Dagens nyhet har varit Integrationsverkets stora enkätundersökning Integrationsbarometern, i vilken man kunnat läsa att 3 av 10 svenskar helt eller delvis instämmer i att ”infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag”. Man kan också läsa att utvecklingen går mot en större acceptans för ”främlingsfientliga”, pro-svenska, ”anti-semitiska” och liknande åsikter. En av fyra svenskar kan också tänka sig att rösta på ett parti som vill inskränka invandrares rättigheter.

Man kan dra flera slutsatser av denna lilla studie. Dels tjänar uppmärksamheten kring den ett självändamål för Integrationsverket, som snart ska läggas ner och därför gärna vill få kampen mot ”den ökande rasismen” att framstå som extra aktuell.

Det är också så att ökningen av etniskt medvetna svenskar förmodligen är större än vad som framgår av studien, då det pågår en stadig förändring av landets befolkning, vilket innebär att allt fler av de som besvarar sådana här enkäter inte är etniska svenskar.

Hur som helst så är det ingen större överraskning att ett folk som i snabb takt ersätts av andra folk, både i landet som helhet men extra märkbart lokalt, och som gradvis upplever dessa andra folk allt mindre som exotiska individer och alltmer som resursstarka och tidvis som reella hot, kommer att reagera på detta genom en förändrad världsbild. Så reagerar alla folk i den situationen, och decennier av indoktrinering kan inte få svenskarna att fungera helt annorlunda. Man kan inte sällan se denna förändring hos sina egna vänner. För tio år sedan fanns det nästan inga invandrare, och en naturlig reaktion var då att fokusera på galna rasisters våld mot dem. Då var de flesta av oss icke- eller antirasister. Men sedan dess har de blivit allt fler, och inte minst allt mer framträdande på ett flertal olika sätt. Att den politiska och journalistiska makten är orättvis och missgynnar oss etniska svenskar har också blivit alltmer tydligt sedan dess.

Professor MacDonald påpekar i sina böcker att de nordeuropeiska folken är altruistiska och individualistiska, vilket gör dem särskilt sårbara för etnomasochism och massinvandringsideologier. Men han påpekar också att när de blir tillräckligt trängda så byter de mental ”växel”, och går in i ett kollektivistiskt läge. Detta kan vara värt att tänka på för de grupper som tvunget vill förändra den svenska demografin. Det kommer alltså en reaktion, och ju längre man lyckas hålla den tillbaka, desto mer radikal kommer den förmodligen att bli.

Debattinlägg om Barometern:

Invandrarfientligt parti lockar var fjärde svensk

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.