I Aftonbladet efterfrågar några läkare en haverikommission för svensk sjukvård. De menar att nedskärningar och centraliseringar har fått katastrofala följder. Liknande signaler kommer från den svenska skolan som också verkar behöva en haverikommission. Samtidigt har en amerikan skrivit en läsvärd artikel, "Goodbye, Sweden-That-Was" om det nya Sverige på bloggen Gates of Vienna. Hur har Sverige kunnat spåra ur så här?
Å ena sidan tycker jag att artikeln på Gates of Vienna är läsvärd men samtidigt menar jag att det finns en för kontrajihadistiska texter typisk endimensionalitet i resonemanget. Författaren ser hur de svenska välfärdssystemen pressas hårt av invandringen, men han verkar inte se att de samtidigt har underordnats ett globalt finansiellt system som öppnar för plundring av internationella finansiella skurkar som inte skulle ha blivit rika utan infrastrukturen som har byggts upp med hjälp av skatterna som vanligt folk betalar, men som själva vet hur man undviker att bidra till det gemensamma genom att föra över sina vinster till olika "skatteparadis". Jag är inte alls en motståndare till privata initiativ. Men tidigare var en entreprenör någon som exempelvis startade en fabrik i en stad. Det gjorde inte bara honom själv rik, utan det kunde också vara positivt för resten av samhället. Men inom ramarna för det nuvarande systemet kan en "entreprenör" snarare vara någon som slaktar den lokala fabriken, gör arbetarna arbetslösa och sedan ser till så att han slipper skatta för vinsten han gjorde på alla andras bekostnad. Det kan också vara någon som skor sig på exempelvis sjuksköterskornas arbetsmoral. De har ofta ett engagemang för sitt jobb som gör att de är beredda att anstränga sig extra för att hjälpa människorna som kommer under deras omvårdnad. Låt sköterskorna jobba ihjäl sig, väg alla blöjor så att gamlingarna inte blir för dyra och bli rik som "välfärdsentreprenör". Vinsten hamnar naturligtvis på något skattefritt konto på Caymanöarna eller liknande. De här "entreprenörerna" parasiterar inte bara genom att extrahera vinster från ett system som de själva inte hjälper till att finansiera , de parasiterar dessutom på "det sociala kapitalet", vilket jag tror är ännu skadligare för den svenska sociala organismen. Det tär på tilliten som ligger till grund för att samhället alls kan kallas ett samhälle. Det är ekonomiprofessorn Michael Hudson som har liknat FIRE-sektorn vid en parasit, vilket jag tycker är en träffande metafor, eftersom den extraherar rikedomar från systemet som den dominerar utan att ge något värdefullt tillbaks. Ja, om man inte räknar enorm skuldsättning som något "värdefullt". Det kan vara värdefullt för den som vill förslava befolkningen. Ett land kan invaderas militärt, men det kan också invaderas och plundras finansiellt.
Jag menar alltså att kontrajihadister ofta ser problemen som kommer underifrån i den sociala pyramiden på grund av att gränserna är öppna för massinvandring från tredje världen. Men samtidigt verkar de ofta vara blinda för problemen som är orsakade av att de finansiella gränserna är lika vidöppna, vilket gör att landet kan plundras och förslavas "från ovan".
Om jag vore en plutokrat skulle jag tycka att invandringen är bra av flera skäl: Först men inte minst hjälper den mig helt enkelt att hålla lönerna i schack. Dessutom är det en bra distraktion. Söndra och härska är en väl beprövad metod. Om man låter människor med helt olika etnicitet, religion, värderingar och språk bo med varandra så får de fullt upp med kulturkrockarna och problemen i vardagslivet och de hotar därför inte min makt. Låt dem bråka med varandra, medan jag i praktiken äger dem och deras liv. Ett splittrat folk är ett lättkontrollerat folk. Nationalismen är ett problem eftersom folk då föreställer sig att de gemensamt äger sitt land. Det riskerar att sluta landet och då kan jag inte köpa landets resurser billigt av mina politiker. Folk får för sig saker som att resurser ska bevaras för kommande generationer och liknande irrationellt trams. Det bästa för mig är individer som är inriktade på att maximera sin konsumtion här och nu. De ska tänka på sig själva, inte på några föreställda gemenskaper.
Men frågan var: hur har Sverige kunnat spåra ur så här? Ett inslag i 68-paradigmet är att det är mycket negativt mot Europa, européer, svenskar och vår nedärvda kultur. Det beror delvis på att 68-generationen fångades av utopiska drömmar om ett internationellt samhälle. Om man tror sig kunna skapa ett nytt bättre samhälle så måste det gamla först förstöras. Snacka om hybris… Men jag tror att det också grundar sig på en känsla av underlägsenhet. Jag såg exempelvis filmen Ondskan nyligen som bygger på Jan Guillous roman med samma namn. I filmen finns en scen där en adelsman besegras och kryper för huvudpersonens fötter. Huvudpersonen är inte själv en adelsman, utan kommer från ett borgerligt hem. Det tror jag fångar ett viktigt inslag hos 68-paradigmet. En ny politisk klass håller på att ta över makten över samhället, men under ytan är de osäkra och känner sig underlägsna representanterna för den gamla eliten. Därför måste allt den äldre eliten står för förkastas och trampas på. Under inflytande av marxistiskt tankegods drevs fientligheten mot den europeiska civilisationen till sin spets. Den mentaliteten har sedan dess haft landet i ett starkt grepp. Fast jag kan faktiskt förstå att folk som har internaliserat 68-paradigmet känner sig underlägsna högkulturen i det gamla Europa och Sverige. Deras internationalistiska ursäkt till kultur består ju i praktiken bara av en Coca-koloniserad frihet att välja mellan Mcdonalds och Burger King. Bland dem är det inte ens skillnad mellan män och kvinnor, eftersom deras genusflum påstår att "könet är en social konstruktion".
Om någon tycker att jag verkar försvara den gamla adeln så ska jag ska tillägga att undertecknad inte är någon adelsman. Min släkt kommer helt från småländsk arbetar- och soldatätt. Men någon skrev att de nya eliterna har alla de gamla eliternas laster, men inga av deras dygder. Det tycker jag är mycket träffande för vad som ibland kallas "den nya klassen".
Vad kan vi då lära oss från högkulturen i det gamla Europa? För det första tycker jag att Christopher Lasch fångade problemet med de nya politiska eliterna perfekt i sin bok "Eliternas uppror och sveket mot demokratin". Där kan vi bland annat läsa följande: ""De intellektuella klasserna står livsfarligt fjärran från livets fysiska sida … De lever i en värld av abstraktioner … till skillnad från den påtagliga, omedelbara, fysiska verkligheten där vanliga människor vistas. Deras tro på "verklighetens sociala konstruktion" – det postmodernistiska tänkandets centrala dogm speglar att de har levt i en artficiell miljö … De har blivit besatta av kontroll. I sin strävan att isolera sig från risker och nödsituationer mot de oförutsägbara tillfälligheter som man råkar ut för i livet har de intellektuella klasserna avskurit sig från världen runt omkring sig och från själva verkligheten."
Består den politiska kasten av idioter? De verkar ofta som riktiga nollor när de likt programmerade robotar upprepar sina utslitna floskler som om det vore någon slags visdom. Men om man skulle testa deras IQ tror jag att de skulle ligga över det svenska snittet. Det är inte "intelligens" i den meningen som är problemet. Istället tror jag att vad som saknas är det som har översatts som "praktisk klokhet" från Aristoteles "Den Nichomachiska Etiken." Han använde termen "fronesis". Det finns gott om "techne", alltså instrumentell kunskap som ofta kräver ett någorlunda högt IQ bland Sveriges ledande skikt. De gillar tabeller, siffror och abstraktioner. Men fronesis är klokhetens och eftertankens dygd och den skiner med sin frånvaro i allt som de etablerade politikerna och alla andra som okritiskt har gjort 68-paradigmet till sitt eget tar sig för. De tycker till exempel att det är viktigare att studera postmodernt genusflum och tvinga in det överallt i samhället än att lära sig något av Aristoteles. Bara en sådan sak säger väl mycket om att urskiljningsförmåga inte bara handlar om att ha ett högt IQ?
Den praktiska klokheten finns bland vanligt folk i Småland, Sörmland och Skåne. Ja, den finns i alla landskap bland snickare, rörmockare och elektriker. Lastbilschaufförer och tapetserare har ofta vettiga saker att säga. Nyligen hade jag tillfälle att ha ett längre samtal med några undersköterskor. De sa inget som var fientligt eller nedvärderande mot andra folkgrupper och de röstade inte på SD. Det var tvärtom riktiga gräsrotssossar som antagligen har röstat på Socialdemokraterna i flera generationer vid det här laget. Men de var mycket kritiska mot invandringspolitiken. Det är såna som "journalister" stämplar i pannan med epitetet "rasist".
68-generationen och deras yngre mentala epigoner har misslyckats med sitt projekt som de tyckte handlade om att befria människor. Istället har de infört ett nytt förtryck grundat på intolerans, självrättfärdighet och allmän otrevlig snorkighet. De ”politiskt korrekta” är helt enkelt ett gäng arroganta översittare fyllda av självrättfärdighet som mobbar folk som för fram åsikter som inte känns trendiga på Södermalm. Må tidningsdöden drabba dem hårt.
Relaterat:
Visualizing The worlds Tax Havens
Om skribenten: Joakim Fredriksson
