Några kvällar i veckan går jag till gymmet och lyfter vikter. Det finns några mycket muskulösa killar som verkar vara där för jämnan. Men jag och de flesta andra som tränar där är inte lika ambitiösa som de. Jag har funnit att 2-3 pass / vecka passar mig. De behöver inte vara särskilt långa om du tränar intensivt.

I början tyckte jag att det var tråkigt: sitta i en maskin och upprepa samma rörelser om och om igen. Men nu tycker jag att det känns bra. Det finns flera fördelar: det är en övning i självdisciplin att gå till gymmet regelbundet. Disciplinen håller ledan stången. Och träningen blir tillfredställande ganska snabbt om du håller fast vid den. Du börjar snart märka att kroppens styrka och kraft tilltar.

Förra året brukade en skäggig man från mellanöstern vara på gymmet. Han såg ut som en islamist. Jag funderade på om han förberedde sig för jihad. Nu har jag inte sett honom på länge. Han kanske åkte till Syrien? Eller var det en oskyldig hipster med sina rötter i mellanöstern? Han kanske är hemma och leker med sina barn. Inte vet jag.

Träningen är säkert bra för kvinnor, men som man ser jag en annan fördel. Det teknokratiska systemet vill ju inte att vi ska vara kvinnor och män. Vi ska bara vara utbytbara individer. Att gå till gymmet regelbundet är ett sätt att hävda sin manlighet med en vältränad kropp. Även om någon feminist klagar över något så kanske hon samtidigt finner dig attraktiv. Det kan skapa spännande möten. Egalitärerna kan tjata hur mycket de vill om att alla är lika mycket värda. Men i verkligheten har en vältränad man mycket större chans hos kvinnorna än en överviktig slöhög. Sånt är livet. Om du är en soffpotatis så se nu till att släpa upp dig från fåtöljen och börja gå till gymmet! I början kan det kräva en viljeansträngning, men efter ett tag blir det snarare en stärkande vana som nästan sköter sig av sig självt.

Som traditionalist ser jag framför allt en fara med gymmet: alla speglar. Alla gym som jag har besökt har haft speglar uppsatta överallt. När du går dit regelbundet och musklerna börjar växa så kan speglarna vara förtrollande. ”Hmm, min biceps har vuxit…” Min traditionalistiska varningslampa mot narcissism lyser med ett klarrött sken vid åsynen av alla dessa speglar. Ofta står unga killar och spänner sig framför dem. Men det finns faror med allt. Det går att göra speglarna till en del av övningen. Lite självdistans och uppmärksamhet på det egna beteendet är allt som krävs. Ty en traditionalist dyrkar inte sig själv.

Både moderna psykologer och forntida tänkare varnar oss för överdriven självupptagenhet.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.