En period roade jag mig med att ifrågasätta artiklar som publiceras i gammelmedia. Men numera drabbas jag oftast av tristess bara av att ögna igenom någon av de etablerade tidningarna. De skriver helt enkelt få saker som är stimulerande och intressanta. De är förutsägbara och enkelspåriga och ovilliga att problematisera sina egna föreställningar. Likt ett prästerskap slår de istället vakt om sina dogmer och demoniserar sina kritiker. Men det gäller förstås inte allt. Inom ekonomin tycker jag ofta att Andreas Cervenka på SVD är läsvärd. Idag diskuterar han problemet att allt färre kommer att försörja alltfler framöver i västvärlden. Vi kommer att behöva ta in fler invandrare, för att klara av alla gamlingar, menar han. Han avslutar artikeln med följande ord: "ett stort antal länder i väst kommer behöva en massiv arbetskraftsinvandring om inte välfärdsystemen ska kollapsa. Ett faktum som den växande skaran av främlingsfientliga i Europa borde ägna en minut, och kanske lite mer, att fundera över."
För det första måste jag påpeka att herr Cervenka här på ett prästliknande sätt använder maktens språk. Politikerklassen och journalistklassen har i hög grad vuxit samman och de stämplar sina kritiker som "främlingsfientliga" vare sig ordet stämmer med verkligheten eller inte. Det är ett sätt att demonisera kritikerna och på så vis slippa ta deras idéer och tankar på allvar. Men samtidigt finns det förstås en del mindre genomtänkta kommentarer på nätet där jag kan hålla med om att "främlingsfientlig" är en ganska träffande etikett.
Hursomhelst vill jag vända på Cervenkas uppmaning att tänka igenom vad som bör göras. Det är inte vi invandringskritiker som i första hand bör kritiseras för att inte ha tänkt igenom våra ståndpunkter, det är tvärtom politikernas invandringspolitik som är ogenomtänkt. Den försvaras ju ofta med just argumentet att vi kommer behöva arbetskraften framöver. Men var är analyserna om vilka konsekvenser en sådan politik kan få? Har någon gjort en riskanalys? Vad är worst-case scenariot?
Cervenka skriver om ekonomi, och på den här punkten är han ett barn av sin tid. I artikeln tänker han bara på ekonomin, som om den utgjorde hela verkligheten. Men allt är inte ekonomi. En människa är inte bara ett utbytbart kugghjul i tillväxtmaskinen eller i välfärdssystemet. När en människa flyttar från en kultur till en annan så tar hon samtidigt med sig värderingarna från sin tidigare kultur. De kan ibland krocka med den nya miljön som hon befinner sig i. Min första pusselbit som jag vill foga till Cervenkas ensidiga prat om ekonomi handlar om vad som brukar kallas det sociala kapitalet.
För att tränga djupare in i frågan tar jag Robert Putnam till hjälp. Han är professor i statsvetenskap vid Harvard University och har bland annat belönats med skytteanska priset år 2006. Putnam är känd för sina studier om socialt kapital. Det sociala kapitalet i ett samhälle är värdet av alla sociala nätverk och benägenheten att göra saker för varandra som nätverken uppmuntrar. Det handlar alltså om mellanmänsklig tillit. Den tilliten är naturligtvis mycket viktigt för att människor ska vara villiga att genom skatter finansiera ett välfärdssystem. Enligt Putnam är det sociala kapitalet också en viktig komponent för att kunna vidmakthålla en demokrati. TV är ett exempel på en sak som har en negativ inverkan på det sociala kapitalet, enligt hans studier. Om folk sitter framför sina tv-apparater istället för att umgås med grannarna, så tycker jag inte att det är något att förvånas över att tilliten till grannarna också blir låg. Den flitiga TV-tittaren känner ju inte sin granne.
Vilken effekt har då närvaron av många olika etniska grupper på tilliten i samhället? Efter en 5-årig studie med 30000 genomförda intervjuer drog Putnam en slutsats som gick rakt emot hans egen övertygelse (han är alltså en riktig vetenskapsman): etnisk mångfald kan vara förödande för ett samhälle. Ju större mångfald desto större misstro. I mångetniska samhällen misstror människor inte bara dem som upplevs som främlingar, de misstror dessutom sina egna i högre grad. De drar sig in i sig själva; stöder social verksamhet mindre och röstar mer sällan.
"People living in ethnically diverse settings appear to "hunker down" that is, to pull in like a turtle", skriver Putnam.
De tenderar att "withdraw even from close friends, to expect the worst from their community and its leaders, to volonteer less, give less to charity and work on community projects less often, to register to vote less, to agitate for social reform more but have less faith that they can actually make a difference, and to huddle unhappily in front of the television."
Putnam var ändå optimistisk på lång sikt. Men det var några år sedan. Därefter har en ny faktor trätt in på scenen: den ekonomiska krisen. Vid det här laget torde många ha tröttnat på politikernas prat om "gröna skott". Det har ju visat sig igen och igen att krisen inte är över, även om politikerna skulle önska att den vore det. Vi för alltså en politik som vi vet leder till minskad tillit mellan människor samtidigt som vi befinner oss mitt i en stor ekonomisk kris. Verkar det som ett recept för framgång?
Ett problem med Putnams långsiktiga optimism är också att han bortser från rönen inom modern evolutionär psykologi. Vi vet en hel del om människans natur och det verkar oklokt att bortse från den kunskapen. I "The Perils of Diversity" argumenterar Byron M. Roth, professor i psykologi, för att framgången för en massinvandringspolitik kommer att begränsas av grundläggande egenskaper hos den mänskliga naturen. Den främsta av de egenskaperna är att vi har en naturgiven partiskhet för vår egen sort. Av naturen tenderar vi alltså att lita mer på människor som är lika oss själva och vi är mer misstänksamma mot människor som inte liknar oss. Det gäller naturligtvis inte bara svenskar och européer, utan även de olika folkslagen som flyttar hit i stora skaror. Det här ligger alltså så att säga i vår "hårdvara". Sociala ingenjörer kan till viss del manipulera hur vi tycker och tänker, de kan påverka vår "mjukvara", men de är inga gudar som kan förändra vår biologiska natur, även om de gärna skulle vilja vara det.
En liten sammanfattning: vi befinner oss mitt i en stor ekonomisk kris med en ungdomsarbetslöshet som i södra Europa ibland överstiger 50%. Samtidigt har vi en massiv invandring som vi alltså från sociologin vet ställer till problem för tilliten mellan människorna i samhället. Vidare har vi kunskap om den mänskliga naturen från den evolutionära psykologin som tyder på att problemen som uppstår på grund av massinvandringen inte kan lösas av sociala ingenjörer, eftersom de bara kan manipulera hur vi tänker, de kan inte förändra vår biologiska natur.
Slutligen vill jag påpeka att jag anser att vi lever i en synnerligen oansvarig tid. Vi skjuter en mängd olika problem framför oss och de problemen kommer antagligen att med stor tyngd falla i huvudet på våra ungdomar och antagligen också på oss som är 35+ och som just nu håller på att ta över samhället efter 68-generationens besinningslösa framfart. Vi får alltfler "utanförskapsområden" med stora sociala problem. Men trots att alla som är åtminstone halvvakna ser problemen och vet att de finns, så fortsätter vi i samma spår, vilket naturligtvis leder till att problemen fortsätter växa. Einstein lär ha definierat vansinne med följande ord: "Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results." Men växande sociala problem är inte allt: vi skjuter dessutom problemen med skuldsättningen framför oss, vilket också förr eller senare kommer hinna ifatt oss.
Sammantaget tycker jag att det verkar långt troligare att massinvandringen kommer att skynda på kollapsen av välfärdssystemen, än att den skulle rädda dem. Och då har jag inte ens nämnt arbetslöshetssiffrorna för människor från MENA, jag har inte sagt något om deras överrepresentation som förövare av våldtäkter och annan grov kriminalitet. Jag har heller inte nämnt risken för religiösa konflikter. Muslimer tar ju ofta sin religion på stort allvar. Slutligen har jag inte nämnt en så enkel sak som att invandrare också blir gamla.
Läs gärna Swedish Dissident om "The Perils of Diversity”. För Sverige : [klick] eller en längre genomgång av boken : [klick]
Om skribenten: Joakim Fredriksson
