Med moderniteten menar jag världsbilden och systemet vi lever inom, inklusive dess sena kulturella uttryck som kallar sig postmodernism, men som snarare borde kallas senmodernism. Orsaken till min upproriskhet mot det systemet är på det personliga planet ganska enkel: det degraderar mig genom att behandla mig som om jag bara vore ett kugghjul i en maskin och en njutningslysten automat.
Visst är jag kritisk mot invandringspolitiken. Lögner gör mig upprörd. Men jag har egentligen inget emot invandrare. Det är de ansvariga lögnarna som jag föraktar, inte invandrarna. Lögnare har alltid varit föraktade och kommer vara föraktade så länge det finns mänskliga människor på planeten. De somalier som jag har träffat har varit mycket artiga och vänliga, något en del senmoderna svenskar skulle kunna lära sig ett och ett annat av. Mina arfarenheter av muslimer i allmänhet har oftast varit positiva. Och invandrare från östeuropa verkar ofta vara ambitiösa och arbetsamma. Men man får vara bra naiv och förblindad om man tror på godhetsmytologin som omger invandringen. De kommer hit för att samhällsmaskinen behöver fler kugghjul som helst ska både producera och konsumera, men om de nöjer sig med det sistnämnda så är det inget större problem för maskinen. Det är allt. För maskinen spelar kugghjulens religion, kön, etnicitet eller sexuella läggning ingen roll. Invandrarna är lika utbytbara som oss andra för maskinen. Vi är alla lika lite värda.
I ordet "samhällsmaskin" ligger hela problematiken. Vi lever inte i ett levande samhälle, utan i en livlös maskin. Det är Maskinen som har sugit musten ur de europeiska folken. De skaffar få barn, tror inte längre på någonting och bryr sig inte om att de håller en kurs mot etniskt självmord. Det är inte inspirerande att tillhöra en familj som har förlorat livsgnistan. Men det är inte invandrarna som har stulit den från oss.
Liksom många andra desorienterade västerlänningar vände jag mig till Indien för att finna ett uttryck för något som finns inom mig, något som skänker kraft och djup glädje när det blir erkänt, men som inte får ett erkännande eller ett uttryck i det modernt mekaniska väst. I sökandet efter en sådan uttrycksform har jag sjungit mantran till gudar och gudinnor som tills nyligen aldrig åkallades i Europa: Kali, Siva, Shakti och Ganesha och faktiskt även Allah vid något tillfälle, i en sufiritual. I ett europeiskt sammanhang har jag dock kallat mig för en hedning.
En uppväxt i en sekulär miljö där kristendomen avfärdades som barnsagor är nog ganska typisk och senare studier av Friedrich Nietzsches kristendomskritik är nog också ganska typiskt för en viss sorts människa. Det gjorde att jag inte alls var öppen för kristendomen. Men nu har jag börjat undra om jag har sjungit mantran till fel gudar? Det är ju just den mekaniska moderniteten som jag vänder mig mot som har indoktrinerat mig till att avfärda kristendomen. Om vi ser djupare än till vissa yttre former och uttryck så kan något annat än en till religion förklädd slavmoral framträda.
Det var en indier förde in mina tankar på det här spåret. Han sa att vi européer har förlorat kontakten med Wotan för länge sedan, men han finns kvar i Indien som Siva. Men det finns ingen levande tradition och därför inget levande sammanhang för de gamla gudarna här och man kan inte konstruera en sådan sak från tomma intet. Han sa att vi måste finna svaret på våra frågor i våra egna levande traditioner. Kristendomen kan verka livlös och trist just nu, men den inspirerade våra svenska förfäder under ett millenium. Och de var mer jordnära och realistiska än oss. Det är vi som är förvirrade, självdestruktiva och knaprar mängder med antidepressiva piller eller andra droger för att stå ut med våra liv. De behövde inga piller.
Om man med fantasins öga ser Kristus som en skinande gestalt av ljus projicerad av den inre Solen, snarare än som en ledare för ett slavuppror inom moralen, så blir saken annorlunda. Till och med den antikristne Nietzsche sa något i den här stilen: "Det har bara funnits en kristen, och han dog på korset." . Nietzsche var ensidigt fixerad vid fysiologi. På den punkten var han ett barn av sin tid, en typiskt modern människa. Men om han hade övervunnit den fördomen så skulle han istället för att göra uppror mot bourgeoisins kristendom genom att förkasta deras religion helt och hållet ha kunnat vända sig till den ende kristne, på samma sätt som östkyrkans mystiker har gjort. Det finns ett djup hos Nietzsche som gör att jag undrar om han inte under lyckligare omständigheter hade kunnat bli en slags kristen Shankara, istället för att drabbas av vansinne efter att ha lagt fram sina titaniskt övermodiga idéer om övermänniskor.
Det jag alltmer undrar över är alltså om inte allt vi européer behöver finns här, i Europa. Visst finns det många kristna sekter som verkar torftigt dogmatiska, platt sentimentala eller puritanska på 1800-talsmanér som för tankarna till bourgeosins sämre sidor som Nietszche vände sig mot. Svenska kyrkan känns väldigt utslätad, tycker jag. Men det är ju bara yta. Den ortodoxa kyrkan verkar ha bevarat den djupare andlighet som en del av oss letar efter. Det kanske är bland munkar och mystiker i Ryssland eller på Mont Athos i Grekland vi borde söka, snarare än i Indien?
I grund och botten finns bara en Kris, som jag ser saken. Och den handlar om hjärtat och inget annat. Allt annat är bara symtom. Individuell självdestruktivitet, etnisk självdestruktivitet, ekologisk destruktivitet, ekonomisk kollaps, eller vad det än är som ororar dig går tillbaka på samma sak. En civilisation som har förlorat sitt centrum och sitt liv, eller uttryckt på ett annat sätt, sitt hjärta; och, som i allt snabbare takt omskapar världen till sin egen avbild. Giftångor fyller luften, livet drar sig undan, manipulativa narcissistiska lögnare sitter vid makten, allt genuint och äkta försvinner och ersätts av en standardiserad själslig öken. Pengar är det enda värdet. Kärlekslöshet och isolering är tidens melodi. Det här är inte min värld.
Här är ett mantra som kan vara nyckeln som öppnar oss så att vi räddas från oss själva:
Om skribenten: Joakim Fredriksson
