Idag ska vi göra ännu ett tankeexperiment. Vi ställer oss först frågan: finns det handlingar som är fel?

De flesta av oss svarar på den frågan ”ja”. Att tvinga ett barn till sex, att stjäla från en hemlös, att oprovocerat och i grupp misshandla någon till en grönsak, dessa och många fler handlingar känner vi instinktivt är fel. Det finns en liten grupp som svarar ”nej” på den första frågan, dessa är sannolikt nihilister. På ett plan har de rätt.

Vi fortsätter emellertid vårt lilla experiment med nästa fråga: varför är vissa handlingar fel?

Nu blir det genast svårare. Många svar är otillfredsställande eftersom de direkt leder till en följdfråga. ”Det är fel för att man inte får slå dom som är svagare” leder exempelvis till följdfrågan ”och varför är det fel att slå dom svagare?”.

Det finns två svar som vårt liberala samhälle bygger på, nämligen: 1. För att individen har vissa rättigheter, och 2. För att vi gemensamt, som individer i det här landet, kommer överens om dessa regler.

Utan en metafysisk världsbild i ryggen är det mycket svaga svar, som vilken nihilist som helst kan plocka sönder på några få sekunder. ”Jag skiter i vad ni andra individer kommit fram till, varför ska ni komma och bestämma över mig?”, ”varför finns det sådana rättigheter då? Och varför just de rättigheterna och inte några helt andra”. I jämförelse med en liberal konformist som aldrig ens ifrågasatt sin världsbild och inte kan förklara den annat än med bekvämlighet, ligger min odelade sympati hos nihilisten, som åtminstone kan förklara sig och som står fri från konformismens fördomar (därav mitt intresse för nihilister som Stirner och Lacenaire).

Alltså, för att ha någon som helst argument gentemot nihilismen måste en rättskänsla ha en metafysisk världsbild i ryggen. Vissa handlingar är fel eftersom de bryter mot kosmiska lagar. Dessa kosmiska lagar finns även i individen, mikrokosmos, som därför känner instinktivt att de är fel (de är en del av vårt ”Artväsen” som Hegel och den unge Marx kallar det). Ett indo-ariskt samhälle är att betrakta som ett mikrokosmos där dessa kosmiska lagar efterlevs och genomdrivs, i en omvärld av Kaos. Det är även därför man säger att de indo-ariska ledarna inte bara har makt, utan även auktoritet och legitimitet (ibland rentav spirituell virilitet).

Öga för öga, tand för tand
Det är värt att påpeka här att varje aktion har en reaktion, varje handling har en konsekvens (karma på sanskrit, ”öga för öga” i judendomen, blodshämnden i det tidiga Grekland). Detta gäller även de kosmiska lagarna. För varje brott finns det en konsekvens, och det är ledarnas plikt att se till att de genomdrivs. Den som våldför sig på ett barn har förverkat sin rätt till liv, sannolikt även sin rätt till en snabb och snygg död. Ingen människa har rätt att ge nåd till en barnaskändare, allra minst en korrumperad politikerklass.

Det är därför en skam av kosmiska proportioner när våra politiker skryter om att ”vi” inte har dödsstraff eftersom ”vi” är så humana, eller när våra politiker väljer att ge ”nåd”. Dessa politiker har inte rätten att ge någon ”nåd”, varje gång de gör det är det tvärtom en stöld av skipad rättvisa för ett brottsoffer. Den enda som skulle ha rätt att ge nåd är brottsoffret och dennes familj, ingen lagstiftare eller moraliskt suspekt domare.

Vänsterns syn på vem som är ett ”brottsoffer”
Att det blir så är emellertid ingen överraskning, eftersom våra politiker har en världsbild som är vänsteranstruken och egalitär. Utifrån en egalitär världsbild finns det inga onda människor, utan allt beror på miljön, närmare bestämt ”fattigdom”. Det verkliga brottsoffret blir då brottslingen själv, eftersom han/hon haft en så fattig uppväxt. Det verkliga brottsoffret är ganska ointressant utifrån ett sådant perspektiv, eftersom det ju bara indirekt är ett offer för ”fattigdomen”, ”rasismen” eller vad det nu vara månde.

En traditionalist lägger däremot skulden där den hör hemma, hos förövaren. Samtidigt ser traditionalisten många av de svenska lagarna ur ett annat perspektiv än vad socialdemokraterna och Svensson gör. Exempelvis har de klassiska indo-ariska civilisationerna haft en delvis annan syn på bruk av ”droger” (både som en del av självinitiering och religion, men även i sociala sammanhang), blodshämnd utanför lagstiftningen, enviger/dueller (proffsboxning och uppgjorda huliganslagsmål skulle väl delvis platsa i den kategorin), prostitution (jämför hetärsystemen i många antika civilisationer), knivlagen, eutanasi/dödshjälp, och så vidare. I dessa frågor är Evola tvärtom närmast anarko-nihilist. Man bryter inte mot kosmiska lagar för att man bär kniv på offentlig plats, och knivlagar är därför bara rent mänskliga/sociala lagar. De kan vara praktiska för ett samhälle att ha, men det är en annan sak.

Varje handling har en konsekvens, och så länge vi visar förövare av motbjudande brott ”nåd” kommer vårt samhälle att dra på sig redigt dålig karma. Vilket i vårt fall visar sig genom de eskalerande gruppvåldtäkterna, åldringsrånen, och så vidare. Varje handling har som sagt en konsekvens.

PS. Aries’ kommentar till Brott och straff är klart läsvärd, särskilt avseende skillnaden mellan en mindre, organisk politisk enhets möjlighet att utdöma rättvisa straff och att fostra verkliga personer (till skillnad från utbytbara individer), och en större, ”demokratisk” sådan (Gemeinschaft och Gesellschaft, för att anknyta till Tönnies): http://app.webblogg.se/index.bd?fa=comm.list&ar_id=284961&tab=3

PPS. När det gäller nihilismen är det mitt intryck att många av de verkligt ”differentierade personerna” (de som är ”så gott som traditionalister”) i vårt senmoderna samhälle är just nihilister. Detta är de som är starkare och mer klarsynta än den genomsnittliga ”medborgaren”, och som genomskådat meningslösheten och hyckleriet i det samhälle och de värderingar som den senmoderna plutokratin erbjuder oss. I det läget erbjuder det trots allt en viss känsla av frihet och av rebelliskt ”defiance” att håna feminismen och HBT-dyrkarna med grov könspunk, att spotta kälkbourgeoisien i ansiktet genom sitt val av kläder och musik, att bryta det sömnlika tillstånd som är vår vardag 2005 genom droger, och ett flertal andra symbolhandlingar. Nihilisten är i många fall den borne traditionalisten som instinktivt tagit avstånd från sin samtid, men utan att ha hittat en upsättning ideal som stämmer med hans/hennes personliga ekvation.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.