Den italienske traditionalisten Julius Evola gav under sin livstid sitt stöd åt flera olika samhällssystem. Han beskrev med gillande det indiska kastsystemet och även slaveriet som företeelse, han kämpade för den tämligen vänsterfascistiska stat som var Salorepubliken, och han beskrev även med gillande en rysk politikers försök att skapa en klass av självägande bönder. Vad detta innebär är inte att Evola var en ideologisk kappvändare, utan att han hade insett en av historiens grundlagar: ett samhällssystem som fungerar i en viss tid och plats fungerar inte nödvändigtvis på andra tider och platser. Man måste alltid anpassa det sunda innehållet i en ideologi till förhållandena man befinner sig i.
Stolypin och det jeffersonska idealet
I texten om Stolypin beskriver Evola vilken politik som borde ha förts för att avvärja ryska revolutionen. Jag kan redan nu säga att Evolas syn på judars roll i ryska revolutionen i de flestas ögon gör honom till en hemsk ”antisemit”, och den som vet med sig att han/hon inte klarar att läsa sådant bör därför undvika texten, och på sin höjd läsa min summering (som koncentrerar sig på sociala frågor).
Evola beskriver hur bönderna i Ryssland under 1800-talet ”befriades” från livegenskapen och hur detta blev ett hårt slag för dem. Från att ha ha haft en feodal relation till en adelsman, blev de en proletariserad massa som i praktiken var lika hårt utnyttjad som tidigare. Evola uttrycker det såhär: The old, organic, and spiritual relationships were replaced with relationships based entirely on money and eventually reduced themselves to the opposition between those with full stomachs and those with empty ones.
När ojämlikhet och auktoritet i ett samhälle går från att bygga på andliga och organiska relationer där båda parter har plikter för varandra, till att bygga enbart på något så materialistiskt som tur och framgång på en marknad (eller den ”framgång” det innebär att ha rika föräldrar), så är deras legitimitet hotad och det är sannolikt bara en tidsfråga innan kommunismen vinner anhängare. Så skedde också i Ryssland. Evola menar att subversiva rörelser som kommunismen i verkligheten ofta är ett verk av hemliga sällskap av mer eller mindre ockult natur (frimurare exempelvis).
Det var i den situationen Stolypin blev premiärminister, och Evola beskriver hur han började lösa problemet med metoder som var konstruktiva snarare än repressiva. För det första ämnade han ge varje rysk bonde möjligheten att bli självägande. För det andra ville han kolonisera de stora landområdena som låg tomma i Rysslands östra delar, och där skapa en bondeklass som skulle vara en kraftfull social grupp som skulle motstå varje kommunistisk framstöt. Likheterna med den gamle proto-anarkisten Proudhon blir tydliga i Evolas beskrivning av vad Stolypins plan hade lett till:
Naturally, these small proprietors would have had to coexist with larger ones, who would have provided a sort of centre of gravity and could have developed new and autonomous forms of industry, excluding middlemen and foreign elements, so eventually forming a system of trusts in both the horizontal and the vertical dimensions. Unlike capitalist industrialism, this would be rigorously based upon private property, upon the substantial reality of values, and upon the stability of an entirely mutual credit system, debts within which would be amortised within a closed circuit and would be realised by the reciprocity of personal labour in the service and productive sectors. The day on which this scheme came to fruition, the superiority of the system based on private property to the system of anonymous capitalism, which dissolves all substantial values into a sort of fluid, anodyne, and ambiguous form, would be demonstrated, and it would cast an unflattering light upon our epoch, in which it is supposed that there are no alternatives for humanity other than … Communism and … Capitalism, these two formulas which converge upon depersonalisation and levelling.
Man kan alltså säga att det är en sorts privatkapitalism med proudhonska drag som Evola beskriver, på en gång anti-socialistisk och anti-kapitalistisk, men att det är en privatkapitalism som förblir i den ekonomiska sfären och inte påverkar den politiska sfären. Det kan också vara värt att påpeka att Proudhon, i likhet med de flesta av anarkismens grundare, hade en världsbild som låg nationalismen nära. Han var antifeminist, ”antisemit” (även om det gått sådan inflation i det begreppet att det blivit näst intill värdelöst annat än som ett skällsord), invandringsmotståndare, och för den delen även satanist.
Evola avslutar med att konstatera att Stolypins politik skulle ha dragit undan mattan under fötterna på ockrarkapitalisterna i Ryssland, och att dessa därför utsåg honom till sin främsta fiende. En fiendskap som slutade med att han mördades innan hans politik hunnit ge full utdelning.
Stolypintexten:
http://thompkins_cariou.tripod.com/id52.html
Mer om Evolas syn på subversiva sällskap i historien:
http://forum.skadi.net/showthread.php?t=51583
Som kuriosa, klassificering av Evola enligt den fysiska antropologin:
http://forum.skadi.net/showthread.php?t=38941&highlight=evola
Om skribenten: Joakim Andersen
