Även om jag vanligtvis inte är någon som lyssnar till denna typ av musik så händer det ibland att jag kan uppskatta vissa delar av den sk ”populärmusiken”. Inom denna genre får man väl räkna Kent, ett av Sveriges populäraste band.
Vad som då brukar tilltala mig är när man kan skönja inslag av det traditionalistiska, såväl musikaliskt som textmässigt. I Kents fall är musiken ofta väldigt melankolisk och den känslan och stämningen som den inger lyckas ofta på något sätt spegla den nordiska människans vemod och längtan.
Ett exempel på det textmässiga kan ges i låten Elite, där första versen är som följer:
”Min släkt är full av hjältar
Decennier av slit,
Brustna hjärtan, trötta leder
Deras stolthet bar mig hit,
Nu är dom gömda bakom stjärnor
Vid vintergatans kant
Dom är glömda men dom talar
Genom pennan i min hand
Och dom bar mig ända hit ”
Detta utdrag kan på ett ganska tydligt sätt tolkas som en beskrivning av blodslinjen, en stolthet och respekt inför förfäderna och deras mödor. Även att det forna i nuläget är glömt, men det finns ändå där under ytan. Detta framställs mer rakt på sak än vad det görs i andra texter och i sista delen av versen skriver ju textförfattaren rakt ut att hans förfäder är en del av honom och att det han tänker och skriver kommer från dem. Genom obrytlig själslig och etnisk samhörighet, får man förmoda. Att låten går under namnet Elite, gör ju inte heller saken sämre.
Slutsats:
Kent är starkt präglade av moderniteten och bör knappast ses som något genuint alternativ till densamma, men är ändå till vissa delar en oas för de romantiskt och vemodigt lagda som egentligen vill till något bortom just moderniteten.
Om skribenten: Michael Nordlind
