I dagarna skrev Expressenkrönikören Marie Söderqvist en krönika betitlad Den intoleranta vänstern. Det är inte svårt att instämma i Söderqvists slutsats, men faktum är att vänsterns intolerans och dubbelmoral är betydligt grövre än hon beskriver. Särskilt tydligt blir detta kanske i två av de viktigaste producenterna av ideologi och propaganda som vi har i vårt samhälle, nämligen media och den akademiska världen. Vad avser den akademiska världen har vänstern först släppts in i den av en tämligen tolerant generation av konservativa och liberala akademiker, men så snart de tagit sig in valde vänstermänniskorna att föra en helt annan politik. Till skillnad från de människor som en gång gav dem tillträde till den akademiska världen, har vänsterns tid där utmärkts av att man på politiska grunder sett till att hålla oliktänkande element ute. Ovanpå detta har man sedan ofta haft mage att påstå att politiskt inkorrekta strömningar saknar intellektuell och akademisk tyngd, trots att det är den egna politiken som är orsaken till detta.

Det är då extra positivt att det trots allt finns en hel del intressanta akademiker och professorer, från fransmän som Alain de Benoist till amerikanen Kevin MacDonald. En av dessa är den australiske professorn Drew Fraser. Fraser blev måltavlan för flera kontroverser och mediala drev efter att bland annat ha kritiserat massinvandringspolitiken till Australien, och efter att ha sagt att afrikansk massinvandring ökar brottsligheten. Han drog sig tillbaka från Macquarie-universitetet 2006, och har sedan dess fortsatt sin kritik av det mångkulturella projektet.

Ett intressant föredrag av professor Fraser tar upp hans syn på den republikanska traditionen, som i ett svenskt sammanhang väl närmast får beskrivas som en sorts folkdemokratisk ståndpunkt:

Reversing the Racial Revolution: A Classical Republican Case for Regime Change

Fraser kommenterade även upploppen i Cronulla, där australiska ungdomar fick nog av libanesiska gängs framfart och övergrepp på badstränderna, och handgripligen fördrev dem:

Australians Fight On The Beaches

Av intresse är även de intervjuer Fraser gjort på Majorityrights.com, där han bland annat tar upp förtrycket i den akademiska världen, anglosaxiska gruppevolutionära drag, och strategier för framtiden. Professor Fraser menar här att man som etniskt medveten europé har mycket att lära av den feministiska rörelsen, som i sin barndom ägnade sig åt ”medvetandehöjande” aktiviteter snarare än bara ren politik (detta kan jämföras med exempelvis Sverigedemokraterna, som mig veterligen inte ”förhöjer” sina väljares medvetenhet överhuvudtaget. Detta borgar för att deras väljares rörlighet riskerar att vara hög). Han kritiserar även vänsterikonen Habermas (”the Marx of the managerial revolution”), och kommer in på ämnet arkeofuturism.

Intervju 1

Intervju 2

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.