Efter att ha rensat bort några dagsaktuella inlägg och kommentarer, har det lediga utrymmet återigen ökat och vi kan se fram emot en mer aktiv period på webblogg Oskorei. Som en del kan ha noterat rör sig denna blogg på tre nivåer av stigande abstraktionsnivå, från dagsaktuella kommentarer, via ideologisk och social teori, till indo-arisk tradition. Idealiskt sett uppnår dessa tre nivåer en organisk helhet, där de hamnar som Babusjkagummor i varandra, och där alltså det dagsaktuella kan relateras till traditionalismen. I realiteten blir det inte alltid så, tidsperspektiven kan skifta och politik är ”det möjligas konst”, men det är en fruktbar målsättning som man inte bör förlora ur sikte.

Transporter I och II
Ett intryck man kan få är att traditionella teman blir allt vanligare i filmer, och att dessa filmer i sin tur ofta blir populära bland publiken. Batman Begins, LotR, i viss mån Star Wars, alla har de traditionella inslag. Fight Club är ännu ett exempel, som dessutom ofta gör ett bestående intryck på sin publik. Den nya Narniafilmen (som jag ännu inte hunnit se) tycks vara baserad på den mer traditionella ”muscular christianity” som C.S. Lewis företrädde. Listan kan göras lång, och de båda Transporterfilmerna ingår i den.

Apoliteia och transportörverksamhet
Traditionalismen kan vara stötande för gemene man. Julius Evola distanserar sig effektivt från borgarklassens värderingar, både dess högra och vänstra halva, genom sina nyktra diskussioner kring sådant som droger, homosexualitet, människooffer, SS som Männerbund, ras och prostitution. I Ride the Tiger tas de yrken och näringar som kan lämpa sig för en differentierad människa under Kali Yugan upp, och bland dessa nämns både slav- och vapenhandel. Evola skrev två böcker riktade till efterkrigsgenerationerna, och medan Men Among the Ruins riktade sig till de krigarnaturer som politiskt och militärt ämnade återskapa en traditionell ordning (så kallade neo-fascister), var Ride the Tiger riktad till dem som gett upp hoppet om politisk kamp i Kali Yugan. För dessa var apoliteia ledordet, och de strävade efter invigning och ett så traditionellt liv som möjligt trots de ogynnsamma förutsättningarna. På sin höjd kunde de hoppas att genom sitt exempel och i möten med lämpliga personer sprida traditionen vidare (nationalanarkismen bygger till en del på dessa tankar).

Huvudpersonen i Transporterfilmerna är i mycket arketypen för en krigarnatur som valt apoliteia. Frank Martin har, efter en karriär inom den amerikanska armen och säkerhetstjänsten, kommit att arbeta som ”transportör” vilket i praktiken innebär att han tillhandahåller flyktbil, kurirverksamhet, och så vidare. Sannolikt har han desillusionerats efter sin tid i armen, och insett att det inte finns några legitima auktoriteter att följa.

Hederskodex och självkontroll
Martin skiljer sig från den rent socialdarwinistiska Ãœbermenschtypen genom att han pålagt sig själv ett strikt regelverk, en strikt kodex. Detta tydliggörs genom de regler han ständigt rabblar genom filmerna (”rule number five – never look in the package” och så vidare).

Denna kodex är ett tecken på den självkontroll och strävan efter perfektion som han ålagt sig, och som tydligt skiljer den differentierade människan från massan. Det finns en social typ i samhället som påminner lite om Martin, och som ofta faller för filmer av denna typ. Ofta rör sig denna typ i utkanten av anarkistiska eller fascistiska kretsar, och kan anamma något av dessas tankar och estetik, men samtidigt är det snarare Stirner än Kropotkin man läser, och man har svårt att ta de mer känslomässigt kollektivistiska budskapen till sig. Detta är ofta apolitiska krigarnaturer, även om det vanligtvis går över efter ungdomstiden i brist på mental styrka och i brist på kontakt med exempelvis Evola. För att kunna vidareutveckla sin differentierade sida bortom det stadium där man spelar Hitman på datorn, bläddrar i Mein Kampf och lyssnar på synth med inslag av marschmusik, kanman ha god nytta av Evolas skrifter som förklarar varför man är som man är.

Kärlekens roll
I den första Transporterfilmen ingår även en liten kärlekshistoria, som får huvudpersonen att bryta mot sina regler och därigenom försätta sig i en problematisk situation. Vi kommer att återkomma till kärlekens natur i framtida inlägg, för tillfället hänvisas till inlägget om oviljan mot fysisk kontakt över könsgränserna i det traditionella islam.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.