Den indiska traditionen är en av de äldsta som finns, med rötter mer än 8000 år tillbaka i tiden. Eftersom människor och samhällen fungerar ungefär likadant i alla tider, så innebär detta att indierna haft gott om tid på sig att dra slutsatser om den mänskliga naturen och civilisationers uppgång och fall. De har genom kastväsendet utvecklat ett sätt för väldigt olika folkslag att leva fredligt sida vid sida, och det är tack vare kastväsendet som jägarfolk från Indiens urtid idag lever kvar på samma kontinent som draviderna (vars förfäder enligt sina egna historieböcker kom till Indien från en sjunken kontinent eller stor ö i Indiska Oceanen för många tusen år sedan), och de ariska erövrarna. Hade liberaler eller socialister, eller för den delen ”antirasister”, fått råda så hade de indiska Mundafolken, de ursprungliga jägarfolken, för länge sedan förvandlats till fattiga proletärer och förlorat sina kulturer och sätt att leva.
Intressant är att den väldiga kunskapsbank som är den indiska traditionen har en del att säga även om vårt samhälle. Det tycks nämligen som om det som drabbar oss just nu, även drabbat andra civilisationer under de 8000 år som indierna kunnat dra slutsatser från. I Shiva Purana beskrivs hur gudarna bestämt sig för att utplåna Asuras (som både kan ses som ett folk och en ras av halvgudar. Sådana detaljer kan man förövrigt ta med en nypa salt). De kunde dock inte göra detta då Asuras hade starka och naturliga dygder, och levde enligt sina riter och seder. Gudarna var därför tvungna att bruka list, och skickade en falsk profet till Asuras, som skulle få dem att överge sina riter och sina dygder. Profeten och hans fyra lärjungar talade i korta och banala meningar, påstod att det inte fanns några människoraser, och lärde ut pacifism. De gjorde narr av folkets riter och seder, och lärde ut att det inte fanns skillnader mellan människor.
Eller, som Alain Danielou återger det i While the Gods Play:
”Heaven and hell are here on earth, nowhere else. Pleasure is heaven, suffering is hell. Sacred texts that recommend sacrifices to the gods are apocryphal. Therefore, life should be enjoyed for as long as the body is strong; then it should be destroyed (by commiting suicide). There is no point in dividing mankind into different castes. They are all men. No one is superior or inferior.
He denied the difference between the virtues of women and the manly virtues. He forbade the revering of gods and rejected the power of rites. All the ancient rites were therefore abandoned in the three cities.
It was thus that the power of the Assurs/Asuras declined.”
Det är alltså en ganska bra sammanfattning av de hedonistiska, hypersentimentala och egalitära läror som dominerar även i vår egen tid, och intressant är att indierna bevittnat det tidigare och vet vad det leder till. En intressant detalj är även att den falske profeten efter att ha fullbordat den process som leder till Asuras undergång, av gudarna beordras att hålla sig undan i öknen, och vänta på Kali Yugan, då han åter ska sprida irrläror bland de dumma och lättlurade vars öde är att gå under. För även om det kan kännas aldrig så mysigt att vara pacifist och egalitär, så är det inte pacifistiska och egalitära samhällen som överlever och deras sista dagar har en tendens att vara vare sig mysiga, fredliga eller egalitära.
Den som är intresserad av indiska texter om civilisationers och tidsåldrars undergångsfas kan med stort utbyte besöka följande sidor:
http://www.geocities.com/integral_tradition/kali.html
http://www.geocities.com/integral_tradition/dark.html
Vi får där bland annat veta att i den mörka eran så kommer man att döda människofoster, vara elak mot kor, och skövla naturen. Och sett genom en traditionalists ögon så är det just vad som sker i världen av idag.
Om skribenten: Joakim Andersen
