Det är en händelse som ser ut som en tanke. Hjonen i systemmedierna trumpetar i dessa dagar ut att Sverige håller på att ”komma med i NATO”. ”Nu kan vi äntligen sova gott” (Sofia Nerbrand i KB/NSk). Samma vecka ägnar KB/NSk ett helt uppslag åt två damer i Hässleholm som dansar ”poledance”. Det kan ju verka som två helt olika saker, företeelser hemmahörande i helt olika delar av tidningen. Men det är det inte. De här två händelserna är två ballar på samma arsel.
Sverige är redan en amerikansk lydstat. Det har vi varit länge. Vi har, såvitt jag kan bedöma, varit det sedan 1930-31, då en hop skumraskfigurer (Wallenberg, Bonnier, Stenbeck och finsossarna kring Torsten Nothin) gick i strategiskt förbund med varann och den amerikanska Morgan-banken och sedan anlitade Samuel Untermeyer att ställa till en mordkomplott mot Ivar Kreuger. 1932 var saken biff. Kreuger var avförd och rovet uppstyckat och fördelat. Socialdemokraterna fick politiken. Resultatet känner vi nu. Konungariket Sverige blev folkhemmet Sverige. ”Värdens modernaste land”. En skvader bland jordens stater. Carl Gustaf Ekman, en riktig statsminister, uppstigen till höga poster med begåvning och flit genom väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen, avfördes ihop med Kreuger och gjordes till paria med förtal för ”korruption”. Ekman ersattes av bigamisten Per Albin Hansson. Torsten Nothin ville ha det så. Nothin gillade att ha att göra med platshållare som hade hemligheter som de inte vill ha röjda. Han trodde att han kunde handskas lättare med dem på det sättet. De tongivande bland sossarna var helt eller delvis införstådda. Wallenberg och Morgan jävlas man inte med. Då går det snett. Men om man håller sig väl med dem kan man kanske få leka socialism ett tag. Sossarnas roll i det hela var framför allt att hålla tyst om verkliga förhållandet och låtsas att det var folket som kom till makten, att Sverige blev ”en demokrati”.
Jag får kanske rätta mig lite. Det är inte fråga om några flodhästar. Inte om någon trapets heller. De båda hässleholmsdamerna i KB/NSks reportage, utbrett över ett helt uppslag i lördagstidningen, rikt illustrerat med bilder av damerna i olika vinklar, är inga flodhästar, egentligen. Och deras förnämsta redskap är ingen trapets. Deras redskap är en grov metallstång. Denna metallstång är försvarligt fastgjord i golv och tak. Det måste den vara. Oerhört grundligt fastgjord. Jag förstår inte annars hur det som visas på bilderna är möjligt. Det är inga sylfider det är fråga om, om jag får uttrycka mig så. De är kanske inga flodhästar heller. Men det är inte mycket som fattas. Det ser ut på bilderna i reportaget som om de skulle kunna väga ett kvarts ton. Ja, ihop, ja. Men ändå.
Sverige gjordes redan 1932, genom vad som i praktiken var en statskupp, om till en amerikansk koloni. I praktiken. ”De facto”. Det som händer nu, det är att Sverige också formellt blir en amerikansk satrapi. På papper. Med avtalsdokument och underskrift. Och de kan säga vad de vill, de landsförrädare som sätter sina namn på de här handlingarna. Sverige blir ett Costa Rica under imperiestaten USA, inte ”medlem i NATO”. De kan säga vad de vill till sitt försvar. De kan babbla hur de vill om Ukraina och hotet och Ryssland. En stat som inte klarar att försvara sig med egna medel är ingen stat. Någon har sagt: ”En stat har alltid en krigsmakt. Sin egen. Eller någon annans.” Och så är det. Och Mikael Nyberg, kommunisten, har avslöjat hur det gick till när den svenska krigsmakten försvann. En borgerlig regering, det bör ha varit Reinfeldt, bad en amerikansk konsultfirma att yttra sig om det svenska försvaret. Firman ifråga var bemannad med pensionerade amerikanska generaler och amiraler. Och de var nog inte så farligt pensionerade ändå, när allt kom omkring. De amerikanska säkerhetsexperterna i konsultfirman avgav som sitt oväldiga och alldeles sakliga yttrande att: ”Nej. Lägg ner. Krigen är slut. Sverige behöver inget försvar. Allt ni behöver är en uppsättning nya och synnerligen dyrbara ubåtssonarer som ni ovillkorligen måste låta sätta upp i er skärgård. För övrigt behöver ni inte ha någon krigsmakt alls. Sonarerna bör ni köpa av oss. Vårt folk sätter gärna upp dem åt er.” Och, ja, firman var ju en ansedd konsultfirma. Det betygade den amerikanska regeringen när den svenska regeringen frågade. Så Reinfeldt och hans hop av ”folkvalda” gjorde som den amerikanska konsultfirman sade åt dem. Den svenska krigsmakten lades ner. Officerarna fick lön även i fortsättningen. Det enda kravet på motprestation var att de höll tyst. Hårdvaran skickades iväg till nazisterna i Baltikum. Förlåt, till de fria och demokratiska staterna i Baltikum.
Jaha. Vi svenskar har alltså en bedräglig, destruktiv och förrädisk överhet. Och det har vi haft sedan ett bra tag tillbaka. Men flickorna då? Det är ju sin sak att man kan köpa och tubba och korrumpera ett styre. Sådant har inträffat förr i historien, både i Sverige och på andra håll. Men hur gör man för att fördärva ett helt folk så till den grad att folket låter sina döttrar förnedra sig med ”poledance”? Ja, vad är ”poledance” för något? Jo, det är förspel. Sexdans. Hororna i Thailand ägnade sig åt detta för att uppväcka lusten hos de amerikanska soldater som var på permission från kriget i Vietnam och kunder i de bordeller där de här kvinnorna drev sitt värv. ”Kuken ska ha sitt”, sade Frank Andersson. Och det tyckte den amerikanska militärledningen och deras soldatesk också. En karl behöver väl få sig ett avlopp ibland. Särskilt om han är ute och skjuter ihjäl kvinnor och barn hela dagarna. Annars är han till slut inte människa längre. Dumma töser kan under vissa omständigheter fås att göra vad som helst. Vilka de här omständigheterna var i Thailand kan jag inte säga. Men jag gissar att det var urbanisering, proletarisering och social upplösning. Vilka har de varit i Sverige? Ja, de två flodhästarna i KB/NSks reportage är lite väck, det är klart. Men det är inte bara deras fel att de tränar sig till horor på det här sättet. Det är den svenska nationen. Det är den som är snurrig. Man kan till viss del förstå det. Man slog sönder Sverige. Byarna slogs sönder. Folket på landet drevs till staden. Där hamnade vi i förstäder byggda på höjden, där själen dör. Där hamnade vi i soffan, framför teven. Vad skulle vi annars hålla på med? Vi hamnade framför teven. Där har vi suttit i sjuttio år, vid det här laget. Och där lärde vi oss framför allt att USA är världens bästa land. Allt amerikanerna gör är vettigt och riktigt. Deras mat är god och näringsrik. Och Coca-Cola är en god dryck, som man kan dricka mycket av. Flodhästarna i reportaget har tittat på teve hela livet. Det är därför de är felnärda och feta. Och det är i någon förenkling därför de tror att det är bra och vettigt att dansa ”poledance”. Resten av den svenska nationen är med och delar på ansvaret för de här flickornas idioti. Ett viktigt skäl till att de här flickorna förnedrar sig så här är ju att ingen har sagt åt dem att låta bli.
Två svenska flickor har levt så illa och varit så illa vägledda av sin omgivning att de har förvandlats till groteska vidunder. De apar sig mot en stång, med nästan inga kläder på sig. I princip för att bli i stånd att väcka åtrå hos de amerikanska soldater som snart ska komma. Våra räddare. Och de gör det inte därför att den amerikanska krigsmakten har betalat dem för att göra det. De gör det innan det kommer en beställning, av egen fri vilja. Långt innan soldatesken har satt sig till rätta i salongen. Långt innan ”showen” ska börja. Och jag vill alltså hävda att den här kulturella och moraliska kollapsen, den här nationella förnedringen, den är inte enbart de här dumma flodhästarnas fel. Den är vårt fel. Vi har inte motsatt oss den amerikanska våldtäkten, fast den har pågått i 70 år. Nästan inte någon av oss. Men den är framför allt vår överhets fel. Vi svenskar har i 90 år haft en överhet som vi egentligen inte haft något som helst verkligt skäl att lita på, att ge vårt förtroende och rätta oss efter. Den här överheten har lönat vår dumma troskyldighet genom att utöva social svartkonst mot oss och göra om oss från ett folk och en nation med egen stat till en hop med bara slödder. De har gjort pack av oss. Och med det packet gör den här överheten nu precis som det faller den in.
Om skribenten: Mats Loman
