De franska identitärerna har upprepade gånger understrukit att de står bortom höger och vänster, och detta illustreras exempelvis av att Alain de Benoist bland sina inspirationskällor nämner även ”vänstermänniskor” som Proudhon, Vaneigem och Naomi Klein. Sådana vänstersinnade tänkare kan ofta vara värdefulla för att förstå den moderna kapitalismen, på samma sätt som liberaler kan vara värdefulla för att förstå sovjetkommunismen (även om den senare idag främst är en fråga av historiskt intresse, medan den globala kapitalismen är högst levande).
Naomi Klein är mest känd för sin bästsäljare No Logo, men har nu även utkommit med Chockdoktrinen, som är ett försök att förstå den globala kapitalism i vilken vi idag lever, och den amerikanska hegemonens imperialistiska politik i de underordnade länderna. Chockdoktrinen ägnas en recension i dagens DN av Ulrika Kärnborg, en recension som är så välskriven och matnyttig att den kan läsas som en fristående analys av vår tids globala kapitalism. Recensionen står att läsa här: Chockdoktrinen
Kapitalismens onaturliga uppkomst
Det hävdas inte sällan, mer eller mindre underförstått, att marknadskapitalismen är det naturliga tillståndet och att politiska ingrepp i ”marknaden” är något onaturligt. Detta bygger dock på en historieförfalskning av gigantiska mått. Den moderna marknadskapitalismen skapades tvärtom med politiska medel i modern tid. En egendomslös arbetarklass skapades genom att den gemensamt ägda marken (”allmänningen”) privatiserades, och genom att vagabonder och resande med hot om tukthus eller avrättning tvingades att bli lönarbetare. Samhällets skyddsnät i form av kyrkans välgörenhet togs bort, återigen som resultat av politiska beslut. I modern tid ser vi till exempel hur regnskog blivit ”privat” egendom, och dess indianstammar fördrivits eller diskret avlivats, återigen som följd av politiska beslut. Allt mer blir till varor (marken, djur och växter, vårt arbete, i den moderna ekonomin rentav service och falska leenden), men det har ständigt behövts en stat som med sin våldsmakt har kunnat underlätta processen.
Tidigare samhällen hade förvisso marknader, men deras manöverutrymme var tydligt begränsat och det var andra principer än utbud och efterfrågan som styrde dessa samhällens utveckling. Politiska, sociala och kulturella mål var överordnade det rent ekonomiska. I vissa samhällen sågs ocker som något skamligt, i andra samhällen fanns det saker som inte var till salu och alltså ännu inte var varor (bland annat var det ofta svårt att få tag på utbytbara ”lönarbetare”, ibland var inte jorden till salu utan ägdes gemensamt av en by eller en ätt, och så vidare), solidariteten i byn, släkten eller gillet var länge så stark att det var otänkbart att utsätta varandra för vissa former av utnyttjande. Marknaden var alltså en (underordnad) del av samhället, och det krävdes en brutal politik för att förändra detta.
Klein tar upp hur detta sker i vår egen tid, i underordnade länder i det amerikanska imperiet (Kärnborg tar upp Irak och Chile i sin recension, och hur IMF och Världsbanken tvingar skuldsatta länder att föra en nyliberal ekonomisk politik). Här kan det vara på sin plats att nämna den kristne socialisten Karl Polanyi, som erbjuder en teoretisk modell som Kleins analys tycks passa väl in i. Polanyis bok Den stora omdaningen recenseras här: Karl Polanyi och den stora omdaningen
Polanyi beskriver hur den politiska eliten i tiden runt 1800-talet med våld och politiska beslut skapade ett marknadssamhälle, och hur detta ”samhälle” snabbt visade sig vara ohållbart. Detta födde en reaktion både från arbetarrörelse, kyrkliga kretsar, konservativa, tidiga miljövänner, och så vidare, och marknaden inordnades återigen i samhället (enligt Polanyi kan man se både socialdemokrater, fascister och konservativa som representanter för detta samhällets självförsvar mot en marknad som var en bra tjänare men en dödlig herre).
Klein för dock in ett nytt element i sin analys, nämligen kopplingen mellan ett politiskt våld och en terror mot den egna befolkningen, som äger rum parallellt med den ekonomiska ”nydaningen” i exempelvis Irak. Kärnborg skriver i sin recension:
Mot bakgrunden av dessa fakta tyckte Naomi Klein att de senaste trettiofem åren såg helt annorlunda ut. Flera av de värsta brotten mot de mänskliga rättigheterna brukar uppfattas som isolerade, sadistiska handlingar utförda av antidemokratiska regimer, men förövades enligt Klein för att sätta skräck i allmänheten och för att bereda vägen för radikala marknadsreformer – och rovkapitalism.
Marknadsutopismen
Den nyliberala ideologin är något av det mest moderna som finns, i den mest negativa betydelsen av detta ord. Kärnborg beskriver detta i sin recension på följande vis:
Genom att bruka tortyr som metafor vill Klein visa att det är samma inställning som ligger till grund för den ekonomiska chockterapin; tron på att människan är bäst som oskrivet blad, att man måste utradera det förflutna för att kunna skapa något nytt. Den neoliberala utopin bär starka likheter med marxismens, och är lika hänsynslös som den.
Klein är förvisso vänster, men för den har förmågan att dra sina egna slutsatser tycks hennes senaste bok alltså vara användbar. Den globala kapitalism som hotar muslimer i Irak och indianer i Brasilien hotar också oss svenskar. Den ligger bakom den amerikanska kulturimperialism som innebär att traditionella värderingar utplånas, den ligger bakom den ekonomiska realitet som innebär att vi får växande klassklyftor och förlorar vår förmåga till nationellt självstyre, och den ligger bakom massinvandringen. Att känna till mer om hur denna kapitalisms politiska eliter agerar när de har fria händer, vilket de har i Irak, kan därför vara en både skrämmande och nyttig erfarenhet. Det är inte elitens välvilja som ligger bakom att oliktänkande i Sverige inte hamnar i Abu Ghraibliknande situationer.
Ett äldre inlägg som går in på skillnaden mellan ”vår” antikapitalism och vänsterns:
Om skribenten: Joakim Andersen
