En ganska allmänt omfattad teori bland högerradikaler är att ”antirasism” normalt är en mer extrem form av den etablerade ideologins känslokomplex. Det rör sig då alltså mer om en känsla, om ”så här är det ju”, om irrationella förgivettaganden grundade i ett helt livs indoktrinering, än om något genomtänkt eller något som kan härledas till principer.

Om denna teori är korrekt, så borde den kunna demonstreras genom att man gör ett urval bland människor som, till exempel, vill att NSF ska förbjudas att demonstrera i uniform. Och ett sådant urval kan man hitta på Expressens kommentarsavdelning. Så hur ligger det då till, är det en känslostämning eller är människorna som vill inskränka åsiktsfriheten ytterligare kapabla att försvara sina argument med logiska resonemang? Kan resonemanget rentav sammanfattas som ”jag gillar dom inte, så dom ska förbjudas”, alternativt ”alla vet att dom är dåliga, förbjud dom”? Döm själva:

BenjaminS
Bara historielösa idioter kan motsätta sig ett förbud mot nasseuniformering.

a.k.a.
Visst är det befogat med ett förbud mot ”nazistuniformer”… Men det är minst lika befogat md ett förbud mot vänsterextremisters röda stjärnor och Lenin/Marx/Stalin-symboler.

Rullerå
Duffman, I Danmark har man också, med den öppna attityd du efterfrågar, ett stort främlingsfientligt parti i ”riksdagen” också
Danskt folkeParti med Pia Kärsgård

ale
– Gör som Tyskarna, förbjud alla kriminella organistationers rätt till att bära symboler, nassar, Hells Angels, Bandidos med flera, tvinga av dom västarna med emblemen, då har r dom inget att komma med längre, då kan dom lägga ner hela verksamheten i Sverige.

Skiftjobbare
dra av dem uniformerna på plats och låt nasse-töntarna gå hem barfota i kallingarna.

amazon
Det var på tiden!!!

Argumentationsförmågan hos makthavarnas medlöpare tycks onekligen vara på topp. Den som själv vill jämföra argumenten hos åsiktsfrihetens vänner och fiender kan besöka Expressens kommentarsavdelning här. Glädjande är även att majoriteten av uniformsfrihetens försvarare tycks vara det av principiella skäl, inte för att de själva är nationalsocialister. Vilket innebär att än finns det hopp.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.