunda innebar ökad frihet, utan snarare att en social frizon invaderades av marknadens logik och individualismen.
De förbittrade 68-orna
Intressant i Elementary Particles är att Houellebecqs insiktsfulla huvudpersoner upprepade gånger analyserar 68-generationen, dennas ideal, och deras grundläggande misslyckande. De var en generation som hyllade ungdomen, vilket borgade för en bitter ålderdom, särskilt i kombination med deras hyllande av ”fri kärlek”. Houellebecq ger ett antal verkliga nidbilder av dessa människor, och deras krampaktiga försök att få mening i sina tomma liv genom allt från new age-mysticism och afrikansk dans till orgier. Inte minst noterar han hur lätt det var för dem att bli kommersialister, och desillusionerade pedofiler med en skriande dödsskräck. Han nämner också, kanske inte helt utan en viss skadeglädje, att en hel del av vänsterns ikoner begått självmord på sin ålders höst.
Även detta är naturligtvis en antiliberal tanke, det som kan ge mening åt ett liv är nämligen att man låter bli att försöka fly från den man faktiskt är. Att upptäcka och föra vidare sin autentiska, mångtusenåriga identitet kan ge mening (Houellebecq skriver att man träffar sällan en deprimerad patriot), att experimentera med afrikansk dans kan det inte. Oavsett hur många spännande ”möten” eller vilken ”värme” sådan dans kan erbjuda.
Svaga sidor
Houellebecq är alltså en skicklig författare, vars böcker är både roliga och innehåller tankeväckande kommentarer till vår samtid. Problemet är att han egentligen skriver samma bok flera gånger. Huvudpersonen är alltid i Houellebecqs egen ålder, alienerad och osocial på gränsen till autistisk, och tycks alltid vara kontorsslav. I början av boken är han ensam, i mitten av boken träffar han en kvinna, i slutet av boken blir alla galna eller dör. Däremellan kommenterar någon huvudperson eller statist islam på ett mindre fördelaktigt vis, det finns med en talför rasist, och alla statister beskrivs uteslutande genom sin rastillhörighet eller eventuella kroppsliga företräden. Detta innebär att den första boken av Houellebecq man läser är en sann njutning, därefter är marginalnyttan fallande. Elementary Particles är den tredje boken jag läser av Houellebecq, men även om det inte är samma upplevelse som Konkurrens till döds, så är det en riktigt bra bok. Genom att följa huvudpersonerna över en längre tidsperiod, ända från barndomen, så för han in ett nytt grepp och kan skildra längre trender i Västerlandets historia. Han för också in en verkligt ny tanke i slutet på boken, som man dock inte kan nämna för mycket om utan att förstöra handlingen. Att en såhär öppet antiliberal författare vinner stor popularitet och rentav litterära priser är i vilket fall som helst en källa till optimism, att böckerna är fängslande och roliga är heller inget minus.
Tidigare inlägg om Houellebecqs böcker:
Houellebecq – Konkurrens till döds
Om skribenten: Joakim Andersen
