Inledande förklaring
Den här texten är den första i en serie uppsatser om ekonomi. Egentligen vet jag inget om ekonomi. Att skriva de här uppsatserna är ett sätt för mig att försöka förstå ämnet litet bättre. ”Pengarnas logik” är en arbetstitel. Den är inte fullt adekvat – och blir det nog allt mindre ju längre serien sträcker sig. Uppsatserna kommer här att publiceras i kronologisk ordning. Kronologin är en form av logik som ofta vet mer om vägarna och sambanden än vad vi själva gör.
Fyra begreppsliga utgångspunkter:
1.
Allt börjar med agenten, d.v.s. med en varelse som har förmågan att påverka sin situation genom självständigt eller självstyrt handlande. Mer bestämt: allt börjar med en medveten agent, d.v.s. med en agent av det slag som handlar med hjälp av idéer och resonemang och som kan göra medvetna eller m.a.o. fria val.
Pengar är ett medel som används av en agent. Inga resonemang kan föras om pengarna utan (det implicita) antagandet av en agent. För att kunna använda pengar måste man förstå vad de representerar. Att förstå vad något representerar är att vara medveten.
2.
Det basala incitamentet för en mänsklig agent, liksom för andra levande varelser, d.v.s. det som ytterst driver honom att handla, är energi. Det är energin som gör det möjligt för agenten att handla och det är de energikrävande/energiinspirerande handlingarna för att få mer energi som driver honom att handla på nytt.
Det är fel att se varje behov som ett krav som måste fyllas. En handling är också en stimulans. Att uträtta nödvändiga saker innebär inte enbart en ansträngning utan ger också tillfredsställelse – och alltså energi.
3.
Energin är det fundamentala värdet för en agent. Medan energibehovet är en fundamental drivkraft för alla levande varelser utgör energin ett värde, d.v.s. en upplevd kvalitet, endast för de varelser som är agenter.
Ett värde är vetskapen om betydelsen hos något, att något har en (positiv) betydelse i något avseende, att det kan göra något eller att man kan göra något med det, och en vetskap av detta slag kan bara fylla en funktion när den kan utöva en styrande inverkan på handlandet, vilket den bara kan göra för en varelse som har förmågan göra jämförelser och välja mellan olika alternativ. Det är därför endast för varelser med fri vilja som det kan finnas värden.
Om du finner att tillvaron har värde för dig då är du fri. Eller annorlunda fattat: i den mån och på de sätt som du finner att tillvaron har värde för dig är du fri.
En varelse definieras av hur och i vilka former den upplever energin som ett värde. En träd upplever energin som värde i form av solljus. Det gör människan också, men hon kan också uppleva solen som energi i form av en bild av en soluppgång eller i form av en solsymbol. En hundvalp upplever energin som värde i form av rörelseförmåga. Det gör människan också, men hon kan också uppleva den som energi i form av planer rörande morgondagens rörelser och i form av minnen av gårdagens. Genom sina verktyg och tekniska hjälpmedel kan människan uppleva energin i en mängd former som inte är tillgängliga för andra levande varelser. Människan definieras av sin gränslöshet i relation till energins möjligheter. Medan andra varelser begränsas av sin kropps funktionssätt begränsas människan bara av sin kreativitet och samarbetsförmåga.
Vari ligger värdet i att vara en agent och att själv kunna bestämma vad man ska göra? Vari ligger m.a.o. värdet i friheten? Att besvara den frågan är inte så enkelt som man kan tro. Friheten har som allting annat sina kostnader.
4.
Agenten handlar i världen. Vi kallar den plats där en agent handlar för världen. Det är för att vi handlar som det finns en omvärld för oss. För en varelse som inte agerar saknar det mening att dra en gräns mellan sig själv och omvärlden.
Handling är tid, och där handlingen och dess olika faser – avvaktan, ansats och aktivitet – utspelar sig är rum. Att hävda att tiden definierar rummet är för enkelt. Man kan med samma rätt säga att det är rummet som definierar tiden. Hur ska man kunna gå framåt eller tillbaka i tiden utan ett rum att röra sig i? Hur ska man kunna vidga ett rum utan tid?
Energin finns dels hos agenten och dels hos omvärlden. Eftersom agenten är begränsad i förhållande till den värld där han handlar är hans tillgång på energi också begränsad och han måste därför ständigt skaffa sig mer. Denna energi måste han skaffa sig från (sakerna i) världen. Det är därför han handlar i världen.
Det finns en energiomsättning mellan agent och värld som betingas av agentens handlande. Energin hos världen omsätts i handling hos agenten. Handling = energiomsättning. Agenten skaffar sig energi för att kunna handla och handlar för att skaffa sig energi.
Den avgörande faktorn hos detta växelspel, det som gör det möjligt, är de egenskaper hos agenten som möjliggör tillväxt. Denna tillväxt kan vara av många olika slag. I sin enklaste men också viktigaste form består den av celldelning. Tillväxt är en förutsättning för den levande varelsens existens. Tillvaron förutsätter att det finns en viss marginal mellan en handlings kostnader och det utbyte agenten har av den. Det är i längden inte möjligt att handla utan handlingsreserver. Men det faktum att reserver finns, att det är möjligt att spara, innebär också att reserverna kan ökas, d.v.s. att handlandet s.a.s. kan gå med vinst. Livet är inte och kan inte vara ett nollsummespel. Det är en logisk omöjlighet.
För att kunna förklara pengarna, för att förstå vad de är för något och varför de finns, vilken roll de spelar och vilka effekter de har, måste vi betrakta dem ur det perspektiv som skisserats i ovanstående punkter.
Pengarna måste liksom människans andra verktyg, och liksom den kultur som hon skapar och upprätthåller med dessa verktygs hjälp, sättas i relation till hennes biologiska natur och till de villkor hon existerar under i världen.
För det första: Pengar är ett sätt att få energi på. Om de inte vore det skulle de inte finnas.
För det andra: Pengar är ett bättre sätt att få energi på än (många) andra medel. Om de inte vore det skulle de inte finnas.
Pengarna är som sagt ett verktyg. Varje verktyg hör genom sitt specifika sätt att fungera hemma i ett lika specifikt sammanhang, vilket det bidrar till att definiera genom att utföra sina funktioner. Det är i detta sammanhang som verktyget motiverar sin existens och som det är bättre eller sämre än andra verktyg, som det har vissa funktioner som andra verktyg saknar eller saknar funktioner som andra verktyg har o.s.v. För att med mening kunna uttala oss om ett verktygs kvaliteter måste vi först avgränsa det sammanhang där det hör hemma. Ofta ger sig detta sammanhang av sig självt när vi är bekanta med verktyget. Vi vet alla i vilket sammanhang en hammare eller en sax hör hemma och vi förstår alla var pengarna hör hemma.
När det gäller ett verktygs relation till energin så definieras den av verktygets funktioner. Det innebär att verktyg med olika funktioner kommer att ge människan energi på olika sätt och i olika sammanhang. Men det innebär också att olika verktyg kan ge människan olika former av energi. Det innebär m.a.o. att vi kan frambringa olika former av typer genom att konstruera olika slags verktyg.
Att pengar är ett effektivt sätt för människan att skaffa sig energi på framgår redan av att de används av så många människor i så många skiftande sammanhang. Men pengarnas flitiga bruk innebär inte att de är ett oersättligt medel. Det innebär inte heller att de kan ge människan alla de former av energi som hon vill ha på alla de sätt hon önskar sig det. För att bevisa att pengar inte är nödvändiga skulle man kunna hänvisa till historien och påpeka att pengar inte alltid har funnits. Men det är inte säkert att detta stämmer. Det beror på vad man menar med pengar. Är det ett konkret bytesmedel? Är det ett abstrakt mått på värde? Om vi begränsar oss till den form av pengar som man använder sig av i en kapitalistisk ekonomi så är den intressanta frågan om denna typ av pengar utgör en förutsättning för en ekonomi av detta slag och omvänt, d.v.s. om pengarnas form och ekonomins form är så nära förbundna med varandra att de utvecklas tillsammans och existerar i förening?
Vi vet att energi finns och vi känner dess verkningar. Men vi erfar aldrig energin som sådan. Vi erfar aldrig energin i ”ren” form. Den enkla förklaringen till detta är att energi är en vetenskaplig abstraktion och att den aldrig existerar i ren form, d.v.s. som bara energi och ingenting mer.1 Vad vi erfar är energin i dess många skilda konkreta uppenbarelseformer: solen som skiner, vinden som blåser, vattnet som flödar, det mångfaldiga livets växande kraft. En av de många former som energin tar sig i världen är vår egen kropp och de handlingar vi utför med dess hjälp. I den mån vi använder oss av verktyg när vi handlar kommer de också att vara en av vår energis uppenbarelseformer. Det är lätt att se att det förhåller sig så: när vi har en hammare till vårt förfogande kan vi utföra andra handlingar med andra konsekvenser än när vi inte har någon. Eftersom pengarna är ett av våra verktyg är de och vårt sätt att använda dem på en av våra energiformer.
Pengarnas värde ligger fundamentalt sett i den energi man kan få genom dem. Hur får man då energi för pengar? Hur använder man pengar för att få energi? De huvudsakliga metoderna är: (1) byte och (2) ackumulation.
Byte
Pengar är ett medel för en mänsklig agent att byta saker och tjänster med andra mänskliga agenter i världen. De är ett sätt för henne att upprätta, hålla igång och vidareutveckla bytesrelationer med andra agenter av samma slag som hon själv.
Det karaktäristiska med pengarna som bytesmedel, det som s.a.s. gör dem till pengar, är deras obegränsade utbytbarhet, d.v.s. att de kan användas för att byta vad som helst mot vad som helst i alla tänkbara typer av bytesrelationer mellan människor. Denna universella förmåga har dels med pengarnas numeriska värde att göra, d.v.s. att deras värde uttrycks i siffror, och dels att göra med att detta numeriska värde är symboliskt, d.v.s. att pengarna är en symbol för ett värde och inte något med ett värde i sig själva. Pengarna har värde på ungefär samma sätt som ett ord eller ett tecken har ett mening snarare än som en sak har det. Det är detta som gör dem så lätta att använda som bytesmedel. Det är häri som mycket av hemligheten med dem ligger.
Att det finns agenter som inte accepterar pengar som bytesmedel, som inte accepterar dem överhuvudtaget eller endast accepterar dem i vissa sammanhang eller som inte vill acceptera en viss penningsumma, är inte något argument mot pengarnas obegränsade utbytbarhet. Varje bytesrelation förutsätter en överenskommelse, oavsett vad saken gäller och oavsett vilka bytesmedel som används. Vad jag hävdar är att det inte finns några tekniska hinder för att använda pengar som bytesmedel i en transaktion under förutsättning att man vill använda dem och kan komma överens om priset. Människor har köpts för pengar, krig har inletts med deras hjälp och fred har köpts för dem. Om bara viljan finns (och moralen är tillräckligt flexibel) kan bokstavligen allt köpas för pengar. Om denna gränslöshet kan man tycka vad man vill, men handlingssättet säger mer om människan än om pengarna.
Genom att byta saker med andra kan en människa få mer energi än hon annars skulle kunna få. Det beror dels på att de inre och yttre resurserna inte är lika fördelade mellan de mänskliga individerna och dels på att de begränsningar som varje individ är underkastad innebär att hon kan öka sina handlingsmöjligheter genom att samarbeta med andra individer även om de är underkastade samma villkor som hon själv. Genom att underlätta bytesrelationerna mellan människor underlättar pengarna människans möjligheter att skaffa sig mer energi och att använda den effektivare genom samarbete. Samtidigt som pengarna inte är nödvändiga för att man ska kunna byta saker och tjänster med varandra eller för att man ska kunna koordinera sina handlingar med andra individer innebär de inte bara en kvantitativ förbättring av bytes- och koordinationsmöjligheter utan också en kvalitativ förändring av dem. Pengar möjliggör nya kulturformer.
Ackumulation
Pengarna är ett sätt för de mänskliga agenterna att spara de energitillgångar de f.n. inte behöver utnyttja och att ackumulera dem för framtida behov. Genom att ackumulera en del av sin energi kan man dels hantera de risker som är förbundna med osäker och oregelbunden energitillförsel bättre, t.ex. överleva eller bibehålla hälsan vid försämrad födotillgång, och dels planera sitt handlande mer långsiktigt och öka möjligheterna att genomföra stora och energikrävande projekt. De förbättrade planeringsmöjligheterna innebär i sig ökade möjligheter att hantera resursknappheten.
Energiackumulationen är en värdeackumulation, men vilket värde den ackumulerade energin har bestäms av framtiden. Det kan både visa sig vara högre eller lägre än vad man trodde eller hoppades när man bestämde sig för att spara en del av sin energi.2
Medan energibytet, bytet av en resurs som man behöver mindre mot en annan som man behöver mer, ofta styrs av aktuella behov och kortsiktiga perspektiv är energiackumulationen typiskt sett en långsiktig och rutinmässig strategi. Det är en del av förklaringen till varför energiackumulationen uppmärksammas mindre i ekonomiska sammanhang än energibytet. En annan del av förklaringen är att det är i relation till energibytet som energiackumulationen får mycket av sin betydelse. Energibytet är ett sätt att realisera värdet hos den lagrade energin.
Den roll pengarna spelar för möjligheterna till energiackumulation är lika viktig som den de spelar för bytesrelationerna. Men deras största betydelse har att göra med samspelet mellan byte och ackumulation. Deras betydelse ligger här dels i att de genom att förbättra möjligheterna till resursackumulation ökar möjligheterna till samarbete över tid och rum, d.v.s. gör att fler agenter kan samarbeta på flera sätt och under längre tid, och dels i att de underlättar realiserandet av de ackumulerade resurserna, d.v.s. gör det lättare att omsätta dem i resurser som man har ett aktuellt behov av.
Om pengarna fungerar som ett slags språk med vars hjälp vi kommunicerar våra behov och värderingar när vi handlar med varandra och byter varor och tjänster fungerar de som ett slags batteri när vi ackumulerar (en del av) det positiva resultatet av våra handlingar. Eller för hålla oss till språkmetaforen: om byteshandel kan jämföras med det talade språket kan ackumulation jämföras med skriftspråket, d.v.s. med det som skrivs ner för att sparas för framtida bruk.
Inte heller som ackumulator är pengar nödvändiga. En människa kan liksom björnar och en del andra djur äta upp sig inför vintern och andra prövningar och hon kan liksom ekorrar, möss och vissa fåglar lägga upp förråd av matvaror och andra nyttiga artiklar. Medan växter kan ackumulera energi i blad och stam kan människor ackumulera energi utanför sig själv genom att t.ex. lägga upp en vedstapel inför vintern och fylla skafferiet med torkad, inlagd och konserverad mat. Men liksom för bytesrelationernas del innebär introduktionen av pengar att en ny nivå med nya möjligheter uppstår. Jämförelsen med kunskapslagring i form av skriftspråk är adekvat. Och liksom bruket av skrift kan leda till att vår minnesförmåga försvagas kan framgångsrik penningackumulation göra oss ekonomiskt oförsiktiga och slösaktiga.3
Inget av människans många verktyg är bra eller dåligt i sig. Allt handlar om hur vi använder dem. Den som fokuserar på verktygens effekter på vårt handlande och på vår mentalitet förminskar människans ansvar och möjligheter och gör henne därmed mindre självständig och fri än hon kunde vara. Pengar är bra – om man har styrkan och insikterna att använda dem på ett bra sätt. Språket brukar anses som människans viktigaste och intimaste verktyg, men lögnaren använder språket för att ljuga och manipulera med. Ett barn bör först och främst lära sig två saker: att aldrig ljuga och att aldrig stjäla. Dessa båda bud utgör självständighetens och samarbetsviljans fundament.
Liksom pengarnas värde inte ligger i att de är nödvändiga för byte och ackumulation utan i de effekter de har på dessa viktiga relationer till omvärlden kan vi konstatera detsamma för människans övriga verktyg. Inget av dem är nödvändigt för människans liv och överlevnad, men de kan alla på olika sätt vara mer eller mindre bra för det. Detta konstaterande är inte betydelselöst, för dels är det kärnan i en definition av vad ett verktyg är och dels är det en förklaring av vari verktygens betydelse för människan ligger. Ett verktyg är något som människan kan använda om hon vill och behöver det och som på en och samma gång definieras av hennes förnuft och definierar det. Människans förnuftsmässigt betingade frihet i relation till verktygen, ty frihet består i möjligheten att välja mellan medvetna alternativ, t.ex. mellan olika verktyg, och ett medvetet handlingsalternativ utgör en förnuftskategori, är det som gör henne till den varelse hon är.
Bytesrelationerna och det samarbete de innebär är av betydelse för resursackumulationen och resursackumulationen är av betydelse för bytesrelationerna och samarbetet. Tillsammans är energibytet mellan självständiga agenter och resursackumulationen hos enskilda agenter och grupper, t.ex. familjer och klaner, ett kraftfullt verktyg för utvinning av och hushållning med knappa resurser. De är också jämte språket den viktigaste kulturbildande och kulturformande kraften.
Pengarnas värde ligger i den energi de rymmer och ger ifrån sig eller, mer bestämt, i energin hos det penningekonomiska systemet. Detta värde är till skillnad från pengarnas nominella värde inte präglat och härlett, inte beroende av att pengarna kan relateras till något annat, utan reellt och oberoende, det är något som kan erfaras direkt av den som kommer i beröring med systemet, som kan kännas på ungefär samma sätt som man förnimmer laddningen eller spänningen hos en folksamling. Det finns en karaktäristisk och unik energi hos det penningekonomiska systemet – högre, starkare, intensivare och mera pockande än hos andra ekonomiska system. Det skadliga med inflationen ligger i att den hotar att försvaga och i värsta fall beröva penningsystemet denna närmast magiska energi, denna förmåga att framkalla hopp och framtidstro hos de agenter som är verksamma inom det eller kommer i beröring med det, att inspirera, motivera och vitalisera dem, att öppna nya möjligheter och uppmuntra agenterna till att se dem och våga utnyttja dem. Inflationen urholkar vår tro på det penningekonomiska systemet och förvandlar det till en fara istället för ett äventyr, till något som hotar att ta ifrån oss det vi har istället för att vara något som kan ge oss något nytt.
I en avförtrollad värld är pengarna den kanske sista genuint magiska storheten, den sista produktiva förtrollningen, och vi behöver förtrollningen för att kunna handla, handla modigt, expansivt och i tro på framtiden, i.s.h.t. behöver vi förtrollningen för att kunna agera samfällt i denna anda, kunna agera tillsammans utan att ständigt vara tvungna fundera över och kalkylera på om och i vilken utsträckning en viss handling eller plan är till vår egen (kortsiktiga) fördel, om den ”lönar sig” eller inte.4 Vi behöver tron eller magin för att kunna handla ”självuppoffrande” och inte alltid och enbart i det inskränkta jagets namn. Tron är handlingens livskraft. Det europeiska 1800-talet är ett storslaget exempel på denna gemensamma förtrollning inför framtidens ändlösa möjligheter. Detta århundrade, som egentligen varade fram till det tragiska året 1914, har med rätta kallats optimismens tidevarv. För dem som präglats av socialismens läror kan det tyckas förvånande att pengarna, den klichémässiga symbolen för beräkning och girighet, är en kraft som kan sättas oss över (det kortsiktiga och inskränkta) lönsamhetstänkande och kalkylerandet, men så är det inte desto mindre. Delvis är väl detta en följd av det som Bernhard Mandeville beskrev som de privata syndernas socialt välgörande kraft. Men det är också en effekt av att helheten är större än sina delar och att det ekonomiska systemet och dess verkningar inte kan reduceras till de enskilda ekonomiska aktörernas agerande.
Vi kan avslutningsvis konstatera att pengarna är en rent mänsklig angelägenhet. Pengar är (1) något som bara människor använder och (2) något som de bara använder i sina relationer till andra människor. Mänskliga agenter kan ingå bytesrelationer med andra levande varelser och gör det också. Men hon kan inte använda sig av pengar i dessa relationer. Genom att ge mat och omvårdnad åt en hund kan hon i gengäld få dess sällskap och skydd. Genom att ge mat och omvårdnad åt en häst kan hon i gengäld få dess arbetskraft och hjälp att förflytta sig snabbt och långt. Detta är två exempel på ömsesidiga utbytesrelationer mellan en människa och varelser av annan art. Båda dessa utbytesrelationer har varit av den största betydelse för både människan och djuren. Vi har format varandra i dessa relationer. Vi vet att varken hunden eller hästen skulle vara vad de är idag utan sin nära relation till människan. Men inte heller människan och hennes kultur skulle ha varit densamma utan hunden och hästen. Det är faktiskt en öppen fråga vem som har påverkats mest; utan hästen skulle t.ex. indoeuropéerna ha varit ett annat folk och mänsklighetens historia ha sett annorlunda ut, men att relationen har varit djupt ömsesidig är uppenbart. Att pengarna är ett kommunikationsmedel som endast kan användas mellan människor är viktigt för att förstå dem.
Noter
1 Liksom religionen har sin mytologi med sina mytologiska väsen så har naturvetenskapen sin. Religionen och naturvetenskapen har var och en sin funktion och sitt värde.
2 Denna osäkerhet minskas, men försvinner inte, när man kan ackumulera värde i form av pengar, eftersom pengarna lätt kan bytas till det man f.n. behöver. Den kvarstående källan till osäkerhet har med pengarnas symboliska funktion att göra. Ett symbolisk värde kan förändras och gå förlorat på ett annat sätt än vad ett faktiskt värde kan.
3 Det Buddenbrookska schemat med förvärvare, förvaltare och förslösare må vara ett berättartekniskt grepp men det rymmer inte desto mindre en sanning. Den som med hårt arbete har skapat en förmögenhet är inte benägen att obetänksamt och lättsinnigt slösa bort den. Den som själv har bevittnat detta hårda arbete och tagit dess resultat i arv är benägen att respektera det och efter bästa förmåga förvalta det. I de därpå följande generationerna kan det gå hur som helst.
4 Att vår värld är helt avförtrollad är en illusion. Det är snarare så att förtrollningen har bytt skepnad och numera uppträder bl.a. i form av digitala världar, där alla handlingar är möjliga och konsumtionen inte är underkastad några begränsningar.
(Maj 2022)
Om skribenten: Jonas Åberg
