Vänstern har historiskt varit ganska duktig på att analysera förtryckarsystem, och de ideologier som rättfärdigar deras existens. När det gäller det senmoderna Västerlandet, så är däremot vänsterns misslyckande skriande när det gäller att förstå dess sätt att fungera, och dess officiella myter. Vad detta beror på kan man fråga sig, en gissning hämtad från vänsterns egen teoretiska verktygslåda skulle kunna vara att vänstern inte kan förstå de lögner och myter som rättfärdigar dagens system eftersom vänstern själv är en del av systemet. Många gamla 68-or vill inte erkänna för sig själva att de är makthavare numera, men makthavares subjektiva livslögner har aldrig varit något som vänsterns teoretiker tidigare tagit på något större allvar.
Detta skriande misslyckande vad gäller att identifiera och analysera, att hitta och förklara, systemets livslögner blir som tydligast när det gäller frågan om etnomasochismen. Etnomasochismen spelar idag en central roll för att hålla diverse överklasser och system kvar vid makten, och för att föra en demografisk politik som på kort sikt gynnar både politiska och ekonomiska makthavare. Trots detta upptar den en mycket liten del av vänsterns många tjocka analyser av dagens system. Mentalt lever alltså större delen av vänstern kvar i 1800- och 1940-talet.
Etnomasochismen
Etnomasochismen bygger till stor del på en känsla av Skuld. Som vit ska man skämmas för sin historia, som ska ses som unikt ondskefull. Där ingår Förintelseideologin, vars budskap är att kristna, vita européer begått ett folkmord som inte kan jämföras med något annat folkmord (förövrigt står ju vita, kristna européer för så gott som varenda folkmord genom historien ändå… eller?). Där ingår kolonialismen och korstågen, som beskrivs som något unikt europeiskt. Både muslimer, hunner och mongoler har tidigare kolonialiserat delar av Europa, men historieböckerna är märkligt tysta och kortfattade när det gäller att beskriva eventuella blodbad och förtryck som då ägde rum. I denna skuldideologi ingår också slaveriet. Som vit europé ska man känna sig skyldig till det nordamerikanska slaveriet, som ska ses som något historiskt unikt i sin ondska. Tanken bakom detta är att går vi omkring och känner oss skyldiga, så blir vi lättare att kontrollera. Lättare att kontrollera för de makthavare som berättar för oss exakt vad vi är skyldiga till, och hur vi kan betala av på vår skuld.
Problemet är att etnomasochismen bygger på lögner och halvsanningar. När det gäller dessa lögner, så punkteras de effektivt av Jim Goad i hans bok Redneck Manifesto. Redneck Manifesto är därför en väldigt nyttig bok att läsa, det är nästan som en sorts självterapi för att behandla sin etnomasochism. Plötsligt får man svart på vitt att det är inte bara svarta som det varit synd om, inte bara vita som varit förbrytare och makthavare, och man får en klar bild av den dubbelmoral som genomsyrar hela vår civilisation idag. En dubbelmoral som är riktad enbart mot oss.
Goad om vitt slaveri
Ett inslag i etnomasochismens historiebeskrivning är alltså att vita förslavade svarta, och behandlade dem unikt illa. Underförstått så var ytterst få vita själva slavar. Denna politiserade halvsanning massakrerar Jim Goad i sin genomgång av det vita slaveriet i USA:
Although you wouldn’t know it from gawking at your TV, nearly all current historians concur that the MAJORITY of whites who came to America in colonial times arrived in a servile condition. Most who specialize in researching indentured servitude agree that at least half, and possibly as many as two-thirds, of ALL white colonial immigrants arrived in chains… A study of Virginia from 1623 to 1637 showed that white servants outnumbered white freemen by three to one.
Barbados, a sweltering Hades closer to South America than North America, became a favored dumping ground of Cromwells political enemies. He sacked so many of his opponents in this manner, the practice became known as being ”Barbadosed”. Cromwell was said to have Barbadosed at least a hundred thousand of his politico-religious foes… In the 1640s, more than eighty-five percent of the estimated twenty-five thousand slaves in Barbados were white.
According to accounts from both Virginia and the West Indies during the 1600s, roughly EIGHTY PERCENT of white slaves/servants died within the first twelve months after arrival.
As with black slaves from Africa, white slaves from Europe were being kidnapped and shipped overseas not for reasons of unvarnished hatred, but because it was profitable.
Amazingly, kidnapping was in many cases a legally sanctioned practice. A 1618 parliamentary bill allowed for constables forcefully to nab all orphaned children over eight years old and to detain them in prisons awaiting shipment to colonial plantations… An estimate published in 1670 alleged that ten thousand British subjects had been kidnapped that year.
If those stats are reliable, this would total a hundred thousand British kidnapping victims in the 1670s alone. In the history of slavery in America, fewer than four hundred thousand black slaves were imported.
So even though the popular belief is that NO whites were shipped to America against their will, it’s highly probable that MORE whites were brought here unwillingly than blacks.
Mittelberger writes of dead women and babies being tossed into the ocean foam… During a 1638 voyage to America, nearly three-quarters of an estimated three hundred fifty passengers died before arrival.
As with Africans, white families were frequently broken apart and sold to different bidders.
White servants were often whipped a la Kunta Kinte… Female servants often fared worse than men.
I wonder what a white slave of two or three hundred years ago, after being whipped, shackled, beaten, raped, starved, infected, or impregnated, would have thought of the current fashionable SoHo/boho doctrine of white-skin privilege? They’d probably want to kill every writer in New York.
Man kan inte annat än instämma i Goads förakt för de självutnämnda humanister och antirasister som vill att vi ska skämmas för vår hudfärg. Särskilt mycket förakt känner man när det i praktiken ofta är mycket priviligierade människor, sedan får de kalla sig vänster, liberaler eller vad de vill, som vill tvinga dessa känslor av skuld på oss.
Mer om det etnomasochistiska skuldkomplexet, och om fattiga och förslavade vitas lott genom historien, kan läsas här: Demolishing the Liberal Guilt Complex
Vi kommer att återkomma till etnomasochismen på bloggen framöver.
Om skribenten: Joakim Andersen
