Att det svenska debattklimatet gradvis stryps och fördummas, och alltmer påminner om någon sorts grupphysteriskt tillstånd, torde vara välkänt för alla Motpols läsare. Det är dock sällan det på allvar analyseras, dissekeras, och beskrivs i all sin enfald. En sådan beskrivning levererar Lars Holger Holm i sin nya bok Tillsammans är vi svaga, där han ur ett närmast nietzscheanskt perspektiv tar upp olika sidor av vårt lands förfall.
Boken presenteras med följande text:
YTTRANDEFRIHET, JÄMLIKHET, DEMOKRATI idel positivt laddade ord. Men hur ser egentligen verkligheten ut bakom den retoriska fasaden? I denna bok, uppföljare till den tidigare utgivna "Helvetets förgård", analyserar författaren den nationella propagandan och visar hur en de svagas sammansvärjning ödelagt landet och lamslagit all intellektuell opposition. I förklädnad av militant feminism och oantastlig miljörörelse fortsätter den totalitära vänstern att åsiktsmässigt dominera svenska media och politiska institutioner. Igår var symbolen för förtrycket kapitalisten; idag är den rätt och slätt mannen. Denna politisering av könet, uppbackad av mediokratin (de många mediokras diktatur), är den nationalideologi som alla stillatigande förväntas underkasta sig. Alla är inte för feminismen. Ingen vågar dock öppet tillstå att han är emot den. Lars Holger Holm är undantaget.
Holger Holms sätt att skriva påminner en del om den gamle bloggaren Manarkons. Det är alltså väldigt njutbart språk, och många stycken är dessutom komik på hög nivå.
Svaghetens ideologi
Holger Holm menar att vi befinner oss i en situation där en svaghetens ideologi kommit att dominera. Han spårar detta ända tillbaka till Nordens kristnande, där han ställer den ”manliga” asatron mot det ”feminiserande” av samhället som kristendomen i hans ögon innebar. I vår tid har det hela dock urartat fullständigt, menar Holm. Vi lever i en situation där vi vita män är tvungna att tiga still varje gång svarta trycker upp sitt ”black pride” i ansiktet på oss, skämmas och känna skuld varje gång tyskarnas brott mot mänskligheten regurgiteras, och fåraktigt leende applådera när romani och tornedalsfinska blir officiella språk i Sverige (men inte svenskan). På samma vis tar han upp hatet mot bilägare, med mera.
Holm vill alltså spåra rötterna till denna situation långt tillbaka historiskt. Hans beskrivning av detta svaghetens, offrens och de självgoda medelmåttornas samhälle har uppenbarligen stora likheter med Nietzsche, och även med den amerikanske samhällsfilosofen Paul Gottfried. I likhet med Gottfried är han medveten om att vänstern genomgick en förvandling efter Berlinmurens fall, och då än hårdare kom att ägna sig åt feminism och multikulturalism istället för de otidsenliga kraven på planekonomi.
Inspirerande, och mycket nietzscheanska, är de stycken där Holm beskriver sitt eget alternativ till denna svaghetens och avundsjukans ideal:
Den starka människan förbehåller sig därför alltid rätten att uppställa sin egen moral, sin egen lag och sin egen estetik… är hon klok förstår hon också att inför andra beslöja djupet av sin ensamhet, så att dessa slipper känna av det kalla draget från den avgrund hon bär inom sig… hennes liv utspelar sig i det ångestfyllda spänningsfältet mellan animalitet och guddomlig intelligens.
Likt klassiska tänkare menar Holm även att en kultur bygger på en hierarki mellan olika värderingar, och att dagens samhälle där allt ses som lika värdefullt, är ren nihilism.
Feminismen
Holms verkliga nemesis är dock feminismen. Han beskriver det hela som ett veritabelt kärringvälde (han skiljer dock mellan kvinnor och kärringar, och detta är mer en mental distinktion än en utseende- eller åldersmässig). Här har han en intressant teori, förmodligen grundad i sociobiologi eller evolutionärt tänkande, där han menar att det är män som bygger civilisationen, och att feminismen därför kommer att leda till civilisationens undergång. Han påpekar också att i grunden är det kvinnor och barn som har mest att vinna på kärnfamiljen och monogamin.
Jag är något skeptisk till Holms kvinnosyn, den är för förenklad och antifeministisk (en nietzschean borde trots allt se ett värde i att alla värden omvärderas och utmanas, inklusive förlegade könsroller. Och där kan en balanserad feminism ha en funktion, oavsett om man sedan kallar den nordisk eller komplementär). Men boken är i varje fall en positiv motvikt mot ett samhälle där det på fullt allvar kan påstås att kön är en ”social konstruktion” och där serier som Sex and the City uppmuntrar kvinnor att bete sig på samma sätt som de mest mindervärdiga män.
Intressanta exempel
Ett extra plus med Holms bok är att han rört sig i kulturella cirklar, och därför har erfarenheter och exempel från, om inte maktens finrum, så åtminstone dess mer perifera utrymmen. Han ger bland annat en beskrivning av hur godtyckligt och nepotiskt Kulturrådet fungerar när det delar ut bidrag till olika förlags bokutgivningar. Ett politiskt korrekt förlag som Daidalos får mängder av bidrag för titlar som Marxistiska äventyr, Jämlikhet och mångfald, samt Ras, nation, klass. Förvänansvärt är även att ett stort förlag som Bonniers får proportionellt sett flest böcker understödda av de större förlagen.
Holm tar också upp det justitiemord som det faktiskt var när NSF-profilen Björn Björkqvist dömdes till fängelse för en text som måhända var anstötlig, men föga mer. Han understryker att han inte delar Björkqvists åsikter, men påpekar att han faktiskt ska ha rätt att uttrycka dem. Holm påpekar här också hur pinsamt tyst media-Sverige var i samband med denna dom, som om skräcken för guilt by association med en av de onda gjorde att ingen i det sammanhanget vågade ta upp den mer principiella frågan om yttrandefriheten. Holm för här fram den intressanta teorin att etablissemanget är så rädda för högextrem propaganda eftersom deras egen propaganda är minst lika förenklad, så att folket vant sig vid enkla lösningar och fördummande generaliseringar. Det är fullt möjligt att Holm här har en poäng, och att de politiskt korrekta vakthundarna gräver sin egen grav genom att fördumma debatten så som de gör.
Holm ger också skrämmande exempel på hur det gick till när hans böcker plockades bort från Pocket Shop.
Jag kan inte påstå att jag i allt delar Holms världsbild. Han påpekar bland annat att han är för en kulturellt högtstående invandring, och rätten att vara salongsfähigt berusad i bilen. Han förklarar också en del kvinnomisshandel med att en del kvinnor är experter på psykisk misshandel.
Men sådant är detaljer. Och vårt land, och vår frihet, befinner sig idag i ett så hotat tillstånd att detaljer inte får skymma de viktiga dragen. Lars Holger Holm är därför en synnerligen viktig röst, och hans beskrivning av frihetens och det självständiga tänkandets förfall är väl värd att läsa. Mycket positivt är då även att Holm faktiskt är en helt vanlig författare, och inte någon extremist på något vis. Då han undviker alla ”kodord” som ”rasfrämling” och liknande så är det därför en bok man med fördel kan låta även tämligen respektabla vänner och släktingar läsa. Detta förhindrar naturligtvis inte att den feministiska 68-maffian på många tidningsredaktioner instinktivt känner igen Holm som en fiende, men sådana individer har man förhoppningsvis varken som vänner eller släktingar.
Holger Holm har även böckerna Drömmen om Ultima Thule och andra germanska utopier, och Gotiska förvandlingar på sitt samvete (jag har inte läst Helvetets förgård).
Om skribenten: Joakim Andersen
