I de radikalkonservativa och reaktionära idétraditionerna spelar massan och dess psykologi en framträdande roll. Den grundläggande insikten är att individer i en massa agerar helt annorlunda än de gör i mindre, organiska, grupper (såsom en familj eller en arbetsplats). Att vara en del av en massa kan kort sagt locka fram ens sämsta sidor. Ett problem med det moderna samhället är att det reducerar människan till en rotlös individ, som ingår i så få organiska gemenskaper som möjligt, och som därför har lätt att förfalla till massans psykologi.
Denna syn på individen som allt annat än rationell och förnuftig skiljer den radikalkonservativa världsåskådningen från den liberala. Dels för att vi inser att människor i många situationer är irrationella, dels för att vi inte ser detta som enbart negativt (myter är till exempel ”irrationella”, och kan sällan bevisas eller avvisas ”vetenskapligt”, men har ändå en enorm betydelse när det gäller att ge människor och grupper mening, vilja till liv och motivation).
Intressant är då att modern forskning av psykologer delvis ger de gamla reaktionärerna rätt. I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa en artikel om psykologiprofessorn Drew Westens nya bok The Political Brain. Westen har bland annat scannat hjärnorna på människor som led i sin forskning. Han har då upptäckt att när en politiskt övertygad individ ställdes inför en situation där hans/hennes ”favoritpolitiker” gjorde motstridiga uttalanden, så kände han/hon först obehag. En rationell individ skulle förmodligen byta favoriter om han/hon upptäckte att de gjorde motstridiga uttalanden, men istället kom de på olika sätt att förneka konflikten, och därefter kände de välbefinnande.
Av detta drar Westen slutsatsen att väljare ofta styrs av känslor snarare än argument och förnuft. Detta leder till en serie frågor som man som nationalist ställs inför. Dels måste man fråga sig vilka känslor som är centrala för svenska väljare i gemen (i artikeln nämns arbetsmoral), och därmed viktiga att spela på. En inte helt ovanlig inställning bland radikala nationalister är också att man rör sig med symboler och uttryck som man är fullt medveten om väcker starkt negativa känslor hos svenskar i gemen. Detta brukar man försvara med att svensken med tiden kommer att inse riktigheten i ens argument, men enligt Westens studie är detta mindre troligt. Den lilla artikeln väcker alltså en del funderingar kring strategi och marknadsföring.
Samtidigt kan man fråga sig om vårt samhälle enbart består av irrationella massmänniskor, eller om det inte också finns en grupp av mer medvetna ”trendsättare” som man också bör försöka nå på något vis. Frågan är dock om samma typ av marknadsföring är aktuell för att nå massan och för att nå mer medvetna individer.
Äldre inlägg om massans psykologi:
Gustave Le Bon och massans psykologi
”Smutsiga valkampanjer är bra för demokratin”
Georges Sorel – Tankar om våld
Om skribenten: Joakim Andersen
