Om man på allvar ska kunna bekämpa det som man kan kalla 1968 års idéer (radikalfeminism, hypermaterialism, ”mångkulturalism”, et cetera) krävs det att man har en egen världsbild som på ett fundamentalt sätt skiljer sig från den idésamling man kämpar mot. Detta blir inte minst tydligt av den västerländska, och svenska, borgerlighetens ineffektiva kamp mot dessa ideologier, som mest liknar en enda lång reträtt där de underkastat sig och anammat idé efter idé från 1968. Man hittar idag inga borgerliga nationalister, inga borgare som på allvar utmanar homolobbyn, och så vidare. Detta beror på att skillnaden mellan borgarnas liberalism och 68:ornas socialism rör sig om en gradskillnad, inte en artskillnad. Detta är kanske inte så underligt då de båda har sina rötter i 1789 års idéer, idéerna från Franska revolutionen.

Vill man ha ett alternativ till 1789 års idéer kan ett lämpligt alternativ vara det som kallas Traditionalismen, som återknyter till den världsbild som alltid varit den normala före Franska revolutionen. Det är en världsbild som präglas av anti-materialism, anti-egalitarism, hierarki, en komplementär syn på förhållandet mellan könen, politikens överordning över ekonomin, den organiska samhällstanken, et cetera.

Med traditionalismen som utgångspunkt slipper man också de flesta av nationalismens ”barnsjukdomar”. Man slipper dela de såkallade ”bonnrasisternas”* förakt för ett islam de inte förstått och den patologiskt överdrivna antisemitismen, samtidigt som man kan försvara det egna utan att skämmas (man kan kort sagt respektera sin fiende). Man slipper även den förenklade indelningen av möjliga samhällsskick i ”demokrati” och ”diktatur”, och har istället tillgång till den organiska staten som ideal. På samma vis kan man ha en kritisk syn på både droger och homolobbyn utan att förfalla till ren moralism. Man har även tillgång till en sund inställning till naturen, som undviker både den extrema djurrättsrörelsens försök att likställa människor med allt annat levande, och den moderna kapitalismens reducering av djur till varor som kan behandlas hur illa som helst. Kort sagt, traditionalismen är väl värd att stifta närmare bekantskap med, även om man som vanligt själv väljer hur mycket man vill ta till sig av den.

Jag har ägnat ett flertal blogginlägg på den gamla bloggen åt olika traditionalister, främst då italienaren Julius Evola, och har nu flyttat över hela Traditionalismkategorin till Motpolbloggen. Gamla inlägg som jag själv upplever särskilt värdefulla listas nedan:

Politik

Julius Evolas sociala ideal

Domino och det traditionella maktbegreppet

Organisk och totalitär stat

Julius Evolas antinationalism

Long Live Death

Julius Evola och politiken

Order of the Iron Wreath

Begreppen höger och vänster

Three-Generational Model of Elites

Mer elitteori

Utom-europeiska traditioner

Tankar kring den japanska traditionen

Det ugaritiska pantheon

Julius Evola on Islam

Kärlek och sexualitet

Eros and the Mysteries of Love

Att skaka hand med kvinnor eller inte

McCulloch on Romantic Love

Julius Evola on Homosexuality

Livsstilism

Julius Evola on Drugs

Ett traditionellt liv

Evola on the right to suicide

Evola on War as the Path to God

Julius Evola och mot-invigningen

Recensioner

Traditionella teman i Batman Begins

Traditionella teman i The Shadow

The Transporter som Traditionalist

Smått och gott

Tradition och Djurrätt

Traditionalism och rasbegreppet

Traditionalism och etnopluralism

Arktos, myten om Nordpolen

Mircea Eliade och Myten om den eviga återkomsten

Människan och naturen

Traditionell geografi

Fotnot:
* Begreppet bonnrasist bör egentligen undvikas då det härrör från den negativa syn på bönder som har sitt ursprung i liberal och socialistisk överklass. Den intresserade hänvisas till Jim Goads Redneck Manifesto för en utförligare behandling av ämnet.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.