Dagens inlägg är ursprungligen en introduktion till socialpsykologen och ”reaktionären” Gustave Le Bon. Det finns inte mycket att tillägga, annat än att Le Bon anknyter till Evolas beskrivning av massan som fundamentalt feminin (i metafysisk mening). Intressant är även att återknyta till Engdahls insikter kring hur man förvandlar en massa till grupper, där andra socialpsykologiska ”lagar” gäller än i massan.

I takt med att våra ”ledare” går vidare med sina försök att skapa det mångkulturella/historielösa samhället, och samhället utan auktoriteter och traditioner, bör vi dock vara förberedda på att stöta på massan som socialt fenomen allt oftare. Lika väl som vi får vara förberedda på att stöta på den historielösa och marknadskonforma individen allt oftare, till skillnad från personen som är rotad i tradition och tidlösa värden. Hur som helst, här är en introduktion till Le Bon.

Gustave Le Bon (1841-1931) was a French philosopher, and one of the first to expound theories around social psychology. With modern standards, he was very reactionary, believing in differences between races and nations, female inferiority, and the unconscious nature of crowds. His thoughts on the psychology of crowds, and of revolutions, are however still of value.

Le Bon on The Conflict of Peoples and Classes
http://evans-experientialism.freewebspace.com/gustave_le_bon1.htm

Here Le Bon explains why these conflicts are natural, and why it is dangerous to believe otherwise. He also describes Socialism as a great and unjust threat from the unfit against the rich and the people of ”quality” (and that is where he looses me…).

Le Bon, The Crowd, a Study of the Popular Mind
http://emotional-literacy-education.com/classic-books-online-b/tcrwd10.htm

Here Le Bon explains that when gathered in a crowd, the racial characteristics of individuals are often altered and changed. Some illuminating quotes: ”The substitution of the unconscious action of crowds for the conscious activity of individuals is one of the principal characteristics of the present age”… ”Crowds, doubtless, are always unconscious, but this very unconsciousness is perhaps one of the secrets of their strength”… ”Up to now these thoroughgoing destructions of a worn-out civilisation have constituted the most obvious task of the masses. It is not indeed to-day merely that this can be traced. History tells us, that from the moment when the moral forces on which a civilisation rested have lost their strength, its final dissolution is brought about by those unconscious and brutal crowds known, justifiably enough, as barbarians. Civilisations as yet have only been created and directed by a small intellectual aristocracy, never by crowds. Crowds are only powerful for destruction”… Men the most unlike in the matter of their intelligence possess instincts, passions, and feelings that are very similar… It is precisely these general qualities of character, governed by forces of which we are unconscious, and possessed by the majority of the normal individuals of a race in much the same degree–it is precisely these qualities, I say, that in crowds become common property. In the collective mind the intellectual aptitudes of the individuals, and in consequence their individuality, are weakened. The heterogeneous is swamped by the homogeneous, and the unconscious qualities obtain the upper hand… A crowd is always ready to revolt against a feeble, and to bow down servilely before a strong authority. Should the strength of an authority be intermittent, the crowd, always obedient to its extreme sentiments, passes alternately from anarchy to servitude, and from servitude to anarchy… As soon as a certain number of living beings are gathered together, whether they be animals or men, they place themselves instinctively under the authority of a chief… The influence of repetition on crowds is comprehensible when the power is seen which it exercises on the most enlightened minds.”

Le Bon, The Psychology of Revolution
http://emotional-literacy-education.com/classic-books-online-b/psrev10.htm

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.