Det traditionalistiska förlaget Integral Tradition Publishing säljer flera svåråtkomliga skrifter av den italienske traditionalisten Julius Evola. En av dessa är den korta men intressanta samlingen med de av Evolas skrifter som har med Mithraskulten att göra, betitlad The Path of Enlightenment in the Mithraic Mysteries.
Evola tar där upp den intressanta mithraismen, som var en mysteriereligion under det romerska kejsardömets tid. Vi vet inte med säkerhet varifrån den kom, men det mesta tyder på ett ursprung i de östligt ariska folken blandat med västligt innehåll (bland annat kopplades Mithras till den europeiske solguden Helios). Mest känd är kulten idag förmodligen för att mithraisterna under sin invigning genomgick en rit där en tjur offrades, för att kulten var mycket populär bland de romerska legionärerna, och för att Blood Axis har gjort en populär neofolklåt om Mihtraskulten (Bearer of 10,000 Eyes, i mina ögon det bästa Blood Axis gjort).
Mithrassamlingen består av tre korta essäer. Den första, The Path of Enlightenment According to the Mysteries of Mithras, är både längst, tyngst och mest intressant. Evola tolkar där Mithrasmyten som en beskrivning av initiering/invigning, något som var centralt i traditionella civilisationer. Han menar till exempel att när det i myten sägs att Mithras är en gud som uppstår ur en sten vid en strand, så tolkades det ursprungligen som att stenen är det rent fysiska som måste övervinnas för att initiering ska vara möjligt. Stranden i sin tur har att göra med ett annat begrepp som återkommer flitigt i Evolas mer religiösa skrifter, nämligen vattnen, som beskriver det ständigt föränderliga i vår värld, den rena livskraftens förtärande hunger. Som alltid är det centrala för Evola att man inte ska styras av omvärlden, av olika intryck, känslor eller drifter, utan att man måste vinna kontroll över dem istället. På samma sätt går Evola i det korta avsnittet igenom tjurens och solens betydelse i myten. Hans tolkning för tankarna till Mircea Eliade, och är man intresserad av komparativ religion och mytologi är det definitivt en tankeväckande och läsvärd artikel, trots dess begränsade längd. Har man däremot inte det intresset lär man finna artikeln både flummig och svårbegriplig.
Evola fortsätter därefter med artikeln The Emperor Julian, där han tar upp en av de sista hedniska romerska kejsarna; Julian ”Avfällingen”, som försökte återinföra hedendomen men aldrig fick se sitt projekt slutfört utan istället dog i fält. Julianus var invigd i Mithraskulten, och Evola nämner de historiker som tagit upp hur nära det var att mithraismen blev romersk statsreligion istället för kristendomen (det fanns också ett antal likheter mellan de konkurrerande religionerna). Evola går in på en intressant historisk diskussion om varför mithraismen ”förlorade” (den var inte tillräckligt folklig, eftersom det var en ren invigningsreligion, och för filosofisk för folket i gemen), men också hur spår av den överlevt både i den västliga ockulta traditionen och i den segrande kristna kyrkan. Avsnittet om Julian är mycket kort, men innehåller bland annat ett boktips (Dmitri Merezhkovskys Death of the Gods, som tydligen tar upp Julians epok).
Den sista artikeln, About Mithras Mysteries, tar upp samma område som den första, men ur delvis andra perspektiv, och är också läsvärd.
Samlingen som helhet är kort men värd sitt pris. Den kanske inte är det första man köper av Evola, men torde vara av intresse för traditionalister och hedningar med intresse för den romerska traditionen, och även för den ockult intresserade.
Ett äldre inlägg om ämnet: Mithraskulten
Om skribenten: Joakim Andersen
