I denna artikel tänkte jag ta tillfälle i akt och bemöta en av de största villfarelserna vi står emot idag. Det finns givetvis risk för att jag predikar för kören i och med detta inlägg, men känner ändock att det kan finnas en poäng i att elaborera kring detta tabu.
Att ställa upp på alla människors lika värde är en fras som jag antar att de flesta som läser detta initial har hört till leda. Hur som helst var det en olycklig felöversättning från franskans dignité, vilket egentligen betyder värdighet, men blev till värde.
Denna mening har format debatten under decennier och jag kan personlighet inte förstå hur detta synsätt fått gå oemotsagt. Det krävs den värsta sorten av kulturmarxist för att verkligen tro på att alla människor de facto är lika mycket värda. När allmänheten börjar anamma dessa tankar blir det dock farligt på riktigt. Tanken om att alla människor är lika mycket värda baserat på det faktum att de är människor och att de lever skapar en otroligt skev syn på rättvisa. Låt oss konsultera Aristotele innan vi beger oss vidare i texten; ”Den värsta formen av ojämlikhet är att försöka göra ojämlika saker jämlika.” Det system vi har i Sverige idag, och tillika stora delar av Västvärlden, är baserat på att hylla degenererade och svaga element. Vi kan ta kriminella som exempel. Om man går med den moraliska filosofin att alla människor är lika mycket värda; Är då inte en våldtäktsman också lika mycket värd som alla andra? Bör han då inte behandlas som alla andra?
Vidare kan vi massinvandringen som exempel; Om alla människor är precis lika mycket värda och i princip identiska (och trots att alla är identiska så hyllar man mångfald) kan det tyckas vara en god idé att lösa befolkningskrisen i Väst med att låta massinvandringen den inhemska nativitetsproblematiken. Resonemanget om att alla människor är lika mycket värda och att alla människor är lika har lett oss till dagens befolkningsombyte. Och detta är lätt att förstå och acceptera om man tror på de uppsatta premisserna. Därför är det av största vikt att vi inte skriver under på dessa. Det är i själva verket relativt lätt att bemöta ”alla människor är lika mycket värda”, riposten som du elegant levererar är ”Varför? Menar du på allvar att en pedofil har samma värde som en hjärtkirurg?” Meningen är inte alltid att intellektuellt köra över kulturmarxisten, även om detta givetvis också kan vara en källa till nöje, utan snarare att få denne att tänka. Tänker man på det blir det allt svårare att försvara premissen om alla människors lika värde.
Låt oss lyfta blicken och skåda ut över världen, vi stannar blicken vid Afrika. Den mänskliga populationen fortplantar sig lavinartat och detta är ett stort problem. Varför är det ett problem? frågar sig kulturmarxisten indignerat (i dennes värld är det ju endast för att du inte gillar afrikaner). Problemet ligger i det att när den mänskliga populationen sprider sig så försvinner habitat för djuren. När vi kommit till denna insikt kan vi nu välja två vägar. Den ena vägen är att diskutera varför människor är lika mycket värda men inte djuren, värt att notera är att de flesta svenskar (inklusive degenererade vänstermänniskor) faktiskt har en god inställning till djur. Varför är en människa (1 av 7 miljarder) mer värd än ett lejon (1 av x- utrotningstakt)? Om man säger att människor är över djuren så bör man även konstatera att vissa människor är över andra människor.
Den andra vägen vi kan gå är att titta på de biologiska implikationer en undanträngning av djuren har. Tar man bort en länk i näringskedjan i ett biosystem kan det ha katastrofala konsekvenser. Att riskera naturens och världens hälsa för att man är rädd att bli kallad rasist då man poängterar ut att det finns ett problem med mänsklig spridning i Afrika är ofattbart. Helt ofattbart och även ett bra sätt att belysa till vilken grad vansinnet tagit sig!
Nu har vi gått igenom den första punkten vilket var bemötandet och avståndstagandet mot den högst besynnerliga tanken om alla människors lika värde. Nästa punkt är även den av stor vikt. I ett ärorikt samhälle bör alla medborgare ha samma möjligheter. Om man bedömts värdig att vara en del av samhället måste samma regler gälla för alla, alla måste vara lika inför lagen. Viktigast är helt klart att alla måste ha samma möjligheter, det finns ingenting jag är så stolt över när det kommer till den svenska samhällsstrukturen som möjligheten till gratis utbildning. Jag kan inte med ord beskriva hur viktigt detta är. I oärorika och dekadenta samhällen så som USA så beror ens lycka till hög grad på hur rika ens föräldrar är. Livet kommer alltid vara orättvist då vi alla har olika gener ärvda från just våra föräldrar, detta går inte att ändra på och bör inte ändras på. Vad som vi kan göra. däremot, är att se till att alla har liknande möjligheter till att följa sina drömmar.
Om man tror på individens kraft och vilja så är det socialdarwinistiska samhället inte en modell utan snarare en dystopi, England i slutet av 1800-talet var långt ifrån ett optimalt samhälle. Precis som i dagens USA så var din lycka till största del beroende av din sociala status. Att blunda för genetiska verkligheter är anti-intellektuellt och oärligt, att blunda för sociala verkligheter är också anti-intellektuellt och oärligt. Vi måste ta hänsyn till båda. Även den mest begåvade individen kan hamna snett i fel omgivning. Om inte inte tar hänsyn till detta finns det risk att det går outnyttjad potential förlorad, vilket blir en förlust för samhället. Låt oss därför vara tydliga med att samhället bör erbjuda lika möjligheter i så stor utsträckning som möjligt, men endast inom ramen för att alla är lika inför lagen. För att återkoppla till den genetiska och biologiska aspekten kommer dock inte alla människor ha samma möjligheter att utföra samma arbete. Låt oss ta yrket brandman som exempel, det är bisarrt att svenska män väljs bort trots att de ofta är mest lämpade. Om en kandidat som inte är en svensk man lyckats träna upp sig så väl så att denne faktiskt kan kvala in på egna meriter bör det givetvis inte läggas hinder i vägen för denne. Men att sänka krav för vissa grupper i syfte att utesluta de som är mest lämpade är orättvist och ovärdigt. Vi eftersträvar alltså lika möjligheter på det sociala planet men tar oss inte rätten att, likt kulturmaxisterna, blunda för biologiska och genetiska verkligheter.
Slutsatsen blir således att vi inte bör skriva under på tanken om alla människors lika värde, dock bör vi också vara noggranna med att inte skapa ett elitistiskt klassamhälle där potential går förlorad på grund av rigida samhällsstrukturer. Vi måste även våga poängtera att svenskar har ett egenvärde som etnicitet, värt att bevara, detta bör inte slå över till hatiska tankar och ett förakt för andra kulturer, tvärtom, de har också ett egenvärde och är värda att bevaras.
Avslutande lästips: http://narcissus.se/2015/03/30/respect-for-animals/
Om skribenten: Marcus Follin
